Strukturella villkors betydelse för förskolans kvalitet och dess inverkan på hur förskollärare organiserar barngruppen och aktiviteter har länge varit föremål för forskning (Alvestad et al., 2014; Kärrby, 1986; Rothstein, 2007; Sheridan, 2001). Övergripande strukturella villkor för en organisation som förskolan kan exempelvis omfatta regelverk, ekonomiska förutsättningar, pedagogiska målsättningar, gruppstorlek, lokalresurser och andra omgivningsfaktorer (Rothstein, 2007). Strukturella villkor såsom rutiner och förskolans fysiska utformning och yta, har likaså beskrivits samverka med organisationen av barngruppen. Redan på 1980-talet visade Kärrby (1986) hur strukturella villkor som förskolans organisation, innehåll och aktiviteter kan gynna interaktionen mellan barn och mellan barn och vuxna, beroende på hur barngruppen organiseras. Denna forskning vidareutvecklades av Sheridan (2001) som särskilt betonade vikten av att förstå vilka strukturella villkor som interagerar med förskollärares möjligheter att iscensätta aktiviteter som kan gynna pedagogisk kvalitet. Forskningen pekar på betydelsen av förskollärares kompetens och medvetenhet om tillvägagångssätt för att möta barn i olika situationer, vilket i sin tur kan gynna interaktionen mellan barnen samt mellan barn och vuxna. Således förstås strukturella villkor samspela med pedagogiska möjligheter i förskolan i betydelsen att de kan begränsa eller främja barns utforskande, lek och kreativitet (Alvestad et al., 2014). Senare forskning (Nasiopoulou, 2020) visar tydligt hur förskolans strukturella villkor inverkar på hur förskollärare organiserar aktiviteter i mindre grupper och blir avgörande strategier för att kunna arbeta med målen i läroplanen.

Begreppet strukturella villkor som är centralt i denna studie, utgår från Bronfenbrenners (1979, 1986) ekologiska systemteori där begreppet definieras i relation till de interagerande systemen mikro-, meso-, exo-, makro-, och kronosystem som är föränderliga inbördes och beroende av varandra. Det innebär att strukturella villkor förstås vara i samspel med regelverk, historiska, ekonomiska, politiska och samhälleliga beslut i makrosystem, vilka interagerar med förutsättningar i exosystem såsom resursfördelning, regional och lokal policy, och pedagogiska målsättningar. Det i sin tur interagerar med förskollärares organisation av barngruppen och de aktiviteter som iscensätts i mikrosystem. I föreliggande studie interagerar de strukturella villkoren även med utformningen av aktiviteter samt skapandet av positioner och inverkar på vilka relationer som kan etableras i mikrosystem (Bronfenbrenner, 1979; Edwards, 2021). Exempelvis kan en förskollärare anta positionen av att vara ledare, instruktör eller ta en mer övervakande, styrande, tillbakadragen eller samspelande roll. Positioner innefattar de roller som en individ antar inom olika aktiviteter, vilket leder till att relationer skapas när två eller fler individer tar initiativ till interaktion och riktar sin uppmärksamhet mot varandra. I denna studie handlar relationer om vad som präglar interaktionen mellan förskollärare och barn i varierande aktiviteter, vilka också är beroende av övriga strukturella villkor.

Förskolans utbildning ska, med utgångspunkt i läroplanens mål och riktlinjer samt barnets behov och intresse, ge varje barn möjlighet att möta en väl avvägd dagsrytm anpassad utifrån deras vistelsetider, varierade aktiviteter samt en balans mellan aktiviteter och vila (Läroplan för förskolan [Lpfö18], 2018). Hur förskollärare organiserar barngruppen och aktiviteter får därför betydelse för vilka möjligheter som skapas för att arbeta med läroplanens mål. Att undersöka hur förskollärare organiserar aktiviteter och barngrupper framstår som angeläget, då tidigare forskning indikerar en obalans mellan de tillgängliga förutsättningarna och resurserna och de krav som ställs på förskollärare i utförandet av deras uppdrag (Alvestad & Sheridan, 2015; Hellberg, et al., opublicerat manuskript; Lennartsdotter, 2024; Persson & Tallberg Broman, 2019; Vallberg Roth & Tallberg Broman, 2018). Mot denna bakgrund blir det centrala att undersöka hur förskollärare organiserar aktiviteter och barngrupper i relation till de positioner som skapas och vidmakthålls i det pedagogiska arbetet. Genom att belysa hur dessa positioner tar form i olika organiserade aktiviteter och barngrupper, kan studien generera kunskap om de relationella och didaktiska processer som kännetecknar interaktionen mellan förskollärare och barn.

Att organisera barngruppen innefattar hur barn grupperas i större eller mindre konstellationer utifrån aktivitetens syfte, innehåll och fokus, samt hur dessa grupperingar genomförs i relation till tid, rum och tillgängliga resurser under dagen.

Forskning visar flera sätt som förskollärare organiserar barngruppen under dagen. Sheridan et al. (2014) beskriver hur barngruppens organisation kan ta sig uttryck i olika miljöer, vilka relateras till pedagogisk kvalitet; en lekmiljö, en aktivitetsmiljö samt en kommunikativ lärandemiljö. En lekmiljö kännetecknas av att barnen själva grupperar sig, väljer kamratgrupperingar och där förskollärarens roll snarare består av att lösa konflikter som uppstår än att vara engagerad och närvarande i barns lärande och lek. En sådan miljö förstås implicera låg kvalitet (a.a). Utifrån Bronfenbrenners (1979) teoretiska ramverk kan det förstås som att när förskollärare antar en styrande och övervakande position får det implikationer för de relationer som möjliggörs. Enligt Sheridan et al. (2014) karakteriseras en aktivitetsmiljö av att barn får litet utrymme att bestämma var de vill vara och vad de vill göra, då förskolläraren har en planerad agenda för hur rum och platser ska användas. En sådan miljö kan uppfattas som både barncentrerad och skapa förutsättningar för barn att vara aktiva och kan samtidigt vara kontrollerande och begränsande och implicera varierande kvalitet. Det kan förstås som att förskolläraren antar en övervakande position. I en kommunikativ lärandemiljö riktas fokus mot att medvetet organisera barngruppen med utgångspunkt i barns deltagande och intresse kring ett specifikt innehåll. Förskolläraren har en avsiktlig lärandestrategi i förhållande till läroplanens mål. Det bidrar till att skapa goda förutsättningar för barn att lära och utvecklas och implicerar hög kvalitet. Det kan förstås som att förskolläraren antar en samspelande position som inverkar på vilka relationer som kan etableras i mikrosystem. En sådan organisation kan därmed uppfattas som flexibel då förskolläraren i arbetet med läroplansmålen utgår från barns perspektiv, kunskaper och intressen (Sheridan et al., 2014).

Hur förskolans vardagsmiljö och aktiviteter är organiserade har betydelse för barns möjligheter att ta initiativ och fatta egna val. Studier genomförda i en svensk förskolekontext (se Eriksson Bergström, 2013; Westlund, 2011; Åström, et al., 2022) visar att olika typer av aktiviteter påverkar interaktion mellan barn och mellan barn och vuxna, samt barnens engagemang. Enligt Eriksson Bergström (2013) leder lärarstyrda aktiviteter till exempel vid samlingen, oftast till att barnen följer de vuxnas vägledning utan att ifrågasätta. Detta upprepas även när vuxna endast är närvarande i rummet, då barnen ofta anpassar sig efter de förväntningar som ställs på dem. När pedagoger tar en mer styrande position minskar också barnens verbala interaktioner både med varandra och med de vuxna. De strukturella villkor som Eriksson Bergström (2013) framhåller är att både tid och rum är starkt reglerade, både av arbetslagets planering och av tradition, vilket begränsar barnens möjligheter att ta initiativ och ha inflytande på innehållet och utformningen av de aktiviteter som organiseras. Eriksson Bergström (2013) betonar att förskolans verksamhet vilar på traditioner som på olika sätt formar både dess fysiska miljö och pedagogiska praktik. Dessa traditioner tar sig uttryck i hur inne- och utemiljöerna utformas och används, liksom i de normer och förgivettagande som styr vad som anses möjligt eller lämpligt att göra i olika sammanhang. Förskollärares planering, arbetssätt, synsätt och förhållningssätt kan därmed förstås som en del av, och samtidigt ett uttryck för, dessa traditioner. Genom sina val och prioriteringar i det dagliga arbetet bidrar pedagogerna både till att upprätthålla och att omförhandla förskolans etablerade traditioner. Det kan jämföras med en studie av Åström, et al. (2022), som visar att förskolans vardagsmiljö är uppbyggd kring strukturella villkor såsom schemalagda inomhus-, och utomhusaktiviteter samt rutinbaserade moment som övergångar och måltider. Åström, et al. (2022) utgår från Bronfenbrenners teoribildning och studien pekar på att när barngruppen organiseras där barnen själva grupperar sig, väljer kamratgrupperingar både inomhus och utomhus engagerar sig barnen mer och interaktionen ökar både mellan barnen och mellan barnen och de vuxna. Westlunds studie (2011) visar att när barngruppen organiseras i fri lek, både inomhus och utomhus, tar pedagogerna en mer tillbakadragen position, samtidigt som de är tillgängliga för att stödja barnen när de behöver interagera med en vuxen. Detta ger barnen ökad frihet att välja sin lek, lekkamrater och material, vilket främjar deras självständighet och kreativitet.

Även internationell forskning visar att förskollärares organisation av barngruppen påverkar vilka positioner vuxna tar samt på vilka sätt de och barnen samtalar och relaterar till varandra. När Bae (2012) undersöker samtal som sker i en norsk förskola beskriver hon, hur en organisation av barngruppen där ömsesidiga samtalsmönster (spacious patterns) ges utrymme, bidrar till att barnen är aktiva, spontant delger sina tankar och ställer frågor. Förskolläraren lyssnar aktivt och responderar på det som barnen berättar och visar intresse för. En organisation av gruppen där barnen ges lite utrymme för kommunikation, medverkar till begränsande samtalsmönster (narrow patterns) vilket leder till att barnen ställer färre frågor och är mindre aktiva. Förskolläraren intar en styrande position i samtalet genom att ställa färre frågor och frågor med givna svar, ger tillsägelser och betonar regler. Det kan liknas vid Vezzanis (2019) resonemang, som utgår från en italiensk förskolekontext, om hur rutinmässiga samtal struktureras genom stängda frågor med litet utrymme för reflektion och exemplifieras genom att förskolläraren tar positionen att presentera dagens aktiviteter och gå igenom gemensamma regler. I rutinmässiga samtal sker flest tillsägelser vilket begränsar barns möjlighet till egna initiativ och spontanitet då svaren blir kortfattade och förenklade. Rutinmässiga samtal sker ofta i helgrupp där förskolläraren har en styrande position och barn får mindre talutrymme. Som en kontrast till rutinmässiga samtal använder Vezzani (2019) begreppet berättande samtal, där förskolläraren utgår från en berättelse med syftet att få barnen att samtala och förstå att en berättelse kan tolkas olika av individerna i gruppen. Sådana samtal sker oftast i en mindre grupp (4–5 barn) och i sammanhang där barnen kan interagera med vuxna och barn och relatera fritt genom att utbyta tankar och reflektera tillsammans.

Förskollärares organisation av barngruppen kan ske med olika avsikter och fokus. Vanligt är att organisera barnen i mindre grupper under dagen för att kunna använda samtliga rum i förskolan på ett praktiskt sätt, skapa förutsättningar för en lugn arbetsmiljö och acceptabel ljudnivå, samt bättre möjligheter att delta i och aktivt stödja barns lek och utforskande (Nasiopoulou, 2019; Sheridan et al., 2014). Även Alvestad et al. (2014) visar att gruppindelningar ofta handlar om att förskollärarna vill ha kontroll och översikt, vilket upprätthålls med hjälp av strukturella villkor såsom rutiner och logistik.

Teoretiskt tar studien utgångspunkt i Bronfenbrenners ekologiska systemteori (Bronfenbrenner, 1979, 1986) som förklarar samspelet mellan miljö och individ med hjälp av interagerande system; mikro-, meso-, exo-, makro-, och kronosystem som är föränderliga inbördes och beroende av varandra. Studiens centrala begrepp är strukturella villkor, aktiviteter, positioner och relationer. Teorin bidrar till att förstå hur strukturella villkor som skapas inom och mellan systemen, indirekt och direkt interagerar med hur förskollärares organisation av barngruppen och val av aktiviteter inverkar på förskollärares positioner och de relationer som kan etableras mellan dem och barnen. Det ekologiska ramverket (Bronfenbrenner, 1986) beskriver hur systemen förändras över tid genom kronosystem, som synliggörs exempelvis i traditioner, historia, samhälls- och ekonomiska förändringar. Strukturella villkor i makrosystem synliggör regelverk, traditioner, historiska, ekonomiska, politiska och samhälleliga beslut. Strukturella villkor i exosystem visar hur resursfördelning, regional och lokal policy, pedagogiska målsättningar och utformning interagerar med förskolans organisatoriska förutsättningar. Mesosystem beskriver relationen mellan förskolor. Mikrosystem avser individens närmaste omgivning och förstås i denna studie som förskolan, barngruppen och förskollärare vilka interagerar med aktiviteter, relationer och positioner som är beroende av och sammanflätande med varandra (Bronfenbrenner, 1979). Aktiviteter förstås således omfatta både innehåll och genomförande och kan beskrivas utifrån vilka positioner som upprätthålls och vilka relationer som utvecklas och etableras när barnen deltar i aktiviteten. I denna studie handlar aktiviteter om hur förskollärare inom ramen för det sätt de organiserat dagen och barngruppen iscensätter varierade aktiviteter samt vilka möjligheter barnet har att göra egna val i dessa aktiviteter. Begreppet positioner utgår i föreliggande studie ifrån de olika roller som förskollärare antar inom olika aktiviteter (Bronfenbrenner, 1979). Inom ramen för Bronfenbrenners teoriram används både begreppen roller och positioner. Som analytiskt verktyg i denna studie används dock endast termen positioner för att ge en bredare och mer dynamisk förståelse. Som redan introducerats i introduktionen innebär förståelsen av aktiviteter där förskollärare exempelvis kan inta olika positioner såsom ledare, instruktörer eller mer samspelande positioner, vilka antingen möjliggör eller hindrar barnen att ta initiativ och interagera med de vuxna. Nära analytiskt sammanknutet med detta förstås relationer skapas när förskollärare eller barn tar initiativ till interaktion, riktar sin uppmärksamhet mot varandra och deltar i gemensamma aktiviteter utifrån sina positioner. Dessa relationer betraktas som grundläggande för att förstå hur olika dynamiker formas mellan människor. I en relation kan det också uppstå en obalans där en part har större inflytande över den andra. Denna obalans blir tydligare (och mer eller mindre given) i relationer mellan förskollärare och barn. I studien fokuseras på relationer och hur förväntningar samt olika positioner påverkar och formar interaktionen mellan förskollärare och barn under olika aktiviteter. Utifrån de aktiviteter och relationer som förskollärare och barn deltar i, formuleras förväntningar och beteenden som inverkar på de positioner förskollärare tar och på vilka sätt förskollärare och barn kan relatera till varandra. I denna studie riktas således fokus främst på mikrosystemet med hur förskollärares organisation av barngruppen och val av aktiviteter inverkar på förskollärares positioner och de relationer som kan etableras mellan dem och barnen utifrån förskolans strukturella villkor i makro-, och exosystem.

Studiens empiriska material består av deltagande observationer och fältanteckningar från fyra förskolepraktiker. Med stöd av rektorer i olika kommuner och stadsdelar kontaktades förskolor med olika barn-, och personalsammansättning. Generering av empiriskt material gjordes av första författaren och pågick under oktober 2021 till februari 2022. Observationerna genomfördes vid fem tillfällen på varje avdelning under en vecka (måndag – fredag) mellan kl. 8:00-16:00.

Totalt deltog 75 barn, nio förskollärare och fyra barnskötare. Tabell 1 visar en översikt av deltagande förskoleavdelningar, barngruppssammansättning, antal barn och vuxna.

I de deltagande observationerna har första författaren, som observatör i verksamheten, varit på plats genom att aktivt iaktta och kontinuerligt föra anteckningar över organisation av barngruppen och aktiviteter, för att kunna analysera de positioner förskollärare antar och vilka relationer som etableras mellan dem och barnen. Att vara observatör innebär att vara närvarande i det som sker och samtidigt agera med en viss distans för att kunna registrera vad som händer, när det sker, med vem samt att lyssna in samtal i de aktiviteter som organiserades under dagen (Bryman & Nilsson, 2011). Observationsperioderna per avdelning genererade mellan 29–35 sidor fältanteckningar.

Studien är etikgranskad (Dnr 2021–01533) och följer Vetenskapsrådets (2017) etiska rekommendationer. Samtliga deltagande personer i arbetslagen har fått skriftlig och muntlig information om syftet med studien samt möjligheten att när som helst avbryta sin medverkan och har lämnat skriftliga samtycken till att delta. Vårdnadshavare har mottagit skriftlig information medan barnen har informerats muntligt. Under observationsperioden riktade forskaren uppmärksamhet mot signaler (både muntliga och kroppsliga) om barnen inte ville delta. All data förvaras i för Göteborgs universitet avsedd forskningslagringsplats och arkiveras på sätt att obehöriga inte har access till datamaterialet. Medverkande personer och förskolor har pseudonymiserats.

Det första övergripande temat Tid och rutiner innefattar avgörande strukturella villkor som interagerar med förskollärarens organisation av barngruppen. Inom detta tema synliggörs organisationen av barngruppen och de aktiviteter som genomsyrar samtliga avdelningar som ingår i studien. I det andra övergripande temat Förskollärares positioner och relationer synliggörs hur strukturella villkor interagerar med förskollärares positioner och får betydelse för de relationer som skapas mellan barn och förskollärare i varierande aktiviteter. Resultaten presenteras i tabell 3 samt i elva sekvenser för att visa mönster i teman och subteman.

Denna studie undersöker hur förskolans strukturella villkor påverkar förskollärares organisation av barngruppen och aktiviteter, samt hur dessa villkor interagerar med de positioner och relationer som utvecklas mellan förskollärare och barn. Resultaten visar att oavsett de förändringar som skett i makro- och exosystem, såsom revideringar av läroplanen samt regional och lokal policy i termer av lagstadgad planeringstid som ger förskollärare ett tydligare ansvar och undervisningsuppdrag, så är arbetssättet i stort sett oförändrat över tid (kronosystem) (Hellberg, et al., opublicerat manuskript; Persson & Tallberg Broman, 2019). Studien synliggör hur förskolans nuvarande strukturella villkor interagerar med förskollärares organisation av barngruppen och aktiviteter, vilket även samspelar med de positioner och relationer som utvecklas mellan förskollärare och barn.

Noterbart är att både barn och vuxna byter aktiviteter mellan tio och tretton gånger under en dag, oberoende av antalet närvarande barn i gruppen. Dessa resultat är betydelsefulla både för förskolans praktik och för politiska beslutsfattare, för att belysa behovet av en professionell genomlysning av hur förskolans strukturella villkor interagerar med organisation, innehåll och aktiviteter samt hur de påverkar de relationer och positioner som etableras. En slutsats som dras är att mer forskning behövs för att, i linje med detta resultat, undersöka hur förskollärare kan utmana komplexa, etablerade rutiner, särskilt när det gäller planering och implementering av utbildningens innehåll och genomförande i mikrosystem. Detta skulle kunna bidra till att utveckla en mer dynamisk och pedagogisk praxis som i högre grad stödjer barns lek, lärande och utveckling.

Sammanfattningsvis synliggör studien vikten av att skapa förutsättningar och möjligheter för barns inflytande och deltagande i utformning och innehåll i aktiviteter som innefattas i förskolans utbildning. Inom förskolans praktik behöver uppmärksamhet riktas mot hur strukturella villkor i makro-, och exosystem interagerar med både organisationen av barngruppen och utformningen av dagens aktiviteter. Studien synliggör betydelsen av mer forskning inom området. Av vikt är också att inom förskollärarutbildningen visa hur val av organisation av barngruppen och aktiviteter inverkar på förskollärares positioner och de relationer som kan etableras mellan dem och barnen.