Den här artikeln handlar om jämställdhetsundervisning, lärarutbildning, hem- och konsumentkunskap och skönlitteratur. Jämställdhet finns med i examensmålen inom lärarutbildningen (Högskoleförordning, 1993) och säger att för en lärarexamen ska studenten ”visa förmåga att beakta, kommunicera och förankra ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv i den pedagogiska verksamheten” (Högskoleförordning, 1993). Jämställdhet i relation till hem och hushåll finns som mål i lärarutbildningskurserna i hem- och konsumentkunskap vid svenska högskolor och universitet (Göteborgs universitet, 2024; Högskolan Kristianstad, 2025; Umeå universitet, 2024; Uppsala universitet, 2022). I grundskolan ska undervisning i hem- och konsumentkunskap ge eleverna möjlighet att bland annat reflektera över normer, jämställdhet och arbetsfördelning i hemmet (Skolverket, 2022b) men har pekats ut av Skolinspektionen (2019) som ett eftersatt område med betydande brister. Skolinspektionen skrev bland annat att ”viktiga jämställdhetsaspekter i hemmet och samhället inte lyfts tillräckligt i undervisningen” (2019, s. 5) och att diskussionerna i klassrummet ofta begränsades ”till hur det ser ut hemma utan att paralleller dras till samhälleliga strukturer och fenomen” (2019, s. 23). Hem- och konsumentkunskap kan beskrivas som ett tvärvetenskapligt ämne, där livet i hem och familj står i fokus samtidigt som relationen mellan hemmet och det omgivande samhället är centralt. I föreliggande artikel tas utgångspunkt i kommentarmaterialet för hem- och konsumentkunskap (Skolverket, 2022b) som ringar in hushållsarbete i relation till mäns och kvinnors möjlighet att delta i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv som möjliga perspektiv för diskussion om jämställdhet.

Enligt Hirdman (2014) har jämställdhet länge varit ett aktuellt område på Sveriges politiska arena, med avsikten att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar, både på arbetsmarknaden, i hemmet och i samhällslivet. Jämställdhet kan uttryckas i kvantitativa termer (Carlson, 2017) där exempelvis 40% av det ena könet och högst 60% av det andra könet utför olika sysslor i hemmet. Generellt ägnar kvinnor mer tid än män åt hem- och omsorgsarbete, oavsett inkomst, ålder eller yrke (SCB, 2024). En jämn fördelning av obetalt hem- och omsorgsarbete är ett av de svenska jämställdhetsmålen (Regeringen, 2016) och att organisera familjelivet har varit ett återkommande tema i svensk politik under lång tid (Lundqvist, 2015). Genom bland annat offentligt finansierad barnomsorg har man försökt hantera bristande jämställdhet (Lundqvist, 2015). De politiska initiativ som sedan 1960-talet syftat till att förändra traditionella familje- och könsrelationer har sammanfallit med samhälleliga behov av arbetskraft och insatser för att underlätta för kvinnor att yrkesarbeta (Axelsson, 2019; Lundqvist, 2015). Den svenska jämställdhetsmodellen karaktäriseras bland annat av uppfattningen att en familj har två inkomster och två vårdare, det vill säga att både mammor och pappor förväntas delta i både yrkesliv och obetald barnomsorg och hemarbete (Axelsson, 2019). Forskning om arbetsfördelning i hem- och hushållsarbete är generellt sett mindre omfattande och utvecklad än forskning om det betalda arbetet (Jämställdhetsmyndigheten, 2021), samtidigt så visar officiell statistik att det är vanligare att pappor arbetar heltid medan barnen är små, medan det är vanligt med deltidsarbete bland mammor, liksom att pappor i mindre grad ägnar sig åt hemarbete än mammor (Försäkringskassan, 2024; SCB, 2024). Det finns en yrkesmässig könssegregation i Europa som innebär att män och kvinnor inte är jämnt fördelade över yrken. Kvinnor är särskilt överrepresenterade i kontors-, service- och försäljningsyrken, och män är dominerande i chefs-, jordbruks- och hantverksyrken och i operativa och tekniska jobb (Almstedt Valldor & Halldén, 2023). Sedan 2000 har dock denna uppdelning minskat i Europa. Detta kan delvis bero på att det finns betydande samhälleliga rörelser mot mindre könssegregation, så som jämställdhetsarbete och mindre könsessentialism, där kvinnor och män själva väljer yrkesbana snarare än blir insorterade i könsstereotypiska uppgifter av arbetsgivare (Almstedt Valldor & Halldén, 2023).

Regeringens mål och skolans styrdokument handlar inte enbart om den kvantitativa dimensionen av jämställdhet utan även traditionella könsnormer (Carlson, 2017). En norm, skriver Kalonaityté (2014), är

Det finns många könsnormer i relation till familjeliv, yrkesliv och samhällsliv. Olika livsmedel, maträtter och måltider fungerar som symboliska markörer för kön och status inom familjen (O’Doherty Jensen & Holm, 1999). Hem, familj och hushållsarbete har traditionellt konstruerats som kvinnligt (Acar-Erdol et al., 2022; Höijer, 2013), exempelvis så uppfattas vardagens obetalda sophantering som kvinnlig (Buckingham, 2021) och vardagens matlagning som kvinnosyssla (Mazzonetto, 2020). Samtidigt förväntas svenska män dela ansvaret för det vardagliga matarbetet (Neuman, 2016) och spanska män ser hushållsarbete som en del av sin framtid (Pink, 2003). Individer konstruerar genom sina handlingar i vardagen både traditionella och nya könsroller och positionerar sig i förhållande till föreställningar om manligt och kvinnligt i hemmet (Pink, 2003). Stereotypa könsmönster, såsom att femininitet förknippas med svaghet och fysiskt utseende, medan maskulinitet förknippas med tuffhet och konkurrens, både fortsätter vara vedertagna normer och ifrågasättas bland ungdomar (Kågesten et al., 2016). Särskilt flickor har visat sig mindre benägna att acceptera stereotypa könsmönster och ojämställda könsnormer, medan pojkar kan behöva tydligare förebilder (Kågesten et al., 2016). Jämställdhet ingår som mål nummer 5 i FN:s globala mål för hållbar utveckling (UNDP, 2025) och i och med införandet av en ny läroplan för grundskolan, Lgr22, har jämställdhetsperspektivet förtydligats och betonats. Det syns inte minst i de inledande två kapitlen (Skolverket, 2022c).

Jämställdhet är ett övergripande mål i grundskolans läroplan och inskrivet i de inledande två kapitlen samt i kursplanen för ämnena geografi, historia, religionskunskap, samhällskunskap samt hem- och konsumentkunskap (Skolverket, 2022c). Genus, jämställdhet och kön är begrepp som återkommer inom skolforskningen (Edström & Brunila, 2016; Sabbe & Aelterman, 2007), och har visat sig vara svårtolkade begrepp som kan förstås ur olika perspektiv (Hjälmeskog, 2000; Lahelma, 2014). Dessutom kan de vara svåra att arbeta med i skolundervisning (Lahelma, 2014; Rantala & Heikkilä, 2020). Exempelvis har en studie visat att både elever och lärare (åter)skapar könsmönster vid boksamtal (Eriksson Barajas, 2008) samtidigt som dessa stereotypa mönster utmanas mer i samtal om jämnåriga karaktärer. Skolor och lärare är viktiga delar i barns och ungas socialiseringsprocess, och kan både ifrågasätta och förstärka vedertagna könsnormer (Kågesten et al., 2016), men det finns en brist på insikt kring det egna förhållningssättet rörande jämställdhet i den svenska grundskolan (Skolinspektionen, 2019). Axelsson (2019) noterade i en rapport om jämställdhetsarbetet i Askersunds kommuns förskolor och grundskolor att det var en stor skillnad mellan de pedagoger som tyckte sig ha tillräckliga innehållsliga kunskaper och didaktiska förmågor för att hantera uppdraget att undervisa om jämställdhet, och de som inte gör det. I en studie av 134 skolors likabehandlingsplaner (Eek-Karlsson et al., 2020) konstaterades att bakomliggande strukturer om vad som betraktas som norm och avvikelse varken synliggjordes eller ifrågasattes. Detta framkom bland annat i att flickor beskrevs behöva stärkas, förändras, lyftas och uppmuntras för att bli mer lik den normbärande gruppen, medan pojkar inte skrevs fram som i behov av att förändras och anpassas till flickors handlingsarena. Bilden av pojkar som norm befästes sålunda i planerna, medan flickor framträdde som avvikare. Eek-Karlsson et al. (2020) såg i sin studie att utbildningsinsatser i olika likabehandlingsplaner i grundskolan utgick från olika antaganden beroende på om det handlade om utbildning för eller om den Andre, där utbildning för exempelvis innebär att erbjuda utbildning för den grupp som marginaliseras, medan utbildning om innebär uppfattningen att det finns en kunskapsbrist hos den normbärande gruppen. När det gällde utbildning för den Andre framträdde flickor som marginaliserad grupp i behov av utbildning. Däremot framträdde varken pojkar eller flickor vara i behov av utbildning om den Andre, vilket kan tolkas som att flickor och pojkar redan ansågs besitta tillräcklig kunskap om det andra könet. Att utbilda om den Andre kan vara svårt (Goldstein, 2014) och två sätt har ringats in som särskilt utmanande: när endast ”det normala” lyfts fram och när texter och samtal endast lyfter fram stereotypa representationer. Om ämnen som jämställdhet inte aktivt behandlas i undervisningen finns en risk till kulturell reproduktion av stereotypa könsmönster (Ocio, 2023), därför behöver lärare och lärarstudenter vara genusmedvetna och kunniga inom området jämställdhet (Acar-Erdol et al., 2022). Att undervisa om jämställdhet kan ses som en laddad eller kontroversiell fråga (Skolinspektionen, 2022) och många skolor behöver arbeta mer för att ge utrymme för detta i undervisningen. Detta kan bland annat ske genom att ge elever möjlighet att granska könsstereotyper och skapa strukturer för elevernas arbetsprocess (Skolforskningsinstitutet, 2024).

Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, UNESCO (2017), har tagit fram en guide för bland annat lärare och lärarutbildare för utbildning inom hållbar utveckling och lärande inom de 17 hållbarhetsmålen. Guiden innehåller lärandemål utifrån tre aspekter: kognitiva, socio-emotionella och beteendemässiga. Det handlar för hållbarhetsmål 5, jämställdhet, exempelvis om att den lärande behöver förstå jämställdhet och könsdiskriminering, kan se och ifrågasätta traditionella könsroller på ett kritiskt sätt och kan stötta andra i att utveckla empati över könsgränser. För att kunna arbeta med jämställdhet utifrån dessa tre aspekter föreslår Miralles-Cardona et al. (2022) att lärarstudenter behöver utveckla kompetens för att veta, för att lära ut och för att vara. I en granskning (Skolinspektionen, 2020) framkom att även om lärare förmedlar jämställdhet som ett värde i undervisningen så finns det en stor variation både mellan och inom skolor gällande i vilken utsträckning och med vilken kvalitet jämställdhet förmedlas, exempelvis genom fördelning av utrymme, uppmärksamhet från läraren, inflytande och gruppindelning. Skolverket (2022a) föreslår att undervisning om värdegrundsfrågor, där jämställdhet kan ses som en, ska bedrivas på tre nivåer – om, genom och för. Eleverna ska lära sig om jämställdhet. De ska också lära genom att ”grundläggande demokratiska värderingar och respekten för mänskliga rättigheter genomsyrar skolan” (Skolverket, 2022c, s. 9). I relation till jämställdhet handlar det om att eleverna ska kunna arbeta i mixade grupper och att skolan har ett likabehandlingsarbete där pojkar och flickor får möjlighet att utvecklas. Den sista nivån, för, handlar om att eleverna ska utveckla förmågor som gör att de i framtiden kan verka för ett jämställt samhälle. De tre nivåerna ska inte ses som åtskilda utan arbetas med parallellt och kontinuerligt. Ett sätt att göra detta är att väva in mål om genusmedvetenhet i olika utbildningar och ämnen.

Utbildning om jämställdhet vid skolor och högskolor kan ske på många olika sätt. Värderingsövningar är ett sätt att arbeta med värdegrundsfrågor i både grundskola och vuxenutbildning (Einarsson & Cedervall, 2024), men även här konstateras ett behov av kompetenta lärare som är beredda att ta risker i den pedagogiska verksamheten på så sätt att de törs gå emot sin egen rädsla för att ta upp och bearbeta kontroversiella frågor. Vid högskoleutbildningar har exempelvis informations- och kommunikationsteknologi (Prendes-Espinosa et al., 2020), skapande av kunskapsmodeller som bygger på begreppskartor (de Villarreal & Scotton, 2024), titta på och skriva om olika filmer (Kennedy et al., 2011) använts som undervisningsmetoder. Ungefär hälften av lärarna vid ett universitet i Spanien använde olika strategier för att arbeta för jämställdhet (Merma-Molina et al., 2024), bland annat genom inkluderande språk, reflektion och synliggörande av kvinnor inom olika vetenskapstraditioner.

Skolinspektionen (2019) konstaterade att jämställdhetsuppdraget inte tas om hand i den granskade hem- och konsumentkunskapsundervisningen. De såg både att frågor om arbetsfördelning i hemmet ofta saknas i undervisningen samt att då den förekom tenderade att stanna vid elevernas privata erfarenheter av hur det såg ut hemma utan att relatera till samhälleliga och allmänmänskliga aspekter. Undervisning i hem- och konsumentkunskap i grundskolan följer ofta ett visst mönster som innebär en stark maträttsorientering (Bohm, 2021; Gelinder, 2020; Granberg, 2018; Höijer, 2013; Lindblom, 2016; Peterson, 2007). Undervisningens tonvikt på matlagning har av Skolinspektionen (2019) ringats in som problematisk eftersom den innebär att utrymmet blir mindre för andra delar av kursplanen, till exempel så saknas ofta undervisning om arbetsfördelning i hemmet.

Skönlitteratur har använts och används inom högre utbildning. Den gör det med olika syften och inom olika discipliner och professioner (Alsheimer, 2004; Dahlberg, 2003; Mottart et al., 2009; Petersson & Årheim, 2010). Inom läkarutbildningen finns en lång tradition av att använda skönlitteratur för att stärka och träna studenternas empati (Ahlzén, 2010; Rydén Gramner, 2022) men också för att träna förmågan att reflektera och för att synliggöra olika känslomässiga svårigheter som en läkare kan ställas inför (Rydén Gramner, 2023a, 2023b). Stort fokus har varit på läkarstudenters självrapporter om den egenupplevda utvecklingen av en empatisk förmåga och av kommunikationsförmåga (Arntfield et al., 2013). Målsättningen med att använda skönlitteratur i läkarutbildningen är att ”denna ska bidra till en helhetssyn på människan och skapa eller bredda de erfarenheter som är nödvändiga i den kliniska vardagen” (Petersson & Årheim, 2010, s. 34–35).

Inom juridikutbildning har skönlitteratur använts för att utveckla studenternas språk så att det blir både bredare och djupare. Den skönlitterära läsningen har också använts för att få studenterna att se på lag och rätt ur olika perspektiv, vilket i sin tur leder till att studenterna utvecklar en bredare förståelse för hur människor kan tänka och handla (Alsheimer, 2004). Att använda skönlitteratur inom juridik kan vidare ge en historisk förståelse för lag och rätt i olika tider och på olika platser (Dahlberg, 2003). Med andra ord hjälper skönlitteraturen läsaren att förstå både historiska tider och det egna samhällets syn på lag och rätt.

Inom lärarutbildningen ingår skönlitteratur som en naturlig del för de som läser svenska, engelska och andra språk. Här är litteraturen en källa till reflektion, kunskap och diskussion (se exempelvis Dodou, 2021). Thavenius (2017) har undersökt litteraturläsningens praktik och funktion i svensklärarutbildningen, där hon kunnat se att svensklärarstudenter läser skönlitteratur utifrån många olika perspektiv. De läser för sin framtida yrkeskarriär. De läser för att testa och använda olika analysmodeller. De läser för att uppleva olika världar, för att bli berörda och även för att ompröva sina tolkningar i textdiskussioner med andra. Dodou (2021) har granskat kursplaner i engelska på grundlärarutbildningarna i Sverige och kunnat se att skönlitteratur används med lite olika syfte beroende på de årskurser som studenterna så småningom ska ut och undervisa i. För de som ska bli lågstadielärare används skönlitteratur framför allt för att utveckla studenternas didaktiska repertoarer för att främja elevers språkinlärning. För studenter som ska bli mellanstadielärare används skönlitteraturen framför allt för att utveckla deras analytiska och kritiska förmågor samt deras förståelse av förhållanden i engelskspråkiga länder.

Under senare år har intresset för skönlitteratur i relation till hållbarhetsfrågor växt fram inom lärarutbildningarna (se exempelvis Goga & Pujol-Valls, 2020 och Guanio-Uluru, 2019). Exempelvis har det undersökts hur klimatfiktion kan användas för att i undervisningen närma sig klimatfrågan. Genom litteraturläsning och diskussioner kring det lästa kan lärarstudenter utveckla en större säkerhet kring och gemensam förståelse för hur de själva i framtiden ska kunna ta upp komplexa frågor, dit klimatfrågan hör, i undervisningen (Andersson Hval & Aijmer Rydsjö, 2021).

Inom lärarutbildningen har man kunnat se att ett fiktivt perspektiv kan stimulera diskussion och fungera som ett redskap för reflektion samtidigt som en utvald text kan ge studenter en gemensam referenspunkt (Mottart et al., 2009). Man har vidare kunnat se att samtalet som metod är en framgångsfaktor för att skapa möjlighet till bredare och djupare förståelse av social och kulturell mångfald. Under samtalet är det viktigt att det byggs upp en trygg och intellektuellt stöttande miljö och att samtalet får utgå från den personliga läsupplevelsen (Sumara et al., 2006). Samtalet behöver utgå från en välplanerad strategi (Mottart et al., 2009) och kan ha potential att skapa tillfällen till insikt där studenterna konstruerar en förändring i sig själva genom att läsa en skönlitterär text (Wallner, 2024).

Skönlitteratur används även inom lärarutbildningen för att närma sig det som kallas för svåra eller kontroversiella frågor. Hermann-Wilmarth (2010) har sett hur litteraturläsning och textsamtal av böcker på hbtq-temat har möjliggjort en ökad förståelse hos lärarstudenter för hur detta tema ska kunna diskuteras med elever i klassrummet. Papamichael (2016) lyfter fram berättelsen kraft för att diskutera kontroversiella frågor men betonar också att berättelsen måste ligga nära frågan som ska lyftas och att det lättare kan uppnås genom att skriva en berättelse för den specifika frågan eller anpassa en befintlig berättelse så att den matchar den specifika frågan. Även i detta sammanhang kan Andersson Hval och Aijmer Rydsjö (2021) lyftas fram. Deras forskning rör klimatfrågan och även den kan ses som en svår fråga. Med hjälp av skönlitteraturen finns möjlighet att inge hopp och inspirera till nytänkande och kreativitet (Andersson Hval & Aijmer Rydsjö, 2021).

Skönlitteratur kan med andra ord användas till kontroversiella frågor varav jämställdhet kan ses som en. I och med att jämställdhet är en del av hem- och konsumentkunskapens område kan det därför vara spännande att se vad som händer när en skönlitterär text på temat jämställdhet introduceras i undervisningen och kombineras med gemensam läsning, reflektionsskrivande genom läslogg och boksamtal.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärarstudenter lyfter aspekter av jämställdhet med hjälp av läsloggar utifrån en skönlitterär text.

Två breda utgångspunkter för denna studie har varit socialkonstruktionism och akademiskt lärarskap. Med en socialkonstruktionistisk ansats har både lärare och studenter antagits vara aktiva medskapare, det vill säga människor som gör saker och har något att säga, människor som kan berätta om sina uppfattningar och som konstruerar vad världen betyder (Burr, 2003; Gergen, 2009). Utifrån denna ansats har utbildning och undervisning uppfattats som en process där olika objekt konstrueras, till exempel ämnesområdet jämställdhet. Akademiskt lärarskap (SoTL, Scholarship of Teaching and Learning) har beskrivits som ”ett förhållningssätt där lärare kontinuerligt och systematiskt reflekterar över, utforskar och utvecklar den egna pedagogiska praktiken och dess inverkan på studenters lärande” (Sveriges universitetslärarförbund, 2020, s. 9). De forskare och tillika lärare som genomfört studien ingår i ett kollegialt signifikant nätverk (Chick, 2018) av akademiskt lärarskap där intuition och anekdotiska iakttagelser lett fram till nyfikenhet kring jämställdhetsundervisning, vilket i nästa steg lett fram till en strukturerad undersökning (Poole, 2018). Eftersom den här studien vill undersöka komplexa frågor om kontextualiserad subjektiv erfarenhet har en kvalitativ metod varit lämplig, eftersom språk och kulturell mening är inbäddade i kvalitativa undersökningar (Braun & Clarke, 2022).

Studiens syfte är att undersöka hur lärarstudenter lyfter aspekter av jämställdhet med hjälp av läsloggar utifrån en skönlitterär text. Den lästa novellen är en förhållandevis kort text (8 sidor) som ändå gav upphov till rika gruppläsloggar med många noteringar i alla fem kolumner (gillar, ogillar, frågetecken, mönster eller kopplingar). Några enstaka lärarstudenter (3 av 97) upplever svårigheter med att se jämställdhet i den text som lästs, men det stora flertalet (94 av 97) skriver inlägg som rör jämställdhet. Texten väckte på så sätt engagemang vilket även syntes i gruppdiskussionerna som hölls vid boksamtalen. Resultatet presenteras utifrån de tre övergripande kategorierna, familjeliv, yrkesliv och samhällsliv, och de teman som analysen resulterat i (Tabell 1). För att tydliggöra varifrån citaten är hämtade anges vilken gruppläslogg det kommer ifrån samt i vilken kolumn loggen är inskriven. Många citat är hämtade från kolumnen kopplingar vilket beror på att denna kolumn möjliggör för läsaren att relatera till individ-, grupp- och samhällsnivå.

Denna studie visar att gruppläsloggar utifrån en skönlitterär text skapar möjlighet att synliggöra olika aspekter av jämställdhet på flera olika nivåer. Gruppläsloggarna bidrog också till ett stort engagemang hos lärarstudenterna vilket kan ses genom att 94 av 97 skrev inlägg som på ett eller annat sätt fokuserade på jämställdhet.

Skönlitteratur kan vara en oumbärlig del av lärarutbildningen för hem- och konsumentkunskap för att synliggöra och diskutera jämställdhet. Genom litterär läsning, läsloggar och boksamtal engageras lärarstudenter i reflektion över normer, könsroller och samhällsstrukturer. Studien visar att skönlitteratur inte bara väcker engagemang utan också möjliggör ett djupare lärande om jämställdhet genom konkreta och emotionella upplevelser. Att integrera skönlitteratur i undervisningen kan bryta normer, utmana traditioner och öppna upp för kontroversiella frågor. Vidare forskning bör undersöka om resultaten består med andra noveller och hur denna metod kan implementeras i skolans undervisning. Skönlitteratur har potential att stärka jämställdhetsundervisningen och ge lärarstudenter nya didaktiska verktyg.

Tack till de studenter som medverkat i studien.