Creutzer och Olsson är yrkesverksamma förskollärare. Förevarande artikel är en omarbetning av deras examensarbete inom förskollärarprogrammet, genomfört under höstterminen 2024. Enochsson var deras handledare och har bidragit med förslag till omarbetning av texten.
Barns användning av digitala medier förknippas ofta med stillasittande och ses ibland som en motsättning till förskollärares uppdrag att främja motorik- och rörelseaktiviteter. Den här studien belyser förskollärares upplevelser av hur digitala verktyg kan användas i samband motorik- och rörelseaktiviteter. För att få en djupare förståelse för hur förskollärare tar sig an detta arbete, genomfördes semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare. De fick dela med sig av sina upplevelser och tidigare erfarenheter av att använda digitala verktyg i samband med motorik- och rörelseaktiviteter. Resultatet visar att förskollärarna i studien upplever digitala verktyg som ett hjälpverktyg som kan förstärka och ge inspiration till motorik- och rörelseaktiviteter. En slutsats är att användning av digitala verktyg i förskolans verksamhet idag inte alls kopplas till barns stillasittande. Utifrån förskollärarnas uttalande växer bilden fram av en yrkesgrupp som visar att de utvecklat en kompetens för att integrera digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter.
Barndomen är en tid då mönster och beteenden kan formas och grunden för framtida fysiska levnadsvanor påbörjas. Eftersom fysisk aktivitet påverkar hälsan positivt och motsatsen kan bidra till ökad övervikt och fetma, blir det extra viktigt att inkludera fysisk aktivitet, som motorisk träning, under tidiga år (
Enligt
Vid studiens genomförande betonade förskolans läroplan (
Då vi noterat att det i förskolor finns digitala verktyg som används för att stimulera rörelse, blev vi intresserade av hur förskollärare hanterar denna intressekonflikt. Hur arbetar de i praktiken och vilka erfarenheter har de av att arbeta med digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter i förskolan? Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om förskollärares upplevelser av användningen av digitala verktyg i samband med motorik- och rörelseaktiviteter.
Vilka upplevelser ger förskollärare uttryck för om möjligheter att främja barns motorik med hjälp av digitala verktyg?
Vilka upplevelser ger förskollärare uttryck för om utmaningar i och förutsättningar för att använda digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter?
Den svenska förskolan ska skapa förutsättningar för rörelseglädje, som stärker barnens förståelse för hälsa och välbefinnande och förskollärarens uppgift är att skapa lärmiljöer för att stimulera och utmana barnen vad gäller kroppsuppfattning och motorisk utveckling (
Den här studien fokuserar på arbete med digitala verktyg i samband med motorik- och rörelseaktiviteter i förskolan. Dagens samhälle genomsyras av digitalisering och det finns många olika digitala verktyg och att enbart diskutera skärmtid blir inte relevant då rörelsestimulerande användning sällan innebär att stirra på en skärm. Flera studier som åberopar effekter på barns motoriska utveckling har mätt föräldrars uppskattade skärmtid (inklusive linjär-tv) i hemmet och ställt det i relation till barnens motoriska utveckling (se t.ex.
Nedan definieras begreppet motorik följt av forskning om förskollärares inställning till motorik- och rörelseträning samt forskning om digitala verktyg och eventuell påverkan på barns hälsa.
Att inkludera såväl spontana som planerade fysiska aktiviteter i olika ämnen ger positiva effekter och kan hålla barnen fysiskt aktiva under hela dagen (
Att växa upp i en digital värld innebär både fördelar och nackdelar för barns hälsa och utveckling (
Interaktionen mellan barn och digitala verktyg beskrivs ofta som att barn blir stillasittande och passiva, men Nilsen och Kjällander (2023) framhåller att barnen med hjälp av utbildade förskollärare ges möjligheter att utforska digitala verktyg på ett mer utvecklande sätt. Syftet är att barnen ska bli producenter i stället för konsumenter av redan producerat material, vilket bidrar till att barnen kan känna att de äger och har makt över det digitala verktyget. Det kan sedan stärka barnen i att utveckla ett mer kritiskt och reflekterande förhållningssätt till hur de ska använda digitala verktyg i framtiden.
Förskollärares attityder till att använda digitala verktyg i förskolan är delade och i studier beskrivs både fördelar och utmaningar i arbetet, samt att förskollärares kompetens och självförtroende är av stor vikt (
Digitala verktyg och lek som innefattar fysisk aktivitet kan uppfattas som ömsesidigt uteslutande.
Forskningen inom området är begränsad och den diskussion som förs angående användning av digitala verktyg i förskolan är dels polariserad snarare än nyanserad, dels ofta baserad på studier som genomförts i en helt annan kontext än i förskolan där resultaten ska tillämpas. Förskollärarnas roll och vad de väljer att göra med de digitala verktygen blir således viktigt (t.ex.
Studiens teoretiska perspektiv är fenomenologi, som låter forskare utforska och redogöra för hur människor erfar och upplever ett
Varje fenomen har en kärna som består av olika meningsbärande enheter, som även benämns som
Inom fenomenologi används oftast intervjuer, där frågorna utgår från informanternas livsvärld, för att få utvecklade resonemang kring fenomenet (
Urvalet är målstyrt och vi vände oss till utbildade förskollärare verksamma i förskolan. För att få en uppfattning utifrån ett större perspektiv, var det önskvärt att alla inte arbetade i samma kommun. Det var däremot inget krav att de skulle ha ett specifikt intresse varken för digitalisering eller rörelseträning. Eftersom båda dessa aktiviteter vid studiens genomförande var obligatoriska, kunde vi förvänta oss att alla hade någon slags erfarenhet att relatera till.
Verksamma förskollärare samt rektorer kontaktades via mejl där det fanns översiktlig information om studiens syfte. Samtliga involverade förskolor låg i närheten av ett universitet med förskollärarutbildning och hade utbyte med denna i form av att ta emot studenter på verksamhetsförlagd undervisning, vilket kan ha haft betydelse för deras arbetssätt. Totalt deltog nio informanter från fyra olika förskolor i två kommuner i studien. I resultatkapitlet har de fått beteckningarna F1–F9. Alla utom två arbetade för närvarande med åldersgruppen 3–6 år. F1 arbetade för närvarande inte i barngrupp och F8 arbetade med yngre barn.
Individuella intervjuer genomfördes på informanternas arbetsplatser av två av författarna till studien, där den ena ställde frågor och den andra antecknade. I samband med intervjun överlämnades ett utskrivet informationsbrev och samtyckesblankett som informanterna signerade. De fick även muntlig information om studien och om rättigheten att när som helst avbryta medverkan utan att ange orsak (
Den fenomenologiska designen medför att empirin bearbetades i olika steg, vilket innebar att analysen påbörjades redan under intervjuns gång (
Sammanfattningen jämfördes med en maskinellt gjord transkribering av respektive intervju för att säkerställa att den speglade vad intervjupersonerna sagt. Inom ramen för detta slutliga steg identifierades också essensen, som enligt
Med stöd i Brinkmann och Kvales (2018) resonemang om analytisk generalisering vid mindre studier som denna, har ett stort antal citat använts i resultatredovisningen för att öka transparensen och därmed stärka validiteten.
Frågeställningarna i studien är: Vilka upplevelser ger förskollärare uttryck för om möjligheter att främja barns motorik med hjälp av digitala verktyg? Vilka upplevelser ger förskollärare uttryck för om utmaningar i och förutsättningar för att använda digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter? Analysens teman presenteras under de två rubrikerna
Samtliga förskollärare ser möjligheter med att främja barns motorik med hjälp av digitala verktyg och de är positivt inställda till dessa aktiviteter. De förklarar att användningen kan vara en gynnsam strategi för att skapa både engagemang och gemenskap i motorik och rörelseaktiviteter, samt att barnen tycker det är lustfyllt och roligt. F6 upplever följande:
Mina åsikter är, att det är bingo ju, tänker jag. Det vi använder digitala verktyg till hos oss, det är till exempel, de älskar att uppträda och dansa. Och dans är ju fantastiskt härligt sätt att röra sig på… Adderar man då till musik och ibland ihop med en skärm med dansmoves på, bara som ett exempel, då är ju det ka-ching. Då utvecklar de rörelserna ännu mer och vill se ännu mer och rör sig ännu mer på ett sätt med sin kropp som de inte visste att de kunde ens.
Förskolläraren upplever att det tillför glädje och utvecklar barnets rörelseförmåga på ett sätt som de annars inte hade kunnat göra, med hjälp av musik och i vissa fall även en dansvideo. Flera förskollärare förklarar att de också använt digitala verktyg för dokumentation, där barnen fått filma varandra samt att förskollärarna filmat för att kartlägga barnens motoriska färdigheter. Det innebär att de digitala verktygen får ett annat syfte i aktiviteten.
Inom finmotoriken ges först inga exempel på hur förskollärarna arbetade. Men efter en följdfråga framkom aktiviteter som att pärla på pärlplatta, rita, bygga med små byggelement där barnen skapar utifrån mönster från en datorplatta. Det blir då en kombination mellan den digitala plattan och det analoga som pärlplattan, papper och penna samt byggsystemet. En annan aktivitet som nämndes var programmering av robotar där barnen kunde utveckla sina finmotoriska färdigheter genom att trycka på robotens knappar, vilket beskrevs som öga-hand-koordination.
De digitala verktygen upplevs som ett hjälpmedel, vilket flera förskollärare talar om, exempelvis genom att starta upp rörelseaktiviteter eller få inspiration till motorik- eller rörelseaktiviteter. F7 beskriver upplevelsen så här:
Vi försöker tänka att det ska vara liksom… att det ska ge något i en aktivitet när man använder digitala verktyg. Att man funderar på: Kommer digitala verktyg förstärka den här aktiviteten eller kör man utan? Vi använder digitala verktyg som en hävstång skulle jag säga då. Att man vill att det ska komplettera och ge en extra upplevelse för barnen.
F9 instämmer och jämför de digitala verktygen med en pensel:
Vi använder digitala verktyg överhuvudtaget väldigt mycket som en förstärkning, ungefär som en pensel.
Citaten från F7 och F9 förklarar att de digitala verktygen upplevs som ett verktyg som förstärker andra aktiviteter på ett givande sätt, och inte ta över. Något som flera förskollärare lyfter är att de digitala verktygen ska användas på ”rätt sätt”, vilket vi tolkar som att det ska ge ett pedagogiskt mervärde.
Andra fördelar som nämns är att verktygen finns lättillgängliga för att till exempel starta upp en rörelseaktivitet, som musik från en högtalare eller dans från en datorplatta. Det finns också mycket inspiration att hämta genom att söka på internet, exempelvis rörelsekort som F1 och F3 berättar om.
Samtliga förskollärare upplever de digitala verktygen som en möjlighet och ett bra hjälpmedel som förstärker och tydliggör de motoriska aktiviteterna. De ger exempel på hur projicering av dansvideor får barnen att bli mer engagerade i dansen och det blir tydligt vad som förväntas av dem i aktiviteten. Barnen ges möjlighet att kunna imitera danssteg till musik. F7 upplever projiceringen som positiv, då barnen lär sig snabbt när de får se rörelserna på väggen. Även F1, F3 och F4 diskuterar fördelen med att projicera, de förklarar att de kan erbjuda barnen musik, dans och rörelser från andra kulturer som förskollärarna själva inte kan. Det bidrar till en mångfald som annars inte hade funnits runt omkring dem.
F2 beskriver att hens upplevelse är att motorikaktiviteterna med digitala verktyg till stor del är spontana utifrån barnens initiativ, medan övriga informanter beskriver att motorik- och rörelseaktiviteter med digitala verktyg är både spontana och planerade. Då en del av verktygen är portabla blir de lättillgängliga för både barn och vuxna, och rörelsesånger och andra aktiviteter kan ske både inomhus och utomhus. De spontana aktiviteterna kan ske både utifrån barnens önskemål, exempelvis fotografera eller dansa till musik, och på förskollärares initiativ:
Häromdagen när det var lite kallt ute och vi ville få barnen att röra på sig lite mer, de var lite stillasittande, så tog vi ut högtalaren för musik och dans, Vi körde rörelsesånger, huvud, axlar, knä och tå… för att få i gång dem. Ibland är det svårt att få i gång en lek när de känner att de inte vill. Musiken och det får i gång dem väldigt mycket bättre.
Citatet ovan beskriver en situation där F8 med hjälp av digitala verktyg möjliggör för en motorik- och rörelseaktivitet, för att barnen skulle få upp värmen. Förskolläraren upplevde att barnen blev stillasittande utomhus och för att motverka det tog förskolläraren hjälp av digitala verktyg. F1 och F7 berättar också att de introducerat en hinderbana för en robot, som till en början var planerad utifrån ett tydligt mål och syfte.
Efter aktiviteten såg förskollärarna till att materialet fanns tillgängligt för barnen så de på eget initiativ kunde använda sig av det i den spontana leken. F3, F4 och F5 beskriver ett temaområde där motorik- och rörelseaktiviteter var inplanerade. Aktiviteterna förstärktes genom att barnen fick se och prova på rörelser och idrotter som visades med hjälp av en projektor.
Det framgår att förskollärarna intar olika roller i de spontana och planerade aktiviteterna inom grov- och finmotoriken med digitala verktyg. I de grovmotoriska aktiviteterna beskriver de flesta sig som att vara aktiva, vägledande, inspiratörer och medforskande. Det leder till att deras roll kan främja möjligheter till lärande för barnen. F3 förklarar vikten av att vara entusiastisk:
Har jag energi och entusiasm i aktiviteten, tycker barnen att det är kul.
När förskollärarna är aktiva och deltar i exempelvis rörelsesånger med förstärkning av högtalare, upplever de att det ökar barnens entusiasm och deltagande, men F2 lyfter också en annan roll:
När det har varit Just Dance
De två ovanstående citaten lyfter fram förskollärarnas olika roller i aktiviteterna, och de flesta delar uppfattningen att det finns en variation. F2 beskriver att hen intar olika roller beroende på vilken aktivitet barnen genomför. När det gäller dans med hjälp av projektor framgår det att hens roll är mindre aktiv än vid användningen av roboten.
Inom finmotoriken är det endast F4 som tar upp den pedagogiska rollen i aktiviteten.
Men den här finmotoriken, pärla och måla är oftast ganska spontant, att det är något barn som vill använda sig utav det… En passiv roll. I finmotoriken så är min roll inte så stor. Jag hjälper mest till med här har ni, vad vill ni göra? De kan scrolla… och leta vad de vill göra själva. Då är inte min roll så aktiv.
Förskolläraren förklarar hens roll som passiv och att barnen är de som efterfrågar aktiviteten. Men det framgår även utifrån förskollärarens uttalande att hen finns med och stöttar barnen med att hjälpa till att starta aktiviteter. Förskolläraren möjliggör att barnen får utveckla finmotoriken genom att ta fram material och datorplatta.
Ur resultatet framgår det att förskollärarna upplever att det finns utmaningar i arbetet med digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter. F9 berättar följande:
Min uppfattning är att barn idag är vana med att få mycket inputs, mycket instruktioner, fantasin är sämre än var den var... Nackdelen är att fantasin tryter. De rör sig inte i sina rörelser, de rör sig i andras rörelser… Många nedvärderar sig själva när de säger ”jag kan inte”. Mycket mer sånt än tidigare.
Förskolläraren upplever att barns fantasi har förändrats genom imitationer av andras rörelser och danser. Det beskrivs att barnen upplever ett misslyckande när de inte kan röra sig som på projiceringen. F2 upplever att dans-videorna inte alltid är åldersanpassade och därför kan dansstegen vara för utmanande för barnen. Ytterligare beskriver F3 att interaktion med digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter kan medföra att barnen enbart står och tittar på videon i stället för att exempelvis röra på sig. F1 och F3 beskriver att alla barn är olika, och de menar att det behöver finnas en variation mellan analoga och digitala verktyg. Informanterna säger att när digitala verktyg ska integreras i motorik- och rörelseaktiviteter ska det finnas ett syfte, och att förskollärarna är närvarande och deltar i användningen.
Förskollärarna menar att det är deras ansvar att veta när och hur de digitala verktygen ska integreras i aktiviteterna. F5 upplever även att det bör finnas tydligare riktlinjer för hur man ska arbeta med dem, bland annat i kombination med motorik och rörelseaktiviteter. F4 beskriver att användandet av digitala verktyg har förändrats över tid på grund av diskussionerna kring digitala verktyg och om de eventuellt kommer att plockas bort från styrdokumenten. Detta påverkar förskollärarens arbete med att inkludera digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter, då tillgången av dem kan komma att minskas.
I resultatet framkommer det att det måste finnas förutsättningar för att inkludera digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter. Det krävs tillgång till digitala verktyg och specifika appar som främjar barns motoriska utveckling. De verktyg som används för att främja grovmotoriken är projektor, högtalare och datorplatta. Projicering av videos med dans och rörelsesånger nämns av samtliga förskollärare under intervjuerna. De berättar också om robotar, appar och hybridspel som används för att främja finmotoriken samt öga-hand-koordination. Förskollärarna påpekar att det finns ett begränsat antal, eftersom apparna behöver vara granskade av kommunerna. F1 nämner att barnen har en inre lust att faktiskt vilja röra på sig. För att kunna möta barnen i det så behöver det finnas tillåtande miljöer och material för det. Flera av de intervjuade förskollärarna uttrycker en oro över att en eventuell förändring av läroplanen, där digitala verktyg antas få mindre utrymme, riskerar att minska tillgången till de verktyg som behövs.
Andra utmaningar som förskollärarna upplever är när tekniken inte fungerar som den ska, exempelvis när dans ska projiceras upp på väggen. På så sätt förklarar F7 att det krävs planering för att se över att de digitala verktygen fungerar, men att det inte alltid finns tid till det. Enligt F6 tillkommer ekonomiska utmaningar för att kunna köpa in digitala verktyg.
En förutsättning för att förskollärarna ska kunna inkludera digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter är att de får utbildning och stöd inom området. F6 och F7 nämner att det har erbjudits workshops, där de fått testa digitala verktyg. Några tar upp att de har rollen som IT-handledare, vilket betyder att de får regelbunden fortbildning av kommunen. Deras utbildning och kunskaper förmedlas vidare till andra förskollärare. Dock förklarar F2 att hen inte fått någon utbildning eller ytterligare stöd inom området utöver förskollärarutbildningen. F2 upplever följande:
Nej, jag har inte gått någon utbildning än med digitala verktyg… Det jag har är det som man fick lära sig på universitet… Det jag känner är att jag, eftersom jag inte riktigt har reflekterat över kopplingen just digitala verktyg och vad man kan göra med det för att kunna göra olika rörelser-grejer. Det skulle vara intressant, hur skulle jag kunna använda digitala verktyg för att öva på grovmotoriken. Skulle kunna få tips och idéer på hur man kan ta hjälp av just digitala verktyg för att göra mer rörelser.
Från citatet framgår att förskolläraren upplever att hen behöver mer utbildning och stöd för att kunna använda digitala verktyg i motorik och rörelseaktiviteter. Förskolläraren har inte tidigare reflekterat över möjligheten att kombinera digitala verktyg i motorik och rörelseaktiviteter, men har en positiv inställning till att få lära sig mer och vill utveckla kompetens inom området. Bristen på fortbildning ligger till grund varför hen känner sig otrygg i att använda digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter.
De andra förskollärarna upplever att de känner sig trygga och har självförtroende i att använda digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter. Några beskriver att de inte är experter, men de känner sig så pass trygga i sin pedagogiska roll att de inte är rädda för att testa. De vågar göra fel för att kunna lära sig. F4 förklarar även följande:
När du jobbar med två stycken som är väldigt kunniga, blir det också att du själv tar och chillar lite i det. Vi har olika styrkor allihopa… Man kan inte lägga fokus på allt och vara bra på allt. Då är man sjukskriven sen... Då tar jag gärna ett steg bak och använder det när jag behöver… Jag har inga problem att göra fel… Så pass länge har jag jobbat.
Citatet ovan belyser att förskollärare upplever att det i arbetslaget finns olika styrkor. Om andra har ett större intresse och kompetens för digitala verktyg och hur de kan inkluderas i motorik- och rörelseaktiviteter, upplever förskolläraren att hen inte behöver vidareutbilda sig inom ämnet. Det finns hjälp att få från kollegor på förskolan, därför tar hen ett steg tillbaka inom det området. Men förskolläraren lyfter även fram att om hen inte hade jobbat med kunniga kollegor, att situationen hade sett annorlunda ut, så hade utbildningar varit mer lämpliga.
Resultaten visar att förskollärarna i studien ger uttryck för en positiv inställning till att använda digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteterna i förskolan. Det är tydligt att digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter förekommer frekvent i förskolan. Utifrån ett fenomenologiskt perspektiv tolkas essensen av fenomenet som ett
Det gemensamma i förskollärarnas livsvärld är beskrivningen att de digitala verktygen högtalare och projektor skapar förutsättningar för barns grovmotoriska utveckling inom dans och rörelse. I förhållande till finmotoriken framgår det inte till en början lika tydligt. Resultatet tolkas som att informanterna inte arbetar lika aktivt med barns finmotoriska utveckling med hjälp av digitala verktyg som med grovmotoriken. Det som framhålls avseende finmotorik är att barnen med hjälp av datorplattan hittar mönster till pärlplattor, målarbilder och instruktioner till byggsystem. Dessutom ser förskollärarna att ögahand-koordinationen tränas när barn programmerar robotar.
Eftersom digitala verktyg benämns som ett hjälpverktyg i motorik- och rörelseaktiveter, är det viktigt att verktyget är lättillgängligt. Förskollärarna erfar att det då blir enklare att starta upp motorik- och rörelseaktiviteter, men flera av dem befarar att en aviserad revidering av läroplanen där digitala verktyg får en mindre framträdande roll riskerar att minska tillgången till de verktyg som behövs. Det skulle kunna bli en utmaning, även om det inte ser ut så idag. Utmaningar som beskrivs är tekniska problem, ekonomiska utmaningar samt brist på tydliga riktlinjer för hur och om de digitala verktygen ska användas.
Förutom att det behöver finnas tillgång till digitala verktyg och appar, är en annan förutsättning för att kunna arbeta med att inkludera digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter att pedagogerna får utbildning och stöd inom området. De flesta intervjuade förskollärarna upplever att de får stöd av både kollegor och rektorer i form av workshops. De beskriver dessutom att möjligheten till vidareutbildning finns. Förskollärarna upplever sig trygga i sina yrkesroller, vilket påverkar tryggheten i att använda digitala verktygen i motorik- och rörelseaktivitet.
Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares upplevelser av användningen av digitala verktyg i motorik- och rörelseaktiviteter. Resultaten visar att förskollärarna i studien ger uttryck för en positiv inställning till fenomenet. De ser digitala verktyg främst som ett hjälpverktyg, en inspirationskälla och en förstärkning till motorik och rörelseaktiviteter, men de ger en nyanserad bild som visar på både möjligheter och utmaningar. Resultatet visar att förskollärarna integrerar de digitala verktygen med motorik- och rörelseaktiviteter och att de inte ser de motsättningar som ibland lyfts (
Förskollärarna i studien uttrycker en välgrundad förståelse för att motorik- och rörelseaktiviteter är viktiga (se
Förskollärarna poängterar att det ska finnas ett syfte med alla aktiviteter och att digitala verktyg kan förstärka rörelse- och motorikaktiviteter och de reflekterar över hur detta främjar barnens utveckling. De menar att barn har en inre lust att vilja röra på sig, och att inkludera digitala verktyg i form av projicering i en dans-aktivitet beskrivs som “Bingo!”. Barnen kan då få inspiration att dansa nya danser med utvecklande rörelser som de inte hade kunnat skapat själva och det förstärker på så sätt leken (t.ex.
Att det finns tillåtande miljöer och material för att skapa rörelselust för barnen är viktigt, lika viktig är förskollärarnas kompetens (t.ex.
Det finns utmaningar med att använda den digitala tekniken. Bland annat kan tekniken krångla och förskollärarna i studien fruktar att ett verktyg som de ser som positivt ur flera aspekter inte kommer att prioriteras när skrivningarna i läroplanen förändrats (
Fokus i studien var hur förskollärare upplever att digitala verktyg kan användas för motorik- och rörelseaktiviteter. Anledningen var att digitala verktyg ofta förknippas med stillasittande, som inte är önskvärt av hälsoskäl. Utan att få den direkta frågan, berättar ändå samtliga förskollärare att de under senare år jobbat mycket med att barnen inte ska vara konsumenter av media, utan producenter, och att stillasittande, individuella aktiviteter med digitala verktyg undviks. Det har också visat sig att det stillasittande som lyfts har rapporterats från hemmiljöer (
Vår studie är en liten pusselbit och fler studier behövs för att bättre förstå dels hur digitala verktyg kan integreras med motorik- och rörelseaktiviteter, dels hur förskollärare förhåller sig till det. Då studiens fokus inte har varit att ta reda på exakt
Resultatet synliggör att förskollärarna inte kopplar digitala verktyg som används i förskolan till stillasittande. Tvärtom betraktas de som hjälpverktyg som förstärker och inspirerar till motorik- och rörelseaktiviteter. I det arbetet har förskollärarna en viktig roll att se till att så blir fallet. Förskollärarna säger sig vara trygga i sin roll och visar hur de reflekterar över när digitala verktyg är mest lämpliga i motorik- och rörelseaktiviteter, men också att det inte alltid är optimalt. Träning av finmotorik tas inte upp i samma utsträckning som träning av grovmotorik. Det kan finnas olika anledningar till att finmotoriken kommer i skymundan i den här studien, men forskningen inom det området verkar vara sparsam, och vi ser att det är ett område där mer forskning behövs.
Motorikoch rörelseaktiviteter har betydelse för barns utveckling på olika plan – även den kognitiva utvecklingen (
Tv-spel med dansvideor.
Golvrobot för programmering.