Inför revidering av förskolans läroplan 2025 fanns möjlighet att lämna yttrande över den remiss och det förslag som i korthet bland annat handlade om att minska barns skärmtid och att ta bort krav på användande av digitala verktyg i förskolan. Artikeln syftar till att bidra med kunskap om de resonemang som fördes fram i de 117 remissyttranden som inkom till Skolverket. Som teoretisk utgångspunkt används begreppshistoria med de analytiska begreppen erfarenhetsrum och förväntanshorisont. Resultatet visar att den erfarenhet som finns lagrad och som lyfts fram i yttrandena är mångfacetterad och baserad på kunskap från utbildning, professionell yrkesverksamhet, rekommendationer, policydokument och forskning. Det framkommer även att beprövad erfarenhet samt egen och kollektiv erfarenhet fungerar som utgångspunkt. Vidare visar resultatet att yttrandena innehåller resonemang kring olika förväntan i form av oro kring förslaget. Oron kopplas till förväntan gällande barns utveckling och lärande, jämlikhet och demokrati samt professionen. Resultatet överensstämmer med tidigare forskning där åsikter om digitalisering i förskolan skiljer sig åt och framställs som antingen positiva eller negativa.
Hösten 2023 fick Skolverket i uppdrag att göra en översyn av förskolans läroplan bland annat gällande området digitalisering. Skolverket presenterade ett förslag att det inte längre ska vara ett krav på att använda digitala verktyg i förskolan och att förskolans utbildning i huvudsak ska vara skärmfri för barnen (
I Skolverkets konsekvensutredning avseende förslaget lyfts att läroplansförslaget kan minska användningen av digitala lärverktyg vilket riskerar att skapa större skillnader i barns möjligheter att utveckla digital kompetens och göra sina röster hörda. Förslaget kan samtidigt stärka förskollärarens professionella autonomi genom ett större ansvar för val av lärverktyg. Det finns dock en risk att kompetensutveckling inom digital kompetens prioriteras ned vilket kan påverka barns lärande negativt, särskilt för barn i behov av särskilt stöd och flerspråkiga barn (
Digitala lärverktyg har över tid beskrivits med många olika begrepp.
Även i förskolans läroplan finns exempel på många olika begrepp över tid. I förskolans läroplan från 1998, Lpfö98, (
Formuleringen var att tekniken kan användas i förskolan vilket innebar en frivillighet. Inte heller i den senare reviderade versionen 2016 nämns begreppet digitalisering.
Sveriges regering beslutade 2017 om en nationell digitaliseringsstrategi med målsättning att svensk skola ska vara ledande i världen på att ta vara på digitaliseringens möjligheter. Detta ska främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten på bästa sätt samt uppnå hög digital kompetens hos barn och elever. I bilagan till regeringsbeslutet skrivs fram att digital kompetens i grunden är en demokratifråga. Gällande barn i förskolan framkommer att tillgången på digitala verktyg bör finnas så att de kan användas när det är lämpligt. Detta innebär inte att alla barn ska ha tillgång till digitala verktyg. Det uttrycks att det vore en fördel att barnen använder digitala verktyg tillsammans med personal i förskolan (
Läroplanen för förskolan, Lpfö18, utgick från den nationella digitaliseringsstrategin. Begreppen digitalisering och adekvat digital kompetens skrevs in i Lpfö18 som började gälla den 1 juli 2019. I del 1 står det bland annat under rubriken Kommunikation och skapande att
Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. Barnen ska ges möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att de på sikt ska kunna se möjligheter och förstå risker samt kunna värdera information. (
Förskollärare behövde alltså tolka vad digital kompetens betyder i en förskolekontext och göra professionella avvägningar och väga möjligheter och risker mot varandra (
Syftet med denna artikel är att bidra med kunskap om de resonemang som fördes fram i remissyttranden som inkom till Skolverket 2024 inför översynen av förskolans läroplan gällande området digitalisering. De frågeställningar som väglett analysen är:
Vilka erfarenheter av digitalisering lyfts fram i remissyttrandena? Vilken förväntan framträder i remissyttrandena?
I nedanstående text redogörs för tidigare studier om digitaliseringens roll i utbildning, dess många olika nyanser kring möjligheter och risker, inom olika discipliner kopplat till digitalisering, exempelvis medicinsk forskning och pedagogisk forskning.
Flertalet studier med fokus på barns lärande lyfter positiva aspekter av digitalisering, ett exempel är
Dock lyfter tidigare forskning inte enbart positiva aspekter av digitalisering.
Tidigare forskning tydliggör kopplingen mellan digitalisering och demokrati. Digitalisering är en del av förskolans demokratiuppdrag där barn ges förutsättningar att vara en del av ett digitaliserat samhälle. Hur lärare ser på demokrati påverkar deras inställning till digitala verktyg, hur ofta och på vilket sätt de används i undervisningen. En inkluderande syn på demokrati innebär att digitala verktyg används för att främja barns delaktighet och inflytande och ge alla barn lika möjligheter att utveckla nödvändiga färdigheter för framtiden (
Det finns även tidigare forskning som intresserar sig för undervisningsdesign kopplat till digitalisering.
Trots stort engagemang vad det gäller digitala verktyg hos förskollärare finns hinder i form av fortsatt brist på kompetensutveckling och andra resurser samtidigt som det ställs höga krav på lärarna och deras kunskap (
För att möjliggöra en nyanserad bild av de språkliga uttryck som remissyttrandena består av är studiens teoretiska utgångspunkt begreppshistoria med de analytiska begreppen erfarenhetsrum och förväntanshorisont. Begreppshistoria innefattar både ett textanalytiskt och ett historiskt perspektiv samt närmar sig historien genom språket. Målet med all begreppshistorisk analys är att undersöka vilka erfarenheter som finns investerade i de enskilda språkliga uttrycken och att vaska fram de erfarenheter och teorier som ligger nedfällda i själva begreppen (
Enligt den begreppshistoriska teoribildningen fungerar tidigare erfarenheter som ett språkligt lager som påverkar vår syn på framtiden. Begrepp ses som definitionsmässigt flertydiga och öppna vilket speglar ett föränderligt samhälle. Utvecklingen av dessa begrepp skapar en flexibilitet som både inkluderar och exkluderar andra begrepp och innehåll i en ständigt pågående process. Begrepp får sin betydelse genom en gemensam överenskommelse om deras innebörd.
I denna studie handlar tidsperioden om från när den första läroplanen för förskolan, Lpfö98, formulerades fram till de förarbeten som tagits fram inför läroplanen för förskolan Lpfö18 reviderad 2025. Detta betyder att teorin kan hjälpa till att förstå hur remissyttrandena är förankrade i tidsperiodens aktuella debatt och varför det skapar förväntan i form av oro. Den debatt som för närvarande pågår i samhället vad det gäller digitalisering i förskolan och som även framkommer i de olika remissyttrandena kan liknas vid en kris. När kritik riktas mot den digitalisering som har varit etablerad i förskolan kan detta ifrågasättande leda till en kris då det tvingar förskolan att omvärdera och förändra sin undervisning. Denna kris är för förskolan idag ett tillstånd av osäkerhet och förändring då förskollärare behöver hitta nya sätt att undervisa på. Hur människor upplever relationen mellan dåtid, nutid och framtid skapar spänningar (
Data består av de 117 remissyttranden som inkom till Skolverket under våren 2024. Genom kontakt med Skolverket erhölls alla remissyttranden via e-post. I ett första analyssteg skrevs samtliga yttranden ut och lästes förutsättningslöst igenom. För att få en helhetsbild över huvudinnehållet i de många yttrandena kategoriserades och systematiserades data under tiden yttrandena lästes. Meningar, fraser och begrepp som ansågs viktiga och relevanta för syftet färgmarkerades direkt i de utskrivna dokumenten. Dessa utgjorde mönster som sedan sorterades och organiserades i teman efter likheter där dokumenten sorterades i olika högar. Genom detta första analyssteg skapades det kunskap om de resonemang som skrivs fram kring förslaget gällande digitalisering, vilka lager av erfarenheter som lyfts fram och vad som framträder kring förväntan. Intresset i denna artikel handlar om spänningsfältet omkring digitalisering. Således riktades fokus dels mot förslaget att begreppen digital/digitala och digitalisering stryks i läroplanen, dels mot att förstärka förskollärares ansvar för att värdera och välja arbetssätt och lärverktyg utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. I ett andra analyssteg användes post-it-lappar där viktiga innehållsliga centrala begrepp från de utskrivna dokumenten skrevs på olika lappar. Post-it-lapparna sattes på dokumenten i de olika högarna efter likheter. Utifrån dessa centrala begrepp blev högarna under processen färre och reducerades till tre högar av dokument med följande innehållsliga teman: barns utveckling och lärande, jämlikhet och demokrati samt professionen. Tema barns utveckling och lärande innehöll exempelvis begreppen evidens, kollegial spridning, kognitiv mognad, digitala analfabeter. Tema jämlikhet och demokrati innehöll exempelvis begreppen nyckelkompetens, yttrandefrihet, kompensatoriskt stöd, förutsättningar. Tema professionen innehöll exempelvis begreppen kvantitativa studier, ansvar, autonomi, kompensatorisk roll. För att förstå vad som skapar spänningsfälten och för att koppla dessa till förskolans digitaliseringshistoria användes begreppshistoria. Av de 117 remissyttrandena valdes 24 yttranden ut för mer djupgående analys. Urvalet gjordes utifrån de remissyttranden där det framkommer ställningstagande till förslaget gällande digitalisering som begrepp, där det finns tydliga motiveringar till ställningstagandet samt där det finns systematisk koppling från motiveringarna till möjliga framtida utfall av Skolverkets förslag. I användningen av begreppet digitalisering framträder det lager av erfarenhet och förväntan i yttrandena. Flertalet av de valda yttrandena innehåller starka känsloyttringar i form av olika adjektiv som kraftuttryck kring förslaget. Därefter lästes dessa 24 yttranden igenom ännu en gång för att slutligen koppla dess innehåll till forskningsfrågorna. Samtliga moment i analysen gjordes av mig som ensamförfattare av denna artikel. Analysens tillförlitlighet har stärkts genom att texterna har tematiserats systematiskt i flera steg och jämförts på samma sätt. Studiens tillförlitlighet stärks ytterligare genom citat från remissyttrandena i resultatet.
Resultatet presenteras som tre teman. De tre temana motsvarar innehållsliga spänningsfält där olika erfarenhet och förväntan skiljer sig åt, specifikt mellan röster som är förespråkare för förslaget och röster som är motståndare till förslaget. För att förankra spänningsfälten kring den historiska utvecklingen av begrepp används de analytiska begreppen från begreppshistorisk teori: erfarenhetsrum och förväntanshorisont. Analysen visar att dessa tre teman kan överlappa varandra. Resultatet presenteras med stöd av citat från remissyttrandena. Dessa citat har valts ut för att de tydligast visar ställningstaganden.
Det här spänningsfältet byggs inledningsvis upp av remissyttranden som tillstyrker förslaget och som är negativa till digitalisering i förskolan och menar att digitalisering hämmar barns utveckling och lärande. Därefter följer yttranden som avstyrker förslaget och som är positiva till digitalisering i förskolan och menar att barns utveckling och lärande gynnas av digitalisering.
Den erfarenhet som finns hos aktörer såsom barnläkare och specialist i allmänmedicin bygger på professionell kunskap och erfarenhet inom medicin. Dessa tillstyrker förslaget. I denna grupp ingår även föräldrar och vissa kommuner. Den erfarenhet som finns lagrad i deras språk och begrepp som de använder bygger på andra länders nationella rekommendationer samt att det inte finns evidens i litteraturen för att förskolebarn som inte använder digitala läromedel skulle hamna efter i sin utveckling och i sitt lärande. I yttrandena lyfts tvärprofessionell hälsovetenskaplig kunskap och forskning kring barns utveckling som exempelvis visar på att risken med långa skärmtider på kort avstånd påtagligt ökar risken för närsynthet. Detta kan göra att det krävs glasögon i yngre åldrar och att det finns risk för näthinneavlossning i äldre åldrar. Att spegelneuronen i hjärnan inte utvecklas på samma sätt när barn tittar på en skärm är en oro som uttrycks. Ytterligare en negativ förväntan inför framtiden handlar om oro gällande skärmanvändning som tröst eller avledning och som kan förstärka känsloutbrott över tid samt att barn i behov av särskilt stöd är extra sårbara för att fastna vid skärmen och förstärka svårigheter. Dessa yttranden skriver således fram en oro för att barnens utveckling och lärande missgynnas och till och med skadas av digitalisering. Yttrandena lyfter även fram oroliga föräldrar som från egen erfarenhet ger exempel på, samt uttrycker kritik kring, förskolans passiva skärmanvändning utan möjlighet till interaktion. Föräldrarna anser det sorgligt att många förskolor har för många barn och uttrycker oro för att det finns för lite personal så att skärmar används för att få en lugn stund. Detta beskrivs motverka det kompensatoriska uppdraget. De betonar de rekommendationer för barn 0–5 år som publicerades 2023 samt att dessa överensstämmer bland annat med WHO:s rekommendationer att exempelvis barn upp till 2 år inte ska använda skärmar alls.
I yttrandena framkommer en oro vad det gäller om förslaget inte skulle gå igenom:
Om inte förskolan är skärmfri, förvägras familjer möjligheten att följa Barnläkarföreningens och WHOs rekommendationer. Dessutom är många förskolegrupper åldersblandade, vilket gör det omöjligt att skydda de minsta barnen (1–2 år) från skärmanvändning så länge skärmar används i förskolan. (barnläkare)
Yttrandena skriver fram en positiv förväntan om en skärmfri förskola som gynnar det kompensatoriska uppdraget och har en pedagogisk miljö som är utformad efter barnens utvecklingsbehov så att de kan utvecklas för att nå sin potential i utveckling och lärande. Den skärmfria förskolan förväntas ha ett tydligare regelverk som, enligt en förälder, inte är ”mesigt formulerat”.
De yttranden som avstyrker förslaget lyfter fram att barns utveckling, lärande, kognitiva och kreativa utveckling stimuleras av digitala lärverktyg. I den grupp som uttrycker detta ingår exempelvis forskare i pedagogik på lärosäten, verksamma rektorer och personal på förskolor samt organisationer som arbetar med digitalisering. Den erfarenhet som finns lagrad i deras språk och de begrepp som de använder bygger exempelvis på professionell kunskap och egen erfarenhet, beprövad erfarenhet, forskardialoger, utbildningsvetenskaplig forskning och EU:s nyckelkompetenser. I yttrandena pekas det på forskning som visar att det digitala erbjuder möjligheter som kan stimulera barns talande, läsning, matematik och undersökande inom många av de ämnen och områden som berörs i förskolans läroplan. De lyfter att digitala lärverktyg även kan möjliggöra för barn med annat modersmål än svenska för att lära sig, uttrycka sig, kommunicera och samspela samt att forskning visar att barn lär sig med stöd av digitala lärverktyg tillsammans med fysiska verktyg. Det lyfts även erfarenhet från förskolor där de digitala lärverktygen som används har en positiv effekt på barnens lärande när barnen och pedagogerna vidgar undervisningen från skärmen till den fysiska miljön och där barnen kan lära sig mer av att kombinera analoga och digitala material.
I yttrandena lyfts en oro för risken att verktygen helt väljs bort om förskollärare saknar digital kompetens och inte kan välja och värdera arbetssätt om förslaget skulle gå igenom. I stället behöver alla som arbetar i förskolan få kunskap om teknik, syfte och mål, menar de. Yttrandena uttrycker frustration och lyfter sina kritiska röster att det är
tråkigt att regeringen inte tar reda på hur förskolor arbetar innan man tar fram ett sånt här ur-uselt förslag!!!! (rektor)
samt att det
måste råda en stor missuppfattning om hur förskolan arbetar med digitala verktyg, eftersom detta remissförslag har tagits fram. (rektor)
Det uttrycks även en förväntan i form av oro för det politiska spelet och att det är
olyckligt att revideringar sker utifrån politiska bevekelsegrunder som inte alltid tar hänsyn till utbildningsvetenskaplig forskning vilket riskerar att barns utveckling av nödvändiga kompetenser påverkas negativt. (rektor)
En stark oro uttrycks i yttrandena bland annat vad det gäller det specialpedagogiska perspektivet och att digitala lärverktyg har avgörande positiv betydelse för barn med funktionsnedsättningar, för barn som är i behov av särskilt stöd samt för barn som inte har digitala verktyg hemma.
Digitala verktyg inom det specialpedagogiska området fyller en viktig funktion…(lärosäte)
Oron riktar sig även mot barn med annat modersmål.
För flerspråkiga barn och det interkulturella arbetet så blir de negativa konsekvenserna stora. Digitala verktyg är i många fall en förutsättning för kommunikation och att få en förståelse för det som sker under dagen. (kommun)
En positiv förväntan som uttrycks är i stället en förskola som inte begränsar och försvårar för barn samt en förskola som utvecklas i relation till omvärlden.
I detta tema bär digitalisering som erfarenhetsrum på språkliga benämningar som kan förstås som barns utveckling och lärande och i den benämningen syns den språkligt tillägnade kunskapen samt de språkligt förankrade erfarenheterna i yttrandena. I temat bär även digitalisering som förväntanshorisont på språkliga benämningar som kan förstås som en förväntan i form av oro för barns utveckling och lärande beroende på om Skolverkets förslag skulle gå igenom eller ej. Detta kan förklaras genom att argumenten exempelvis bygger på erfarenheter och kunskap från olika yrken som möter barn såsom läkare och förskollärare. Detta spänningsfält kan förstås genom den begreppshistoriska analysen då det handlar om omställningar i tidsperiodens aktuella debatt och varför det skapas negativ förväntan i form av oro gällande hur digitaliseringen påverkar barns utveckling och lärande.
I detta tema har endast yttranden som avstyrker förslaget och är positiva till digitalisering i förskolan och som menar att digitalisering i förskolan gynnar jämlikhet och demokrati, kunnat identifierats.
I dessa yttranden lyfts förväntan i form av oro för ojämlikhet och ökade klyftor. Gruppen som uttrycker denna oro består av vissa myndigheter, lärosäten, kommuner, verksamma rektorer, specialpedagoger, lärare med konstnärlig inriktning, utvecklingssekreterare och digitaliseringsutvecklare. I yttrandena beskrivs erfarenhet som finns lagrad och som bygger på FN:s konvention om barnets rättigheter, EU:s nyckelkompetenser, Skollagen samt erfarenheter som är pedagogers egna individuella erfarenheter för att förhindra ojämlikheter och ökade klyftor. Även kollektiva erfarenheter kring samarbete med andra i samhället, exempelvis i ett arbete kring hållbarhet och demokrati för att skapa en hållbar och inkluderande stad, lyfts som erfarenhet. Digital kompetens beskrivs i yttrandena i grunden som en demokratifråga och att digitala lärverktyg kan gynna barnens röster i samhällsfrågor.
Om förslaget skulle gå igenom uttrycks i yttrandena förväntningar om en förskola som blir mer ojämlik än idag och som får ökade klyftor då vissa barn riskerar att hamna efter barn som får tidig exponering för digitala lärverktyg. En konsekvens kan bli att barns förutsättningar blir olikvärdiga inför framtiden. För förskolan kan detta
förstärka skillnader mellan olika geografiska områden, socioekonomiska grupper och typer av förskolor. (digitaliseringsutvecklare)
Yttrandena lyfter en oro för att konsekvensen blir en underminering av barns möjligheter att göra sina röster hörda och nyttja sin rätt till yttrandefrihet och således blir det svårt för förskolor att fostra barnen till demokratiska medborgare. I yttrandena uttrycks en förhoppning om en fortsatt demokratisk och likvärdig förskola där barnen rustas med rätt verktyg och kunskap för att möta digitaliseringen i samhället vilket kan förstås som en positiv förväntan.
I detta tema bär digitalisering som erfarenhetsrum på språkliga benämningar som kan förstås som jämlikhet och demokrati och i den benämningen syns den språkligt tillägnade kunskapen samt de språkligt förankrade erfarenheterna i yttrandena. I temat bär även digitalisering som förväntanshorisont på språkliga benämningar som kan förstås som en oro för att förskolan inte kommer att gynna jämlikhet och demokrati om Skolverkets förslag skulle gå igenom. Detta kan förklaras genom att argumenten exempelvis bygger på professionella erfarenheter och kunskap från olika yrken såsom lärare på lärosäten och lärare i förskolan.
Det här spänningsfältet byggs inledningsvis upp av yttranden som tillstyrker förslaget och som är negativa till digitalisering i förskolan och menar att digitalisering påverkar professionen negativt. Därefter följer yttranden som avstyrker förslaget och som är positiva till digitalisering i förskolan och menar att professionen gynnas av digitalisering.
I den här gruppen som är positiva till förskollärares förstärkta ansvar finns exempelvis lärosäten, fackförbund och kommuner. I yttrandena lyfts erfarenhet som finns lagrad i språk och begrepp från verksamhet i professionen. Yttrandena lyfter vikten av tilltro till förskollärarprofessionen och den kunskap och erfarenhet som finns i den. Skrivningarna i förslaget visar att
det ligger inom förskollärarnas profession och kompetens att bedöma vilka lärverktyg som bör användas i undervisningen. Rektor ska i normalfallet lita på att förskollärarna gör rätt i bedömningar. Om det skulle finnas anledning för rektor att ifrågasätta bedömningarna så finns verktygen för det i förordningen, vilket är bra. (fackförbund)
I yttrandena uttrycks som positiv förväntan och en förhoppning att förskollärare får en högre status när deras professionella autonomi stärks och ansvaret ökar. Genom detta möjliggörs och skapas bättre förutsättningar för förskollärarna. Det framkommer att förskollärarutbildningens innehåll inte nämnvärt kommer att påverkas.
Gruppen som avstyrker förslaget och som beskriver påverkan på förskolläraryrket består av exempelvis verksamma förskollärare, lärosäten, andra statliga myndigheter, kommuner samt olika organisationer som arbetar med digitalisering. I yttrandena uttrycks att det ställs orimliga krav på rektorer och förskollärare. Erfarenheten som finns lagrad bygger på kunskap kring EU:s nyckelkompetenser samt professionell erfarenhet och kunskap från yrket. I yttrandena framkommer att det är
väldigt svårt att förstå hur Skolverket kan lägga detta ansvar på förskolorna då många remissvar som inkom i samband med digitaliseringsstrategin påpekade att förskolornas kompetens avseende hur man bör använda digitala verktyg är bristande. (lärosäte)
I yttrandena kopplas detta ökade ansvar på förskollärare till minskad likvärdighet då det skapas ojämlikhet i hur pedagogiska resurser utnyttjas vilket kan leda till risk för skadlig användning.
Om skrivningen angående digitala verktyg tas bort beskrivs i yttrandena negativ förväntan gällande ekonomin då det blir svårare att motivera inköp och uppdateringar av verktygen. Som en följd av detta framkommer en oro för att kunna förstå risker och se möjligheter med verktygen och risk för en underminering av förskolans kompensatoriska roll. Konsekvensen kan då bli att förslaget inte får den effekt som önskas och att det kompensatoriska uppdraget blir svårt att uppfylla om kompetensen inte finns. Det uttrycks även en oro för bristen på satsningar vad det gäller stöd och kompetensutveckling och att konsekvensen blir att det ställs orimliga krav på förskollärares översättningskompetens, förmåga att tolka läroplanen och att förmågan att kunna stödja sig på beprövad erfarenhet minskas. Det framkommer att på sikt kommer kompetenser hos förskollärare påverkas negativt vilket även påverkar studenterna på förskollärarutbildningen. Om skrivningen kring digitaliseringen tas bort finns risk att studenterna kan få svårt att utveckla förmågor som uttrycks i studenternas examensmål under den verksamhetsförlagda utbildningen.
I detta tema bär digitalisering som erfarenhetsrum på språkliga benämningar som kan förstås som professionen och i den benämningen syns den språkligt tillägnade kunskapen samt de språkligt förankrade erfarenheterna i yttrandena. I temat bär även digitalisering som förväntanshorisont på språkliga benämningar som kan förstås som en oro för professionen beroende på om Skolverkets förslag skulle gå igenom eller ej. Detta kan förklaras genom att argumenten exempelvis bygger på erfarenheter och kunskap från olika yrken såsom kommuner och förskollärare. Detta spänningsfält kan förstås genom den begreppshistoriska analysen då det handlar om omställningar i tidsperiodens aktuella debatt och varför det skapas oro kring den förväntan inför framtiden gällande hur digitaliseringens vara eller inte vara kan påverka professionen.
De aktörer som tillstyrker förslaget består bland annat av läkare, föräldrar, fackförbund samt vissa lärosäten och kommuner. Dessa aktörer betonar olika risker med användning av digitala lärverktyg och värdesätter tydliggörande av förskollärares ansvar för pedagogiska val baserat på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Aktörer som avstyrker förslaget består av bland annat av lärosäten, verksamma rektorer och personal på förskolor, vissa myndigheter och kommuner samt organisationer som arbetar med digitalisering. Dessa aktörer har en stark betoning på bevarande av digitalisering i förskolan, inte minst ur ett utvecklings- och demokratiperspektiv och att professionell utveckling inte får glömmas bort om fokus flyttas från ett obligatoriskt digitalt innehåll i förskolan.
Resultatet visar att den erfarenhet som finns lagrad och som lyfts fram i yttrandena är mångfacetterad och baserad på kunskap från utbildning, professionell yrkesverksamhet, rekommendationer, policydokument och forskning. Det framkommer även att beprövad erfarenhet samt egen och kollektiv erfarenhet, fungerar som utgångspunkt. Vidare visar resultatet att yttrandena innehåller resonemang kring olika förväntan i form av oro kring förslaget. Oron kopplas till förväntan gällande barns utveckling och lärande, jämlikhet och demokrati samt professionen som är de språkliga begrepp som det strids om. Meningarna gällande digitalisering i förskolan går isär i aktuell forskning och digitalisering framställs ofta som antingen positivt eller negativt (
Resultatet visar på spänningsfält mellan användningen av digitala medier och barns utveckling och lärande. Det framkommer spänningsfält mellan aktörerna bakom yttrandena. Spännvidden mellan erfarenhetsrummen och förväntanshorisonterna är stora. Detta kan ses som en kontrovers i samhället mellan olika grupper som ser olika faror och uttrycker oro beroende på om förslaget skulle gå igenom eller ej. De olika sidorna är inte i balans och de kritiska rösterna tenderar att höras mer. Framträdande i dessa grupper är medicinsk personal i ena änden av spänningsfältet och personal i förskolan i andra änden. Medicinsk personal har tydligast formulerat erfarenhetsrum. Här tolkas en statusskillnad in som antagligen påverkar samhällsdebatten och även politiken. Då det framgår att yttrandena grundar sina argument i skilda erfarenhetsrum blir spänningarna förståeliga. Inom tema barns utveckling och lärande pågår således olika strider och olika språkliga begreppsförskjutningar vad det gäller barns utveckling och lärande.
Det riktas kritik mot förslaget och studiens resultat visar på en oro för ojämlikhet och underminering av barns möjligheter att göra sina röster hörda samt nyttja sin rätt till yttrandefrihet vilket kan innebära att förskollärare mister en viktig möjlighet att arbeta med demokratifostran. Digitala lärverktyg lyfts som en viktig aspekt av demokrati i förskolans undervisning. Endast de yttranden som avstyrker förslaget tar upp det demokratiska perspektivet. Detta tolkas som att de som tillstyrker förslaget inte ser detta som ett problem värt att lyfta vilket delvis är förvånande då förskolan vilar på demokratins grund och borde vara den främsta stöttepelaren inför revideringen av läroplanen och således värt att lyftas i yttranden. Inom tema jämlikhet och demokrati pågår således språkliga förskjutningar vad det gäller jämlikhet och demokrati.
Under tema professionen framkommer oro i spänningsfältet mellan aktörerna bakom yttrandena. Detta gör att spänningar mellan arbetsgivare och arbetstagare tolkas in. I relation till den tidigare kunskap vi har om förskollärares roll betyder detta att stöd inte bara behöver tas i den vetenskapliga grunden utan förskollärare behöver även fortsätta förhålla sig till, och ta stöd i, den beprövade erfarenheten och få fortsatt kompetensutveckling. Även här finns en statusskillnad som förmodligen påverkar de verksamma förskollärarna mest och då på ett negativt sätt. Förhoppningsvis kommer motpolerna, för barnens bästa, att uppnå en viss samklang i denna fråga. Inom tema professionen pågår således också olika strider och olika språkliga begreppsförskjutningar vad det gäller professionen.
Det finns inte bara spänningsfält inom varje respektive tema, mellan erfarenhet och förväntan, utan också mellan dessa tre teman framträder spänningsfält. Temana kan således förstås i relation till varandra och har en växelverkan då det beskrivs olika förväntanshorisonter från ett och samma erfarenhetsrum. De olika erfarenhetsrum som skrivs fram som stöd i resonemangen är av olika karaktär och kan även koppas till en och samma förväntanshorisont. Teorin har bidragit med att skapa förståelse för varför spänningsfälten uppstår. Utifrån det som har uttryckts i yttrandena förankras lager av erfarenhet genom kunskap om, och olika erfarenheter av, digitalisering i förskolan och att det utifrån denna erfarenhet framkommer oro och farhågor gällande olika förväntan kring barns utveckling och lärande, jämlikhet och demokrati samt professionen inför framtiden. Med hjälp av de historiska nedslagen har teorin i denna studie hjälpt till att få syn på betydelsen av de erfarenheter som finns för att stödja en optimal utveckling, förstärka barnets roll och rättigheter i samhället samt vikten av förskollärares kompetens. Samtidigt som det lyfts en oro i yttrandena uttrycks även en förhoppning och positiv förväntan att den reviderade läroplanen ska bli som det målas upp i yttrandena och att förväntan för förskolan och barnen ska bli positiva.
I debatten framträder således en begreppslig spänning: digitalisering förstås inte enhetligt utan laddas med olika innehåll beroende på erfarenhet och förväntan. Detta kan kopplas till denna studies resultat. De aktörer som är positiva till förslaget verkar koppla digitalisering till skärmtid vilket ofta förknippas med passiv användning. De aktörer som är negativa till förslaget verkar däremot betona användningen av digitala lärverktyg för pedagogiska syften. Samtidigt är det inte alltid självklart att digitala lärverktyg alltid innebär skärmanvändning, vilket ytterligare kan komplicera definitionen av begreppet digitalisering. Denna skillnad kan tyda på att motsättningen delvis handlar om olika definitioner och förståelser av begreppet digitalisering snarare än om teknikens faktiska närvaro i förskolan. Med denna bakgrund kan det argumenteras för att konflikten i mindre utsträckning handlar om digital teknik ska förekomma i förskolan eller ej. Snarare tycks den handla om olika definitioner och förståelser av begreppet digitalisering samt om teknikens funktion i förskolan. Den centrala frågan borde därför inte handla om digitala lärverktyg ska finnas i förskolan eller ej utan hur de används och integreras för ett tydligt pedagogiskt syfte. När närliggande begrepp används med olika innebörd är det därför möjligt att aktörerna talar förbi varandra vilket kan bidra till begreppsförvirring i debatten om digitaliseringens plats i förskolan.
Under vårvintern 2025 meddelade regeringen beslut om ändringar i förskolans läroplan som bland annat innebär att förskolan i huvudsak ska vara skärmfri för barnen (