Under arbetet med projektet om Svenska Västindiska kompaniet framkom att två av kaptenerna, Flodberg och Ekenberg, hade varit inom Masthugget och bland andra träffat flera pirägare. Det gäller William Gavins pir, nummer 77, som Rio Göteborg grävt ut under 2021 (Carlstein m.fl. i manus), samt handelsmannen James Christie som bodde ute på Stadens pir–även den inom Rio Göteborgs undersökningsområde, planerad för undersökning sommaren och hösten 2025. Beviset för dessa möten finns bevarade i form av kvitton efter inköp som kaptenerna gjort för skeppens räkning i hamn, 1801 och 1803. Denna samling av kvitton utgör en möjlighet att undersöka Masthuggets sailortown från ett sjöfartsperspektiv där verksamheter som bidragit med service för skepp och manskap synliggörs. Om man utfört samma typ av undersökning men utgått från verksamheternas arkiv på landsidan skulle det bli komplicerat att reda ut vilka som jobbat mot sjöfart, speciellt de små aktörerna där företagsarkiv saknas.

Studien som presenteras här är en bit mikrohistoria (Levi 2019) där generella maritima konsumtionspraktiker exemplifieras genom Svenska Västindiska kompaniets specifika skeppsbehov och sociala kontakter i Göteborg och Masthugget. Det relativt låga antal kvitton passar bra för en metodologisk utvärdering av kompletterande historiska källor för att lokalisera verksamheter kopplade till sjöfart geografiskt i staden. Kaptenernas konsumtionsrundor kartläggas i två distributionskartor (Griffiths 2012) vilka kan ha betydelse för fortsatta arkeologiska undersökningar i området. Kvittona kommer både från Masthugget samt Göteborg innanför vallgraven med potential att öka vår förståelse för hur sjöfarts-servicen var uppbyggd, vilka som deltog samt vilken service som erbjöds. Då alla kvitton är daterade till två närliggande år visar de aktiva verksamheter under just denna period.

Stadsplanen i Göteborg var indelad i tio rotar som i sin tur indelades i tomter. Masthugget fick under 1700-talet benämningen 11:e roten. Östra och Västra Haga fick dock aldrig ett rotenummer (Hallén web länk). Övrig mark inom donationsjorden blev rote 12 (Hallén web länk). I syftet ligger en utvärdering av potentialen i ett antal arkiv för att kunna koppla ihop personer nämnda på kvittona med en fysisk plats i Göteborg/Masthugget, platsen/tomten där personen bodde eller ännu bättre tomten där verksamheten bedrevs.

Det finns inga mantalslängder över Göteborgs befolkning före 1813. Däremot kan Landsboksverifikationer från 1801 och 1803 vara till hjälp då de innehåller bland annat Göteborgs stads taxeringslängd från 1795. Landboksverifikationer är register till Länsräkenskaper med ett underlag för skatteuttag för en viss stad eller region. Där finns en lista uppställd efter rote, tomter och tomtägare men säkerställer inte om personen jobbade där hen bodde, information om antal personer per tomt samt allas yrken ingår. Arkivet är i original, handskrivet, vilket kräver en viss paleografisk förkunskap.

Likaså finns Göteborgs Drätselkammares arkiv från samma år med taxeringslistor uppbyggda efter liknande princip. Arkivet innehåller förutom taxeringslängden; brevkonceptbok, avkortningslängder, journal över utgående tolag, det vill säga tullavgifter upptagna av staden på utländska varor, samt koncepträkningar över Sävedals räntor. Taxeringslängderna som ingår i Landboksverifikationen eller Drätselkammarens arkiv är lämpliga ingångar om man i förväg vet var personen man söker bodde, alternativt om man är intresserad av en specifik tomt, då de är uppställda efter rote/ tomt/(yrke)person samt antal boende på tomten. Om man arbetar med stadsmaterial kan det ta tid att hitta en enskild person då man får leta igenom ett underlag som täcker en hel stad. Arkivet är i original, handskrivet.

Före mitten av 1800-talet är det svårt att hitta exakt information om var verksamheter varit förlagda. Göteborgs stads taxeringslängd (Göteborgs och Bohus landskontor E1b.62) är en snabbare väg att hitta var en specifik person bott, då taxeringslängden är ordnad efter efternamn, förnamn därefter kommer information om var personen ägt fastigheter. Beväpnad med denna kunskap är det betydligt lättare att hitta personen i mantalslängden eller landsboksverifikationen. Serien är inbunden med en maskinskriven förteckning över personer.

Ytterligare kunskap kommer sökas kring näringsidkarens person/ liv/företag och personens koppling till sjöfart. Här har framför allt Wilhelm Bergs forskning kring göteborgarnas genealogi varit till hjälp (Berg 1939). Svensk apotekarhistoria är ett mycket välbeforskat område (Levertin et al. 1949; Sacklén 1833) med information om apotekare och apotek från 1500-talet och framåt. Resultatet kommer ha betydelse för den fortsatta arkeologiska undersökningen i Masthugget för tolkning av spår av verksamheter som skulle kunna påträffas inom undersökningsområdet.

Napoleon kommer till makten 1799 som förste konsul i Frankrike. England och Frankrike ligger i krig och engelsmännen kapar alla fartyg som går till franska hamnar. Sverige-Finland regeras av Gustav IV Adolf. 1799 ingår Sverige i ett neutralitetsförbund med Ryssland, Preussen och Danmark–orsaken är otrygga hav och försvar av Öresund. England känner sig hotat av nämnda allians och går mot Öresund med 25 skepp under ledning av Lord Nelson i mars 1801. Engelska flottan segrar i Köpenhamn och närmar sig Karlskrona. Den ryske tsaren Paul I mördas i mars 1801 och hans son Alexander I söker fred med England. Gränsdragningen mellan Finland och Ryssland ifrågasätts av tsar Alexander och Sverige råkar nästan i krig med Ryssland 1802 (Mörner 2002:13) I Karibien pågår Haitirevolutionen 1802 med ett slavuppror som påverkar alla kolonialmakter i området (Nesbitt 2008). Göteborg står i en period av stark handelstillväxt med många framgångsrika utländska handelsmän, redare och köpmän ofta med rötter i England, Skottland, Tyskland och Nederländerna (Hjertman 2022: 107; Högberg 1969). Även mindre köpmän och hantverkare tar del av den besökande sjöfarten. Svenska handelsskepp rör sig över internationella vatten och dras på olika sätt in i världspolitiken. Det är en orolig tid under slutet av 1700-talet och 1800-talets början då det sluts och bryts allianser kontinuerligt. Kaptenerna måste vara beredda på att hantera dramatiskt förändrade politiska lägen mellan hemma-hamn och destination.

Kapten Ekenberg ligger med skeppet L’Apparance i Marstrand, de har 29 december 1800 (Alvin, bild 142, vol. 180C) anlänt dit på utgående mot svenska Gustavia i Sankt Barthelémy i Västindien. Sverige ligger dock på brinken till krig med Ryssland, därför hålls L’Apparance kvar i Marstrand i nästan ett år för att vara tillgänglig för krigstjänst (Alvin, bild 158, vol. 180C). Kapten Ekenberg beger sig till Göteborg och Masthugget den 14 december 1801 för att inhandla förnödenheter till skeppet. Den 24 december finns ett kvitto för proviant och transport från Göteborg tillbaka till Marstrand, då kaptenen återvänder till ön (Alvin, bild 131, vol. 180C). Figur 1.

På kartan syns Göta Älvs inlopp mot Göteborg och förstaden Masthugget. Skeppen låg på redden utanför Masthugget och lasten transporterades in till stadens kanalsystem eller till pirhamnen med hjälp av pråmar och mindre fartyg. Karta över Göteborg och dess förstäder. På Magistratens och Borgerskapets bekostnad. Ritad av A. Lindgren, 1815.

Skeppet Triton lämnar Gustavia på den svenska ön Sankt Barthelémy i Västindien runt den 17 mars 1803 och anländer till Masthugget i Göteborg som första anhalt i Europa (Figur 1). Det har varit en stökig resa som började i Stockholm i oktober 1800, skeppet kapades av engelsmännen i mars 1801 utanför Sankt Barthelémy och sjöfolket fördelades på ett antal engelska krigs- och handelsskepp med destination London. Efter ett långt uppehåll i London för att få tillbaka det kapade fartyget anställs en delvis ny besättning som åter styr mot Västindien. När skeppet väl når Göteborg i maj 1803 är besättningen i mycket dåligt skick, åtta besättningsmedlemmar dör i samband med resan. En av sjömännen dör strax efter ankomsten till staden, sex sjömän mönstrar av och tio mönstrar på i Göteborg inför den sista etappen, mot Stockholm, via Helsingör (Alvin, bild 213, vol 178b).

Den 14 december 1801 är kapten Ekenberg i Göteborg för att inhandla förnödenheter till skeppet L’Apparance. Han köper segelduk från handelsmannen Fredrik Damm, figur 2. (Alvin, bild 134, vol. 180C). På kvittot står Damms underskrift men när man tittar i Göteborgs Drätselkammares arkiv 1801 (SE/ GLA/12470/F, sida 1715) verkar det vara hans änka som driver affärerna det året. Enligt taxeringslängden för 1795 äger Damm följande tre tomter: 5 roten tomt 86, 1 rote tomt 38 samt 1 rote tomt 44, där fastigheten i femte roten registrerats som huvudfastighet/bostad. Segelduksfabrikationen i det Dammska väveriet har dock tagit plats i 1 rote, tomt 44 enligt Olga Dahls databas över Göteborgs tomter (O.D. 1.44), det är troligtvis där kapten Ekenberg gjort sina inköp.

Vidare besöker kapten Ekenberg handelshuset Hedman & Arfwidsson, figur 3., för att skaffa livsmedel och annat smått och gott såsom korngryn, kött, fläsk, stockfisk och smör men även ljus, pumpläder, skrivpapper samt socker och potatis (Alvin, bild 136, vol. 180C). Carl Hedman och Samuel Arfwidson har ett gemensamt kompani, de bor båda i 6 roten på tomt 12 på Köpmansgatan, på samma gård bor flera anställda i bolaget (1801 Del 1, fol. 2053, E 1B:79).

Även kapten Flodberg på skeppet Triton köper proviant av kompaniet Hedman & Arfwidson. Den första juni 1803 köper han ärtor, korngryn, oxkött, samt fläsk och smör (Alvin, bild 192, vol. 178b). Det är viktigt att besättningen får i sig färsk mat efter den tre månader långa seglatsen över Atlanten.

Slutligen beställer Ekenberg diverse mediciner såsom rabarberelixir, magdroppar, utvärtes behandling, engelskt plåster och häftplåster från apotekaren Carl Palm, figur 4, enligt ett tillägg på kvittot har Ekenberg också fått med sig kräkpulver och laxermedel (Alvin, bild 137, vol. 180C). Carl Magnus Palm kom från Norrköping men köpte apoteket Enhörningen i Göteborg 1801 av apotekare Gustaf Sasse (Sacklén 1833). Palm var därmed nybliven ägare av apoteket när kapten Ekenberg kom dit, Palm drev Enhörningen i trettio år (Sacklén 1833). Men trähuset i rote 5, tomt 37 som kapten Ekenberg besökte 1801 brann ned i storbranden 1802, därefter lät Palm uppföra det stenhus som står där idag (O.D. 5.37). Palm var vida känd för sin stora vallmoplantering där han skördade opium (Levertin et al. 1949:1087).

Flodberg köper även skeppsförnödenheter från handelsmannen Peter Hammarberg för tvåhundrafemtio riksdaler den första juni (Alvin, bild 304, vol. 178b). Han återkommer till Hammarberg även den fjärde juni, dock specificeras inte exakt vad som köps (Alvin, bild 305, vol. 178b). Handelsmannen håller till i femte roten, tomt 44 vid Lilla Torget (SE/ GLA/12470/F, sid 1714).

Ytterligare ett kvitto placerat i Göteborg och daterat första juni, 1803 var från lotsen. Namnet är lite svårläst men jag får det till J.H. Iregren, figur 5. Skeppet Triton har fått lots från Vinga till Rifvefjord och vidare in mot Göteborg (Alvin, bild 199, vol. 178b). Enligt Sveriges digitala Lotsmuseum var Rifvefjord inte en officiell lotsplats förrän 1820 men har eventuellt fungerat som ett lotsskiftesställe. Han har inte dykt upp i taxeringslistor för Göteborg eller Masthugget, eventuellt bodde han i skärgården.

Såsom framgår av figur 6, så är producenter och handlare inriktade mot sjöfarten lokaliserade på båda sidor av stora hamnkanalen och spridda i staden. Segelproduktionen ligger vid Otterhällans fot och invid vallgraven medan apoteket och handelsmännens bodar ligger längs Stora och Lilla torget. Fler kvitton behövs för att klargöra och förtäta bilden av verksamheter.

Kapten Ekenberg går därefter vidare till Masthugget och handelsmannen James Christie, figur 7, och köper enligt kvittot 2ne backar, 2 dussin skedar, 2 slevar, samt gul-, och blå flaggduk (Alvin, bild 135, vol. 180C). Christie bor i 11 roten tomt 73.1, på mitten av Sänkverkspiren även kallad Stadens pir, där han ägde en salteribod enligt ägarlängden på 1799 års karta över Masthugget (Regionarkivet E761, E, nr 761).

Kapten Flodberg gör flest inköp i Masthugget. Skeppet Triton ligger troligtvis strax utanför på redden i Göta Älv, där lasten lossas från fartygen och lastas på pråmar för transport till land. Masthugget har en pirhamn som är på sin största utbredning runt sekelskiftet 1800. En av pirarna på tomt 77 ägs så som tidigare nämnts av handelsmannen William Gavin, figur 8, som även äger ett bryggeri och Tjärhovet på Barlastkajen. Intilliggande pir 79 tillhör hans släkting handelsmannen Adam Gavin. Flodberg handlar av William Gavin flera gånger. Den andra juni köper Flodberg 2 1/2 oxhuvud dricka (Alvin, bild 195, vol. 178b), den tredje juni ett mindre fat dricka (Alvin, bild 197, vol. 178b), slutligen den nionde juni (Fig. 1) inhandlar han ännu mer dricka samt tio kannor tjära (Alvin, bild 201, vol. 178b).

Flodberg går vidare till glasmästaren Johan Lundgren, som byter ut ett större antal fönster på skeppet Triton som verkar ha farit illa under den transatlantiska resan, figur 9. Den 2 juni 1803 bytte Lundgren ut fem rutor i kajutfönstret, en ruta i dörren, en större ruta i styrmannens hytt samt två mindre i galleriporten (Alvin, bild 194, vol. 178b). Johan Lundgren var troligen en hyresgäst hos Sven Dahlgrens änka och koopverdiekapten Sam. Fr. Sorbonne som står som ägare av tomt 44 i rote 11 på Smala vägen år 1801 (SE/GLA/12470/F, s. 1721).

Johan Zachrisson, bagare, tillhandahåller femton skeppsbröd, figur 10, till Flodberg den 2 juni för den återstående resan mot Stockholm (Alvin, bild 196, vol. 178b). Zachrisson är bevisligen en bagare som har en verksamhet riktad mot sjöfarten, vilket skulle kunna vara en heltidssyssla. Det är oklart om han också bakar åt lokalbefolkningen. Han bodde på tomt 36 i Stigbergsliden inom samma gård som traktör Todds änka. Todd den äldre hade tidigare drivit Engelska Värdshuset inom samma tomt (Lönnroth 2003).

Slaktaren Nils Söderberg, figur 11, säljer oxkött till skeppet Triton den 2 juni, 1803 (Alvin, bild 193, vol. 178b). Kvittot är undertecknat i Masthugget. Söderberg bor i elfte roten, tomt 33. Han säljer mer kött till kapten Flodberg både den tredje (bild 198, vol. 178b), och den femte juni (Alvin, bild 200, vol. 178b) samma år. Färsk mat är som tidigare nämnts viktigt för manskapet som troligtvis lider av skörbjugg efter Atlantöverfarten.

Även i Masthugget, figur 12, ligger verksamheterna spridda inom hamn-och kvartersområdet, intill tomt 35 längst västerut på kartan tar Gamla Amiralitetsvarvet vid. På kartan syns även hur pirar och hamntomter med bostadskvarter, handel och produktion varvas med agrar verksamhet och fruktträdgårdar. Närheten till älven och sjöfarten dominerar dock områdets geografi. Räknat från Sänkverkspiren/Stadens pir i kartans centrum är det cirka en kilometer österut till Carlsporten, den närmaste stadsporten, in till Göteborg

Kaptenernas besök i Göteborg och Masthugget följer ett visst mönster som upprepas i andra hamnar både inom Sveriges gränser och i utlandet enligt övriga kvitton i Svenska Västindiska kompaniets arkiv. När skeppen når hamn gäller det att fylla på matlager, färskvatten, mediciner, samt reparera skador på fartyget. Ibland behöver besättningen förstärkas med nya sjömän efter sjukdomar, väder, rymningar eller krigshandlingar. Genom att undersöka kvitton från rederiers arkiv kan personliga möten, som i sin tur utgör del i sjöfartens handelsnätverk, undersökas. Tidigare forskning har i huvudsak fokuserat på handelsrelationer (Ducruet 2016; Ahlberger & Lundqvist 2007), export och import (Lind 1923) eller handelsmän ur ett personperspektiv (Dalhede 2006), och på så vis byggt upp bilden av handelsframgångar (Dalhede 2016), kolonial expansion (Müller 2018; Weiss 2016) samt Sveriges roll på den internationella scenen (Wilson 2016; Rönnbäck 2009). Denna studie följer i stället en mikrohistorisk metodik där sjöfartens vardag kommer i fokus med möten mellan kaptenen och de personer i land som höll fartygen flytande och besättningen vid liv. Dessa kvitton visar tydligt på att det var just kaptener som gjorde inköpen, det var inte en syssla som delegerades till andra i besättningen. Landsvägar under tidigt 1800-tal var i dåligt skick och häst- och oxtransporter begränsade i vad och hur mycket som kunde fraktas, men också hur långt och i vilken typ av terräng. Stödverksamheten i land var därför omfattande för de fundamentala sjötransporterna. Denna typ av mikrostudie kan bidra med ny kunskap om huruvida kaptener återkom till samma handelsmän och hantverkare varje gång de besökte en viss hamn, vem som bidrog med service och vilken typ av service som fartyg, kapten och besättning efterfrågade. Kvitton från andra hamnar längs med Svenska Västindiska kompaniets rutt ger inblick i kvinnors aktiva del inom skeppsverksamheter på land. Tyvärr gav det låga antal kvitton från Masthugget/Göteborg ingen sådan information i denna studie, förutom Fredrik Damms änka som gömde sig bakom makens signatur. Genom att sortera kvitton efter fartyg, hamn och datum kan skeppens rutt identifieras och det går att göra en uppskattning om hur länge skeppen legat i hamn, vilket i sin tur skapar en bakgrund till varför konsumtionen ser ut på ett visst sätt i en viss hamn–efter stormar, sjukdom, kapningar, eller skador på fartyget. Konsumtionen hamnar därmed i ett nytt ljus och kan bidra till ny kunskap om praktiker och aktörer inom sjöfart och maritima samhällen inte minst kring enskilda hantverkare, handlanden och hyresvärdar vilket lyfter fram inte bara arbetare i historieskrivningen men också sjömäns levnadsvillkor.

De arkeologiska undersökningarna i Masthugget visar på att produktionen lämnat tydligast spår i Masthuggets pirhamn med hamnkvarter, fast inte så många som vi hade förväntat oss. Sjöfarten gör sig dock påmind genom pirlämningar och fynd av block, kanonkulor, pråmar och skeppsvrak. Det finns spår av ett sillsalteri, järnvågspirens byggnadslämningar men också Ostindiekompaniets verksamhet i hamnen i form av mängder av krossat kinesiskt porslin. Handelsmannen John Halls pir nummer 76 undersöktes 2021 med en magasinsbyggnad (Carlstein et al. i tryck). 2020 grävdes ett kvarter på Stadens pir under den för göteborgare bekanta 1900-tals handelsplatsen Kommersen. Hushållens avfall finns med på pirarna och i kvarteren, och består av kritpipor, ostindiskt porslin, fajans, glaserat rödgods och glasflaskor, men avfallet kan sällan kopplas till enskilda hushåll. Det gör att även kontexter från sjöfartens konsumtion flyter ihop med hushållens. Under sommar och höst 2025 kommer Rio Göteborg att fortsätta gräva Stadens pir, där flera bostadskvarter samt salteribodar varit lokaliserade, en gång hem till handelsmannen James Christie såsom tidigare nämnts. Den tydligaste kopplingen mellan ting och text är vår undersökning 2021 av delar av Tjärhovet, där doften av tjära var överväldigande när vi gick ner i marken, vilket ägdes av William Gavin vid kaptenernas besök. Kopplingen finns också i undersökningen som utfördes 2020 av delar av Gavins pir–han har bott på piren men utanför undersökningsområdet. Djurben i form av slakteriavfall finns det gott om i kvartersundersökningarna, men ett slakteri har tyvärr inte lokaliserats. Söderbergs slakteri i Stigbergsliden ligger strax utanför undersökningsområdet. På liknande vis har apotekarflaskor och kärl påträffats men än så länge inget apotek i Masthugget, det finns dock taxeringsuppgifter som pekar på att ett apotek skall ha funnits på tomt 13.² Skeppet Triton låg för ankar i Göta Älv utanför Masthugget, skeppet L’Apparance låg i stället i Marstrand och kaptenen tog sig till Göteborg för inköp. Kanske var det segelmakeriet och apoteket som i första hand drog Ekenberg till Göteborg, skeppet hade legat drygt ett år i Marstrand vid besöket och det fick klartecken att segla först två månader efter Ekenbergs besök i Göteborg. Kapten Flodberg på Triton gör i stället klassiska inköp för ett skepp som precis varit på långresa med tyngden på att fylla på med färsk mat och vidta reparationer. Med tanke på besättningens dåliga form vid ankomsten till Göteborg är det lite märkligt att Flodberg inte kontaktat en läkare, men kanske var de sjuka redan döda.

För urban uppdragsarkeologi är det en fördel att ta reda på vilka typer av verksamheter som historiskt funnits inom undersökningsområdet och var de varit lokaliserade. Därifrån kan olika slutsatser dras utifrån om material från sagda verksamhet dyker upp eller inte vid undersökningen och vad materialets närvaro eller frånvaro kan bero på. Lokaliseras ett glasmästeri med koppling till sjöfart skulle potentiellt skeppsfönster vara en del av det bevarade arkeologiska materialet, men ser skeppsfönster annorlunda ut än ’vanliga’ fönster? Vad gäller ett bageri är det svårt att se att det arkeologiska materialet skulle kunna peka mot sjöfart annat än via tomtens lokalisering i nära anslutning till en hamn, där behövs historisk dokumentation för en förstärkt analys. Kaptenerna köpte både segelduk, medicin och livsmedel från verksamheter inom vallgraven, vilka komplicerar hypotesen att sjöfartsservice primärt fanns i hamnnära positioner. Avståndet mellan dagens Masthuggstorg och Gustaf Adolfs torg i centrala Göteborg är ca 2 kilometer, ett avstånd dåtidens människor troligtvis inte upplevde som särskilt besvärande. Genom att placera ut verksamheterna omnämnda på kvittona inom stadsplanen får de aktiviteter som kan associeras till ett sailortown en rumslig utbredning. I denna begränsade studie kan Göteborgs sailortown endast anas, ju fler kvitton från ett specifikt år som kan läggas till utredningen desto träffsäkrare blir den rumsliga utbredningen och kartläggningen av persongalleriet.

Vad gäller arkivstudien var den stora upptäckten taxeringsregistret som medger en sökning på personnamn kopplat till tomtnummer vilket sparar enormt mycket tid, taxeringsregistret omnämner dessutom platsen för specifika verksamheter. Drätselkammarens arkiv, Landsverifikationens arkiv men också Mantalslängder är uppställda efter tomt, vet man inte på förhand var en person bodde så kan det ta sin tid att hitta rätt tomt. Beroende av vad man har för förkunskap och vad man behöver ta reda på kan man därmed välja ingång i materialet genom personnamn, eller genom tomt.

Historisk arkeologi rör sig alltid i en tid då skriftliga källor finns att tillgå, dock i olika omfång och karaktär. Denna mikrohistoriska undersökning tar plats under sekelskiftet 1800 då tillgången på arkivmaterial från Göteborg är rik. För att lägga fram ett exempel på vikten av ett tvärvetenskapligt angreppsätt så tolkades, utifrån kartorna från Masthugget och vår egen förförståelse av hamnar, bebyggelsen på pirarna som kopplad till sjöfartens verksamheter, alltså magasin och verkstäder. När vi konsulterade mantalslängden från 1816 så visade det sig att majoriteten av pir-bebyggelsen var bostäder i form av flerfamiljshus/lägenheter, vilket hushållsmaterialet bekräftade när väl pirarna började undersökas arkeologiskt (Nilsen et al. i tryck). I denna artikel synliggör samlingen av kvitton kopplingen mellan befolkning, verksamheter och skepp på ett sätt som skulle vara väldigt svår att få fram genom enbart arkeologisk metodik, däremot förstärks länken mellan hav och land när arkeologiska lämningar och fyndmaterial bekräftar maritima verksamheter, material och plats omnämnda i arkiven.