Fiskets betydelse för Jämtlands län under historisk tid har endast översikt-ligt behandlats tidigare. Enstaka specialstudier finns, t.ex. utifrån kända fiskeplatser som Gimåns vaktfiske i Bräcke kommun eller notdragning i Indalsälven i Ragunda kommun, men i stort har detta varit ett tämligen outforskat område. Som exempel kan nämnas att dokumentation av fasta fiskeanläggningar i länet, med ytterst få undantag, i princip inte fanns att tillgå när projektet som denna artikel berör inleddes 2024. Systematisk inventering efter platser med fasta fiskeanläggningar hade inte utförts tidigare, och kunskapsläget var därmed också bristfälligt.

Projektet Historiskt fiske i Jämtlands län har drivits i samarbete mellan Stiftelsen Jamtli (länsmuseet) och länsstyrelsen i Jämtlands län. Fältarbetena under 2024 utgick från intervjuer av personer med lokal-kännedom om olika vattendrag och det fiske som har bedrivits i dem samt observationer gjorda av Anders Dahlén och Michael Sundberg, båda från länsstyrelsen. Dessa båda hade även genomfört intervjuerna. Detta kompletterades med arkiv- och litteraturgenomgångar. Därefter utfördes en fältinventering från land längs strandlinjer och från båt. Anläggningarna dokumenterades genom fotografering, beskrivning och inmätning med GPS (Hansson & Jonsson 2025).

Fyra vattendrag besöktes: Locknesjön och Näkten i Östersunds kommun, Storbodströmmen i Åre kommun och Bielnienjaevrie i Krokoms kommun (figur 1).

De anläggningar och övriga företeelser som registrerades vid inventeringarna var av olika karaktär, deras uppbyggnad och funktion beskrivs närmare nedan. I Locknesjön dokumenterades 21 katsor och det gjordes även en registrering av ett tidigare påträffat lösfynd av ett nätsänke. Tre av katsorna har daterats genom dendrokronologi (i ett av fallen i kombination med ¹⁴C-analys), och nätsänket genom ¹⁴C-analys. I sjön Näkten bestod registreringarna framför allt av namngivna fiskegrund (14 st), en märkessten använd vid fiske efter lekröding, en brygga använd för fastbindning av en sump för rödingfiske samt en vrakfälla för öringfiske. Rester av en vrakfälla dokumenterades även i Storbodströmmen, och vid ett av inloppen till sjön Bielnienjaevrie bestod lämningarna av fem dämmen i form av stenvallar konstruerade för att stänga av vattendraget när lekande fisk var på väg nedströms. Samtliga fiskeanläggningar har registrerats i Kulturmiljöregistret (för lämningsnummer, se Hansson & Jonsson 2025).

De fasta fiskeanläggningar som har dokumenterats kan indelas i typerna katsa, vrakhus och dämme samt en brygga. Dateringarna av katsorna i Locknesjön gav spännande resultat då de visade sig vara från 1400-, 1500- och 1700-talen. De är med andra ord fornlämningar, och resultaten öppnar för att många anläggningar av denna typ i våra vattendrag kan ha en betydligt högre ålder än vad man tidigare har kunnat tro och att ytterligare inventeringar och dateringar är nödvändiga. Katsor har förvisso anlagts in i modern tid (jfr ovan om beskrivningen av hur man slår en katsa från 1930-talet), men i de intervjuer som har gjorts med äldre personer i dagens lokalbefolkning finns inga minnen kvar av sådana bruk. Ser man till äldre intervjumaterial från 1950- till 70-talen i Östersunds Museums Etnologiska Arkiv (ÖMEA) i Jamtlis arkiv finns sporadiska uppgifter om fast fiske, men det förefaller inte ha varit vanligt vid den tiden. En rimlig tolkning är att när bomullsnät blev mer allmänt tillgängliga ersatte de det fasta fisket och kunskapen om fast fiske försvann inom loppet av några generationer.

Intervjuerna med påföljande inventering i Näkten har dock genererat uppgifter om ett antal namngivna platser och markörer som fortfarande är kända i folkmun. De markerar platser i sjön med lekgrund för röding där fisket har varit särskilt bra. Den genomgång av Ortnamnsregistret som har gjorts inom projektet får ses som ett inledande översiktligt försök som kan ligga till grund för ytterligare mer genomgående studier. Genomgången fokuserade inte på de vattendrag som har inventerats, utan inriktades på att utifrån sökord som kan kopplas till katsor identifiera platsnamn. Den resulterade i 23 träffar, med namn som Katisa, Kattisan, Kattisnäset, Kattisviken, Kattistjärnen, Katt-tjärnen m.fl. Ytterligare liknande namn som indikerar fast fiske har lokaliserats, t ex namn innehållande ordet ”verk”, enligt Svenska Akademiens ordbok i betydelsen ”fångstredskap för fisk bestående av två från land eller brygga i vattnet utgående armar av nedslagna pålar eller nedstuckna grenar kvistar o. d. vanl. Inneslutande mjärde eller ryssja”. Betydelsen belagd i skrift 1544. En plats med rester efter en katsa samt fyndplats för stockbåt har även lokaliserats (L1947:408) vid en mindre tjärn. Vid en tidigare genomgång, 1994, daterades åtta stockbåtar i Jamtlis samlingar vilket gav dateringar från 1400-tal till 1700-tal (Jlm inv nr 112, 1648, 1858, 12294, 14220, 14289, 14438, 16915. ST 13767-13774). Kopplingen stockbåtar och fast fiske är något som kommer undersökas vidare.

Med kunskap om mängden bäckar och åar som rensats för timmerflottning och alla sjöregleringar som genomförts i länet skulle man kunna misstänka att det mesta av fasta fiskfällor är förstört. Hittills erhållna resultat från den förhållandevis begränsade insatsen under 2024 visar dock på goda förutsättningar för fortsatta inventeringar. Planen är att inrikta dessa på större geografisk spridning, dokumentera fler typer av lämningar samt datera ett urval av dessa. Förhoppningen är att kunna lyfta fiskets betydelse, i första hand, under historisk tid, som en förutsättning för överlevnad och inte som binäring till jordbruk, jakt och renskötsel.