Den första konferensen för det nya nordisk-baltiska nätverket inom ICTMD ägde rum i Helsingfors i oktober 2024. Redan ett halvår senare arrangerades den andra i Riga, vilken ägnades modeller för hur kulturellt självbestämmande och lokal förankring utgör grunden för folkliga dans- och musikföreställningar. Teorin om “self-determination” utgår från tre fundamentala parametrar: autonomi, kompetens och släktskap/relaterbarhet. Konferensen var en del av projektet “Cultural and Creative Ecosystem of Latvia as a Resource of Resilience and Sustainability” som finansierades av det lettiska kulturministeriet genom det statliga forskningsprogrammet “Latvian Culture – a Resource for National Development”. Förutom Jāzeps Vītols Lettiska Musikakademi, som ställde sina lokaler till förfogande, samarrangerades konferensen av lettiska kulturakademien, lettiska konstakademien, nationalbiblioteket och institutet för litteratur, folklore och konst vid Lettlands universitet.

Professor Ignazio Macchiarella från Cagliaris universitet på Sardinien var inbjuden som keynote-talare. Han inledde konferensen med ett tankeväckande föredrag om identitet, sång och akustik baserat på sin forskning om sardinsk polyfon sång. Första kvällen bjöd på framträdanden av lettiska folkdansare och sångare samt en gediget uppdukad buffé bestående av lettisk traditionsmat såsom sill, sallader, bröd, och hembryggt öl som serverades i keramikkoppar. Kära återseenden varvades med att folk knöt nya kontakter.

Under fyra dagar presenterades 24 papers samt paneler med forskare företrädesvis från de nordiskbaltiska länderna. Denna gång skedde alla presentationer i samma rum vilket gjorde att alla deltagare fick möjlighet att ta del av allas forskning. Från Sverige deltog Karin L. Eriksson som konferensarrangör, förutom att hon presenterade sitt paper “‘A Waltz in Many Guises: 1950s Manifestations of “Fiolen Min“”, där folk var tydligt imponerade av att en så pass fiol-ovänlig låt fått så stor spridning. Mats Nilsson presenterade bidraget “Presentational Folk Dance”, i vilket han satte fingret på representation och uttryck på och utanför scenen. Detta ledde till många skratt när folk associerade till sina egna erfarenheter. Undertecknad presenterade ett paper, “Listeners as Currently Tacit Singers”. Eftersom många av deltagarna var skolade i en ryskspråkig forskningstradition kunde de bidra med nya och värdefulla referenser till mitt fortsatta arbete.

I mångt och mycket var detta en annan samling forskare än de som deltog i Helsingfors ett halvår tidigare. Den lokala förankringen i form av praktiska inslag av musik- och dansutövare var tydligare denna gång. Dessutom utgjorde forskning av baltiska musikforskarkollegor, med såväl analytisk som folkloristisk inriktning, en betydligt större del av denna konferens.

Liksom under Helsingforskonferensen fanns det en särskild session för forskare i början av sin karriär. Återigen blev det tydligt hur nyttigt det är att forskare från små länder får samlas i dialog då det bryter ner tolkningsföreträden som kan finnas på hemmaplan. Det nordisk-baltiska nätverket fyller således en stor funktion!