Antalet samiska lånord i svenskan är mycket lågt. Av de drygt 500 000 uppslagsorden i den nyligen färdigställda Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien (SAOB, 1893–2023) anges endast ett trettiotal som samiska lån (jfr Larsson 2012, se även Söderström 1982, 1983, 1985). Av dessa ord är ett drygt dussin upptagna i Svenska Akademiens ordlista (SAOL, 2015) respektive Svensk ordbok (SO, 2021), och kan alltså sägas höra till det vanligare svenska ordförrådet. I norrländska mål kan antalet samiska lån vara något större, men inte heller i dessa dialekter rör det sig om mer än några tiotal ord (se särskilt Dahlstedt 1950 s. 154–221, jfr Wallström 1943 s. 23 f. och Dahlstedt & Ågren 1954 s. 277–279).

Av det fåtal ord som ändå anförs som lån från samiskan i SAOB är inte heller alla etymologier självklara, exempelvis beskrivs ackja ’samisk båtliknande släde’ som ett samiskt lån (band 1, 1893 s.v.). Beläggen för ett motsvarande ord i samiskan är dock tvivelaktiga, och det svenska ackja har senare förklarats som ett lån från finskans ahkio id. (Wiklund 1911 s. 189, se även Söderström 1982 s. 56–59, SO s.v. ackja och SSA s.v. ahkio¹; enligt Dahlstedt & Ågren 1954 s. 278 är ackja ett inhemskt nordiskt ord).

I detta meddelande berör jag ett annat påstått samiskt lånord i svenskan, substantivet sumla ’renko’, vars lånetymologi tycks bygga på ett missförstånd. I band 32 (1998) av SAOB finns följande ordartikel:

Ett exempel på ordets användning anförs från ett reportage i Dagens Nyheter (6/9 1986) från Glen i Jämtland (1).

Ordet återfinns även i såväl äldre som yngre texter. Exempelvis används det i en 1800-talsrapport från Jämtland (2), liksom på en Facebooksida tillhörande ett företag i Funäsdalen, Härjedalen, som styckar och förädlar ren- och viltkött (3).

Det är inte ett orimligt antagande att ett ord som beskriver renar skulle vara lånat från samiskan. Renskötseln är central i den samiska kulturen och flera andra benämningar på renar anförs som samiska lån i SAOB: härk ’kastrerad rentjur’, sarv ’rentjur’ och vaja ’renko’ (jfr nordsamiska heargi, sarvvis, váža id.).¹

Problemet är att den i SAOB föreslagna samiska lånetymologin till svenskans sumla är uppenbart felaktig. Något samiskt ord »sumla» finns mig veterligen inte i någon ordbok över sydsamiskan, det samiska språk som talas bland annat i Jämtland och Härjedalen (se t.ex. Hasselbrink 1981–85). Faktum är att ordet vad jag har kunnat utröna inte förekommer i någon ordbok över något samiskt språk. Detta kommer dock knappast som en överraskning, eftersom konsonantklustret ml saknas i inhemska samiska ord, liksom överhuvudtaget kluster bestående av nasal och likvida. Även om man tänker sig att svenskans ml skulle vara en återgivning av ett samiskt mVl eller liknande så tycks det omöjligt att hitta något samiskt ord som skulle kunna vara förlaga till det svenska sumla.

Snarare än ett samiskt lån speglar sumla nämligen det svenska dialektord som i Jämtland lyder såmmel, sommel, sumul ’renko’ (Oscarsson 2007 s.v. såmmel, jfr Rietz 1862–67 s.v. somel) och vars form och utbredning i Jämtland, Härjedalen, Dalarna och Norge noggrant har kartlagts av Karl-Hampus Dahlstedt (1982 s. 34–40, kartor på s. 26 och 29). Detta ord svarar till norska dialektformer som sum(m)ul ’renko’ i bl.a.. Røros och Meråker, så väl som till nynorskans och bokmålets simle id. (NO s.v.). Ordet ingår även i flera ortnamn, till exempel Summelhön i Särna socken (Matsson 1945 s. 264).

Uppslagsordet sumla kan alltså sägas vara en dubblett till det i SAOB upptagna simla, semla med samma betydelse (band 25, 1967 s.v. simla sbst.²). Det senare ordet anges i SAOB vara av ovisst ursprung, men det råder ingen tvekan om att det måste dela etymologi med det norska simle, som har härletts till ett fornvästnordiskt poetiskt simul ’renko; häxa’, feminin motsvarighet till det maskulina simull ’oxe’ (de Vries 1977 s.v. simul, simull, jfr NAOB, NO s.v. simle, Torp 1919 s.v. simla, Rietz 1862–67 s.v. somel; se även Pokorny 1959–69 s.v. sem-³). Som klargjorts av Dahlstedt (1982 s. 37) så kan dialektformerna med labial vokal i första stavelsen förklaras genom tilljämning. Märk också att ordet genomgående har tjockt l i de av Dahlstedt anförda dialektbeläggen.

Från svenska semla, norska semle, semmel (även med æ, NO s.v. simle) stammar uppslagsordet »sämel» som hänvisar vidare till aldo ’renko, vaja’ i Lindahl & Öhrlings (1780) ordbok över det så kallade »sydlapska bokspråket». Att detta ord är av nordiskt ursprung har påpekats redan av Just Knud Qvigstad (1893 s.v. sæmel).

Varifrån kommer då föreställningen att det svenska sumla skulle vara ett lån från samiskan? Troligen går missförståndet att spåra till ett annat text-exempel som listas i SAOB, ett reportage i Dagens Nyheter (19/7 1966) från en kalvmärkning i Vålådalen, Jämtland (4).

Som tydliggjorts ovan står det dock klart att detta citat bygger på en feluppfattning, där den svenska termen sumla misstagits för ett samiskt ord. Inte heller det svenska suse (inte upptaget i SAOB) går att härleda till samiskan, jfr norska suse ’ung reinsbukk (opp til 18 månader gamal)’ (NO, se även Torp 1919 s.v.).

I samband med en uppdatering av SAOB bör detta förståeliga men olyckliga missförstånd rättas till. Flera andra av ordbokens uppgifter om samiska behöver också en översyn, exempelvis kan inte nordsamiska boska, lulesamiska båsskå, sydsamiska batske ’kvanne’ osv. (< ursamiska *pocke) vara lånat från det ord som föreligger i svenska buske, något som föreslås i band 21 (1955 s.v. påsk sbst.²). Istället går ordet tillbaka på ett välkänt uraliskt *pučki ’ihålig stjälk’ med kognater från finskan till de samojediska språken (se t. ex. Zhivlov 2023 s. 165). Det vore även lämpligt att se över de långivande samiska former som anges i SAOB, där det i regel inte görs någon åtskillnad mellan olika samiska språk eller ortografier, och där det även förekommer rena fel, såsom »dålkkåt» för lulesamiska dålggåt ’tolka (t. ex. på skidor)’ (band 35, 2006 s.v. tolka v.³). Detsamma gäller SO, där exempelvis »tålko» (s.v. tolka³) inte svarar till någon faktisk samisk form.²

Avslutningsvis är det glädjande att SAOB äntligen är färdigställd, och i och med ordbokens påbörjade uppdatering kommer den förhoppningsvis att bli ett ännu viktigare verktyg för såväl svensk som samisk språkforskning.³