Brandlarmet ljöd mitt under Oscar Janssons öppningsanförande till Komplitts symposium TRANSLATION/TRANSGRESSION/TRANSMISSION, varpå de medverkande tvingades lämna konferenslokalen och söka sig ut i den soliga septemberförmiddagen. Symposiets deltagare trängdes med lundensiska studenter vid den utsedda återsamlingsplatsen, drack kaffe och väntade. När brandövningen var avslutad kunde deltagarna i samlad tropp, försenade men vid gott mod, återgå till schemat och öppningsanförandet. Logistiskt sett inföll brandövningen vid ett illa valt tillfälle, men i egenskap av brott, överträdelse, oväntad rörelse och omkastning följde den i någon mening symposiets tema.

Prefixet trans, i betydelsen olika slags rörelser över gränser, präglade symposiet i flera avseenden. Innehållsligt ringar det in de bidrag som presenterades, men i en bredare mening fångar det också symposiets tvära och interdisciplinära karaktär. Den 22–23 september 2022 möttes forskare från en rad olika discipliner och studiefält: översättningsstudier, komparativ litteraturvetenskap och kinesisk, engelsk, fransk, tysk, spansk och skandinavisk litteraturvetenskap. Bidragen som presenterades vid symposiet rörde sig likaledes över en stor bredd av ämnesområden och teoretiska fält. Världslitterära, översättningsteoretiska och postkoloniala perspektiv mötte queera angreppssätt, gestaltningar av växt-, djur- och människokroppar och deras sexualitet ställdes bredvid varandra, och presentationerna rörde sig mellan litteratursociologiska och formalistiska ingångar, mellan det teoretiska, det textnära och arkivens materialitet.

Att använda rörligheten i prefixet trans för att koppla ihop olika ämnen och fält var också en uttalad ambition för symposiet. Att belysa och diskutera världslitteraturens ”trans-funktioner” inbjöd både till den sorts frågor som mer traditionellt brukar beröras inom forskning om översättning och världslitteratur – t.ex. rörande språk och cirkulation – men även till att öppna upp för frågor om ras, kön och sexualitet, som ofta förbisetts inom dessa fält. Symposiet utgjorde i så måtto såväl en kontinuitet och förlängning, som en utveckling och förgrening av den forskning och de samarbeten som initierats och drivits i Komplittmiljön i Lund.

De tre keynote-anförandena fångar väl den bredd som präglade symposiets två dagar. Under rubriken “Translation, Sexuality and the World Literary System” diskuterade Paul Tenngart, Lunds universitet, utifrån tre exempel vad som händer med sexuellt explicit prosa och poesi när de översätts och rör sig från en nationell kontext till en annan. De olikartade exemplen – Charles Baudelaire, Ivar Lo-Johansson och Yasunari Kawabata – visade hur en rad olika faktorer spelar in i hur sexuella gestaltningar översätts och transponeras. Både genretillhörighet, censurfrågor, nationella stereotyper, huruvida ett verk rör sig från (hyper)centrum till (semi)periferi eller omvänt, och huruvida ett författarskap är mer nischat eller kanoniserat, framhölls som betydelsefullt för de komplexa processerna.

Symposiets första dag avslutades med att Kanika Batra, med på länk från Texas Tech University, talade under rubriken ”Trans Worldlings and Postcolonial Sexual Activism”. Batra fokuserade i hög grad på arkiv – närmare bestämt på de teoretiska och metodologiska möjligheter och utmaningar som aktualiseras i försök att spåra postkoloniala, feministiska och queera historier i fragmenterade och spridda material, liksom i aktivistisk och muntlig litteratur. Med utgångspunkt i aktivistiska publikationer från Jamaica, Sydafrika och Indien underströk Batra betydelsen av att söka interaktioner i den globala södern, att rikta uppmärksamhet mot aktivismens specifika vokabulär och söka kopplingar mellan kunskapsproduktion och aktivism. Hon diskuterade också spänningen i hur nya material ger möjlighet att höra nya röster, samtidigt som intersektionerna mellan olika aktivistiska sammanhang fortsätter lämna vissa röster ohörda: risken att det queera underordnas det postkoloniala, eller att lesbiska, bisexuella eller transerfarenheter förfördelas till förmån för manlig homosexualitet.

I symposiets sista keynote-anförande talade Emily Apter, New York University, på temat ”No Good Paradigms. Untranslatability as Critical Method”. Föredraget tog sin utgångspunkt i paradigmens lockelser och risker, med särskilt fokus på översättningens roll i relation till komparativ litteraturvetenskap och världslitteraturstudier. Kopplingen mellan språk och makt löpte som en röd tråd genom föredraget. Det pragmatiska behovet av översättningar ställdes mot hur översättningen alltid bär med sig en maktobalans: en potential till språkligt, strukturellt våld genom vilket ”ursprungsspråket” förenklas och underordnas – och genom själva prefixet ursprung görs till ett slags objekt, fetischiseras som jungfruligt och orört. Som ett motgift uppmanade Apter till bejakandet av oöversättbarheter, inte som ett paradigm men som en kritisk metod eller praktik. Under föredragets gång återvände hon till metaforen att gå vilse med flit som en väg framåt; att ibland hellre välja oförståelsen än förenklingen, tystanden framför den forcerade dialogen.

Spänningen mellan ideal och pragmatik var en av de punkter som vid flera tillfällen aktualiserades under symposiet, inte minst i paneldiskussionen ”Teaching with/in/on translation” där Shuangyi Li, Alexander Bareis och Oscar Jansson resonerade kring möjligheterna att jämka teoretiska ideal med undervisningens konkreta krav och behov. Ytterligare en röd tråd genom symposiet som helhet var behovet att, även fortsättningsvis och mer genomgripande, överbrygga klyftorna mellan postkoloniala perspektiv, det världslitterära fältet och översättningsstudier. Politik var ett begrepp som återkom i föredragen och diskussionerna, både i relation till världslitteratur som ett (möjligen) apolitiskt ramverk, och i resonemang kring sammankopplingarna mellan litteratur, översättning och aktivism. En tredje poäng som återkom under föredrag och samtal, och även i symposiets sammansättning som helhet, var behovet att som forskare kunna röra sig mellan det systematiska och det specifika. En iakttagelse är dock att frågorna om kön och sexualitet tenderade att hamna lite vid sidan av, och att transgression i någon mån framstod som ett slags tillägg till de mer sammanflätade translation och transmission. Men denna iakttagelse måste vägas mot det nyskapande i symposiets ambition att tydligare integrera dessa frågor i världslitteratur- och översättningsforskning. Sett som en pionjärinsats i denna riktning var symposiet en mycket god början, som förhoppningsvis kommer följas av fler samtal, möten och samarbeten.