Det har blivit alltmer populärt att lyssna till litteratur och använda sig av ljudböcker. Formatet har vuxit snabbt och blivit en betydelsefull del av bokmarknaden.
Ljudbokens ökade popularitet under de senaste åren har lett till ett nytt akademiskt intresse för formatet. Forskning om ljudboken utgör ett tvärvetenskapligt fält med representanter från olika akademiska discipliner. Forskningsfältet rymmer bland annat studier i ljudbokens historia, dess mediala egenskaper och dess utveckling i relation till digitalisering.
Utgångspunkten för föreliggande artikel är att vi betraktar ljudboken som en del av den samtida litterära kulturen. Vi undersöker närmare hur ljudboksläsare själva formulerar motiv till varför de väljer att lyssna på ljudböcker, men också hur de beskriver dessa upplevelser. I ett litteraturvetenskapligt perspektiv saknas studier där ljudboksbruk undersöks med hjälp av begrepp hämtade från den samtida teoretiska diskussionen, som möjligen kan fördjupa vår förståelse av detta framväxande fenomen. Att betrakta ljudboksanvändning som en del av samtidens litterära klimat och även uppmärksamma dess användare är av särskild relevans i en tid då den litteraturteoretiska diskussionen har vänt sig mot ett alltmer läsarorienterat perspektiv. På senare år har ett antal studier uppmärksammat hur den
Denna artikel tar avstamp i teoriutvecklingen kring litteraturbruk, men till skillnad från Felski som inte i någon särskild utsträckning studerar empiriska läsare, är vår ambition att studera ljudboksläsarnas egna utsagor och upplevelser. Detta förhållningssätt hämtar inspiration från litteratursociologin som har en lång tradition av att låta ”verkliga” läsare komma till tals. Litteratursociologin uppmärksammar även relationen mellan litterära texter och deras sociala eller mediala kontext, ett perspektiv som också blir relevant i studier av ljudbokens betydelse för litteraturbruk.
Syftet med artikeln är att undersöka hur ljudboksformatet formar bruk och upplevelser av litteratur men också hur det potentiellt leder till nya användningsområden och därmed skapar nya upplevelser av den sociala och fysiska omvärlden i en bredare bemärkelse.
Ljudboken är inte ett nytt format utan kan spåras tillbaka till utvecklingen av fonografen på 1800-talet. Trots detta har dess betydelse för hur vi upplever och använder litteratur varit ett relativt förbisett kapitel i litteraturhistorien. Ljudboken har genom 1900-talet primärt setts som ett hjälpmedel för människor med synnedsättningar eller lässvårigheter, eller som underhållning riktad till barn.
På senare år har ljudbokens status ändrats i takt med att formatet i högre grad än tidigare används på samma villkor som den tryckta boken. Formatets popularitet i samtiden har en stark koppling till digitaliseringen, som banar väg för nya produktionsvillkor, distributionsmöjligheter och användningsområden. Det digitala formatets betydelse för ljudboksupplevelsen undersöks av Iben Have och Birgitte Stougaard Pedersen i
Det digitala formatet innebär alltså nya möjligheter för litteraturbruk. Men formatets mobila egenskaper genererar också kritik eftersom det ofta förknippas med en mer distraherad eller okoncentrerad läsning.
New technologies […] can affect our ways of paying attention. […] The affordances of cell phones make it easier to engage with art in a casual or distracted manner. As Jeff Nealon points out, the experience of listening reverentially to an entire album – on the analogy of reading a book – is now much less common. Instead, individually curated music lists serve as mood enhancers to ”create various ‘scapes’ in our individual and social lives […].” Such ambient listening – engineered to harmonize with different tasks and spaces – is less likely to stir up an intense response.
Felski framhäver hur mobiltelefonen främjar ett mer distraherat eller ledigt sätt att ta till sig ett konstnärligt verk. Hon beskriver hur
Även om Felski inte specifikt nämner ljudboken i sitt resonemang, har liknande observationer gjorts i debatten om ljudboksformatet samt i studier som studerat läsningens roll i samtiden. Det är en återkommande kritik att den digitala teknologin på olika sätt leder till förändringar i läsarens uppmärksamhet. Bland andra Naomi Baron och N. Katherine Hayles menar att läsning på en skärm oftast kännetecknas av en
Uppfattningen att ljudboken kan associeras med former av distraktion och frånkoppling har emellertid även problematiserats. Have och Stougaard Pedersen poängterar exempelvis att ljudboksläsning kännetecknas av ett utbyte mellan text, läsare och omvärld snarare än en isolering av lyssnare från omvärlden: ”an exchange occurs among the sensing body in motion, the audio input, and the visual surroundings, all three layers contributing to the given situation and experience”, skriver de om ljudboksupplevelsen. ”The listening experience thus becomes part of the listener’s attention toward and construction of the environment, hereby creating an aesthetic attention that does not necessarily isolate the listener”.
På liknande sätt betonar Lutz Koepnick relationen mellan läsare, text och kontext. Koepnick utvecklar begreppet
Resonant reading may not operate under the banner of highly attentive, controlled, focused and goal-oriented subjectivity that guides most concepts and pedagogies of reading; it is neither about strategic information gathering nor does it follow the protocols of hermeneutic understanding, let alone see itself as a champion of athletic criticality and textual deconstruction. Resonant reading, instead, takes place at the edges of attention and thereby collapses how we have come to juxtapose, rigidly and normatively, reader and read, focus and distraction, activity and passivity. It hovers at or above the fissure where different worlds, temporalities, states of consciousness and perceptions mesh with or attach to each other.
Den resonanta läsningen sker i uppmärksamhetens utkanter, enligt Koepnick. Samtidigt argumenterar han för hur ljudboksformatet kan leda till nya former av litterära upplevelser där texten inte nödvändigtvis står i centrum. Det litterära verkets funktion kan, enligt Koepnick, sägas utgöra ett filter som präglar läsarens upplevelse av en specifik situation eller den fysiska omgivningen.
Lutz Koepnicks perspektiv på läsning liknar Felskis i ambitionen att göra upp med en traditionell idé om läsning i betydelsen
Som tidigare påpekats baseras nedanstående analys på drygt 1400 ljudboksanvändares svar på vår enkät; i synnerhet på frågan ”Varför väljer du att lyssna på ljudböcker?” Dessa svar har kodats i 13 kategorier som tillsammans ger en bred bild av varför och hur ljudboken påverkar litteraturbruk och den litterära upplevelsen.
Den största kategorin i vårt material med ungefär 600 svar (44%) betonar möjligheten att ägna sig åt andra aktiviteter samtidigt som man lyssnar. Givet dessa relativt höga siffror går det att konstatera att formatet kan kopplas till ”multitasking”. Samma tema betonas i såväl tidigare undersökningar som i diskussioner om ljudboksanvändning i offentligheten. Det förekommer även i marknadsföringen av formatet, där möjligheten att kombinera lyssning med andra aktiviteter som motion, hushållsarbete eller pendling lyfts fram.
Denna form av litteraturbruk synliggörs i svar som uttrycker hur ljudboken gör det möjligt att foga in litteratur i ett (stressigt) vardagsliv. Som en respondent uttrycker sig, ”[ljudboken] effektiviserar mitt läsande”. Andra liknar lyssnandet med ”konsumtion av litteratur”. Förutom att ge en fördjupad bild av hur ljudboken fogas in i läsarnas liv visar dessa svar även hur respondenterna uppfattar ljudboksanvändning som just litteratur
Kopplingen mellan effektivitet och ljudboksförbrukning illustreras också av de kommentarer som synliggör relationer mellan ljudboken, livet och tiden. Ljudboken upplevs ”spara tid” för läsaren som samtidigt uppger att tiden till att läsa tryckta böcker inte existerar. Respondenterna beskriver en vardag där det är en (praktisk) omöjlighet att sätta sig ner med en tryckt bok. I dessa svar framträder ljudboken som ett alternativ som berikar en aktivitet eller tid som annars skulle vara ”tom”. En respondent påpekar: ”hinner inte alltid sitta ner, men älskar litteratur.” En annan konstaterar att ljudboksanvändningen ”ger tid över.” Dessa exempel visar hur ljudboken blir en möjlighet för respondenterna att konsumera litteratur i en stressig vardag. Även om svaren i denna kategori inte ger några ledtrådar kring läsarnas förhållningssätt till den enskilda texten är det inte långsökt att dra slutsatsen att svaren understödjer föreställningen att ljudboken främjar en ytlig eller hyperuppmärksam läsning, där texten hamnar i bakgrunden. Ljudboken omtalas oftast i denna form av svar som en litteratur ”on the go” och beskrivs som den tryckta bokens motsats; ljudboken är snabb och effektiv, medan den tryckta boken kräver tid och tålamod.
Att välja ljudbok motiveras dock inte bara med effektivitet av respondenterna. I ungefär 20% eller vart femte svar framkommer i stället en motsatt hållning där ljudboken beskrivs som avkoppling eller frånkoppling från vardagliga aktiviteter. I denna kategori finns svar som beskriver ljudboken som en ”paus” från vardagen, och att ljudbokslyssnandet ”hjälper mig att koppla av och varva ner” som en av respondenterna förklarar. En annan respondent påpekar att ljudboken används ”för att lättare kunna slappna av och fokusera på att släppa vardagen ett tag”. Beskrivningarna visar hur ljudboken blir ett sätt för respondenterna att avskärma sig från vardagen, vilket leder till avkoppling. Men bilden är inte ensidig utan denna kategori kan också kopplas till de som menar att ljudboksanvändningen kan integreras i vardagliga aktiviteter. En respondent illustrerar denna dubbelhet: ”Praktiskt då jag kan göra annat under tiden. Även avkoppling på kvällarna.” Svaret visar hur ljudboken följer läsaren genom vardagens aktiviteter och rutiner, från morgon och arbete till avslappning och sömn. En annan respondent summerar det på följande sätt: ”Avkopplande, gör det roligare att utföra andra tråkiga sysslor, har mycket tid ensam och då är det skönt att ’gå in’ i en annan värld.”
Svar som påpekar hur ljudboken används för att ”gå in i en annan värld” kan förstås utifrån Michael Bulls beskrivning av hur iPod-kulturen leder till att användaren isolerar sig i en ”ljudbubbla”.
Denna bild nyanseras emellertid av att ett antal svar också visar hur respondenterna relaterar till de omgivningar där de befinner sig när de lyssnar, eller de aktiviteter som samtidigt utförs. Flera respondenter uttrycker direkt att ljudboksanvändningen bidrar till att skapa mervärde till vardagliga aktiviteter, eller helt enkelt ”förgyller vardagen”. En respondent uttrycker sig på följande sätt: ”Det förgyller tiden då jag sysslar med enahanda sysslor som inte kräver 100% koncentration.” Ljudboken upplevs tillföra ett värde till de aktiviteter som annars upplevs som tråkiga eller enformiga. En annan respondent konstaterar att ljudboken ”fyller ganska ’meningslös’ tid med innehåll”. Snarare än eskapism kan dessa svar tolkas som ett uttryck för det som Koepnick kallar resonant läsning; ljudboken resonerar med omgivningen eller situationer och ljudboksupplevelsen tillför därför mening till, eller ”förgyller”, särskilda aktiviteter och sammanhang.
Ljudboken kan alltså förgylla vardagen och effektivisera läsningen, främst på grund av formatets
Flera respondenter beskriver hur ljudboksformatet ökar förståelsen eller förbättrar avkodningen av texten. Det framgår att de lyssnar till ljudböcker för att de inte kan koncentrera sig på tryckta texter eller av andra skäl inte kan läsa litteratur i det tryckta bokformatet. En del beskriver särskilda omständigheter som gör att ljudboken föredras, kopplat till fysiska eller kognitiva funktionshinder. Sammanfattningsvis går det att konstatera att ljudboken fortfarande fungerar som ett verktyg och hjälp till personer med lässvårigheter, helt i linje med formatets historia.
Intressant nog beskriver vissa respondenter hur ljudboksformatet gör det lättare att koncentrera sig på det litterära verket. En respondent skriver: ”[jag lyssnar] för att kunna konsumera under tiden jag gör annat, men även för att det är en helt annan sorts upplevelse än att själv läsa böcker. Jag har även en tendens att hoppa över partier när jag läser fysiska böcker, vilket inte blir fallet när jag lyssnar.” Till skillnad från beskrivningar där ljudboken associeras med en distraherad eller passiv läsning visar dessa beskrivningar hur den snarare gör det möjligt för användaren att läsa mer koncentrerat, eftersom respondenterna anser att ljudbokens mediala egenskaper gör det svårare att ”hoppa över partier.” En annan respondent menar att tempot också är betydelsefullt för den litterära upplevelsen i ljudboksformatet: ”Lyssna går långsammare än att läsa så jag får en bättre upplevelse av boken.” I bägge exemplen är det tydligt hur den tryckta bokläsningen är en jämförelsepunkt: ljudboksläsningen förknippas med en ”en helt annan upplevelse” än att läsa böcker i det tryckta bokformatet. Ljudboken gör litteraturen tillgänglig när den tryckta bokläsningen av olika anledningar inte längre ”fungerar”. Samtidigt skapar den auditiva aspekten nya dimensioner av den litterära texten.
Föreställningen att ljudboksformatet tillför läsningen något belyses ytterligare av svar som framhäver hur ljudformatet direkt påverkar deras inlevelse och upplevelse av – och i – den litterära texten. Flera respondenter påpekar att ljudboken ”fördjupar läsupplevelsen” eller fastslår att de ”får bättre inlevelse av att lyssna”. Även dessa kommentarer står i kontrast till antaganden att ljudboken skulle främja en distraherad eller ytlig form av läsning. De exemplifierar hur läsarna, i linje med Felski, upprättar band till texten i form av inlevelse. Inläsarens röst är särskilt viktig för läsarna i mottagandet av den litterära texten. En respondent konstaterar: ”Ibland gör uppläsaren boken till en större upplevelse än om jag läst den som fysisk bok”, medan en annan ”tycker det fördjupar läsupplevelsen” och konstaterar att ”därför är uppläsaren otroligt viktig”. Respondenten ”[v]äljer bort författare om det är uppläsare jag inte gillar.” Dessa kommentarer illustrerar hur inläsarens performativa förmedling av texten betraktas som något positivt, som tillför texten mening. Inläsaren framhålls som en aktiv aktör i skapandet av den litterära upplevelsen, vilket i förlängningen får konsekvenser för banden, i Felskis mening, som läsaren upprättar till det litterära verket. Det är inte bara i fritextsvaren som denna koppling synliggörs, utan ungefär 67% av samtliga respondenter, 940 till antalet, uppger i en annan del av undersökningen att inläsaren är en betydelsefull faktor när de väljer vilken ljudbok de ska lyssna på. ”En bra uppläsare tillför en extra dimension”, summerar en respondent.
Samtidigt som ljudboken tillför en extra dimension till den litterära upplevelsen så påverkar den också vilken litteratur som väljs, enligt vissa användare. ”Jag lyssnar också på annat än det jag annars skulle läsa” konstaterar en respondent, och en annan påpekar att ljudboken är ett ”[k]omplement till vanlig läsning, som kräver att jag är fokuserad på en och samma sak […]. Dock är det många böcker som inte passar som ljudböcker. Mer krävande litteratur föredrar jag att läsa.” Citaten illustrerar idén att ljudboken ”passar” en viss typ av litteratur (”lättläst”) medan andra typer av texter (”krävande litteratur”) snarare ska konsumeras i tryckt format. En tredje läsare utvecklar:
[D]et finns typer av böcker som jag vill ha som fysisk bok, [som] inte gör sin rätt genom att låta sig läsas av annan än mig själv. Min egen röst och situationstolkning. Vissa uppläsare tar överhand och därmed även min känsla. Men det är ju även det som kan vara tjusningen. Jag har precis läst Sara Stridsbergs senaste bok med korta noveller upplästa av olika skådespelare. Det blir som dubbel njutning. Som att gå på teater.
Citatet visar en dubbelhet i relation till ljudboken. Respondenten resonerar att vissa böcker inte ”passar” för ljudboksformatet eftersom tolkningen av texten flyttas över till inläsaren. Samtidigt framhävs fördelen med ljudbokens ljudliga aspekter, och inläsarens roll. I bästa fall medför dramatiseringen att ”det blir som att gå på teater”.
Andra respondenter jämför ljudboken med andra medier och berättelseformer som exempelvis film, radioteater eller högläsning. En påpekar: ”inläsare kan göra boken till en film”, och en annan: ”det är så bekvämt att lyssna på böcker, de får en helt annan innebörd jämfört med att läsa, mer som att det spelas upp en film.” I dessa beskrivningar återfinns också minnen och nostalgi. En läsare konstaterar att ”upplevelsen av en bra inläsning är stark, som när någon läste högt en gång i tiden, som radioteater utan konstiga ljudeffekter”. Rösten som förmedlar den litterära texten påminner om barndomens högläsning: ”det är lite som sagostund när man var barn”, som en av respondenterna skriver.
Ljudboken tillför läsupplevelsen en ljuddimension, som för vissa läsare innebär att de kan skapa band till litteraturen. Det pekar vidare mot vad vi kan kalla ljudbokens sociala eller parasociala funktion. Flera respondenter motiverar sin ljudboksanvändning med att den fungerar som ett ”sällskap” eller generar en upplevelse av ”mänsklig närvaro”, ett resultat som även uppmärksammas i tidigare undersökningar.
Det är naturligtvis inte bara ljudböcker som förmår skapa känslan av social närvaro. Som Felski påpekar kan läsare av tryckta böcker ingå i en gemenskap där läsaren skapar band till fiktiva karaktärer eller andra läsare. Felski konstaterar: ”Although being caught up in a book may cut readers off from their immediate milieu, it forges other kinds of ties: for example, to real or to imagined persons.”
[I]t is the sonically generated relationality of podcasting, in giving listeners the impression of directness and closeness, that makes it such a compelling way to bridge spatial and temporal divides. […] Most people are listening to it on their headphones. We are literally whispering in people’s ears.
Ljudböcker och podcasts har naturligtvis skillnader. Medan ljudboken i högre grad förknippas med skriftlighet i framställningen framstår podcasten i stället som mer spontan och präglad av muntlighet. Samtidigt finns likheter mellan hur båda formaten främjar en närhet via de teknologiska förutsättningarna, medieringen genom ljud samt upplevelsen av att ha en röst helt nära, inuti örat.
Vad gäller de parasociala aspekterna av ljuboksupplevelsen är D.E Wittkowers beskrivning av ljudbokens fenomenologi relevant. Wittkower uppmärksammar hur ljudboksanvändning genererar olika typer av gemenskaper: fiktiva och verkliga. Där de
And yet the listener is also part of a real but nonlocal community, at minimum a community formed by the work itself: the author, the performer, the listener, and all the other unknown listeners. This community may be indefinite, where the listener might imagine how others reacted to, for example, a controversial event within a plot or claim within a nonfiction work. This community may be well defined, as when a listener has picked up an audiobook on the basis of its bestseller status, was lent it by friends or family, or was recommended it by Oprah Winfrey.
Den verkliga gemenskapen kring ljudboken syns i de digitala sammanhang där ljudböcker diskuteras på olika sätt. I vår studie omnämns inte direkt digitala diskussioner eller andra former av social interkation mellan läsare i svaren. Kommentarer som lyfter aspekter av sällskap hänvisar snarare till formatets parasociala dimension, upplevelsen av inläsarens röst, samt intimiteten och bandet till texten, än till andra läsare. Däremot uppger respondenterna, i enkätens övriga delar, att de i hög utsträckning diskuterar ljudboksupplevelser med personer i sin fysiska omgivning, och delar med sig av dessa upplevelser på sociala medier.
Här ska det självklart nämnas
Sammantaget visar vår undersökning att ljudboksbruk omges av sociala aspekter även utanför den individuella ljudboksanvändningen. Även om digitalt mediebruk, och i synnerhet ljudboksanvändning ofta associeras med avkoppling eller frånkoppling från omgivningen visar våra resultat hur ljudboksanvändarna också använder formatet till att knyta nya band till texten såväl som till andra läsare.
Vi har i vår undersökning visat hur ljudboksformatet på olika sätt formar den litterära upplevelsen, det vill säga upplevelsen av texten, men också hur vi läser och använder litteratur i vardagen. Motiven till varför respondenterna väljer ljudboksformatet knyts till formatets mobila egenskaper men också medieringen genom ljud i form av inläsarens röst lyfts fram. Ljudboken beskrivs som praktisk för att den tillåter att man integrerar litteraturbruk i vardagen och därmed ”effektiviserar sitt läsande”, samtidigt som andra aktiviteter pågår. Men den beskrivs också som ett sätt att koppla av eller avskärma sig från det pågående vardagslivet. Båda dessa typer av ljudboksanvändning visar hur ljudboken förgyller vardagen och tillför dagliga rutiner en extra dimension. Genom den ljudliga medieringen förbinds inläsningen, och särskilt inläsarens röst, med en känsla av intimtet och mänsklig närvaro. Litteraturupplevelsen fördjupas genom att dessa faktorer blir betydelsefulla för hur texten upplevs och tolkas.
En sista central tendens, som vi ännu inte har nämnt, är att respondenterna inte motiverar sitt ljudboksbruk utifrån formatets mediespecifika egenskaper utan med ett intensivt litteraturintresse i stort. Många respondenter svarar att de använder ljudböcker för att de ”älskar” böcker eller läsning. ”För att jag älskar böcker” svarar en respondent på frågan och en annan konstaterar: ”Älskar böcker och man kan lyssna och samtidigt få böcker i sig (sic!).” Detta förhållningssätt till litteraturen i sig kan liknas med vad Felski i
Any talk of loving literature seems jejune to most English professors, guaranteed to trigger a pained recoil or a moue of distaste. Such language brings academic discourse perilously close to adolescent infatuation or amateurish enthusiasm, to a treacly and treacherous cult of feeling.
I
Vår enkätstudie och analys av respondenternas svar, som i denna text primärt har uppehållit sig vid litteraturbruk bland vanliga ljudboksläsare, bidrar till ljudboksforskningen och den samtida diskussionen om ljudbokens framväxt på flera sätt. Genom att kombinera teoretiska utgångspunkter från bland annat Felski och Koepnick visar vi hur ljudboken inte bara skapar band