I ”Ordering Knowledge, Ordering Society” (2004) argumenterar STS-forskaren Sheila Jasanoff för att vetenskap, teknologi och samhälle samspelar med, förutsätter och påverkar varandra i ett gemensamt utbyte. Utgångspunkten är att vetenskap och samhälle inte kan betraktas som två separata fenomen, utan är sammantvinnade i en ömsesidigt beroende skapelseakt – vetenskapen förutsätter alltså inte enbart social ordning utan bidrar också till att skapa den. Detta beskriver Jasanoff som samproduktion, (co-production), ett begrepp som möjliggör analys av samspelet mellan vetenskap, teknologi och samhälle.¹¹ Idén om samproduktion kan användas för att synliggöra en viss kunskaps- och samhällsutveckling med dess sociala, politiska, kulturella och värderingsmässiga praktiker, som skapas genom en process där varken naturlig eller social ordning har företräde. I sammanhanget förstås vetenskap i vid bemärkelse, där såväl forskning som kunskapsbildande processer och expertis ingår.¹² Studier som tillämpar idén om samproduktion har genomförts inom en rad olika områden och på olika nivåer för att undersöka hur specifika fenomen, såsom mässlingsvaccin eller utbildningsreformer, samproduceras med samhället.¹³

Av särskild relevans för oss är ett antal analytiska begrepp som kan användas för att spåra aspekter av samproduktion. I en sådan analys ingår att iaktta hur institutioner, identiteter, diskurser och representationer skapas och förändras i ett komplext samspel.¹⁴ Institutioner spelar en viktig roll för att kodifiera och upprätthålla ny kunskap och sätter genom sin makt spelreglerna för social ordning. Att ( o m ) skapa eller upprätthålla identiteter är i stället en vanlig strategi för att forma, bibehålla eller förändra en viss ordning – vetenskaplig, teknisk eller samhällelig. Att studera diskursers tillblivelse och förändring är en annan central komponent i en samproduktionsanalys, där nya – eller förändrade – begrepp och sätt att tala även inrättar samhället efter förändrade förhållanden, nya vetenskapliga fenomen och rön. Att studera en förändrad retorik ger viktiga pusselbitar till hur kunskap och samhälle samproduceras. Slutligen innefattar en samproduktionsanalys också att identifiera representationer, exempelvis vilka bilder av vetenskaplig kunskap som framställs av aktörer på olika arenor (exempelvis i massmedia) och hur dessa representationer samspelar med olika samhällsintressen och grupperingar – politiska såväl som sociala.¹⁵

Jasanoffs idé om samproduktion erbjuder inget färdigt recept för teoretiska och metodologiska ställningstaganden, utan snarare en öppenhet som möjliggör olika utgångspunkter och angreppssätt.¹⁶ Vetenskapsteoretikerna Fredrik Bragesjö och Margareta Hallberg påpekar följande: ”Först och främst bör det noteras att Jasanoff själv vänder sig mot att ansatsen omvandlas till en klar och tydlig metodologi eller teori; hon föredrar hellre att tala om ett ’idiom’ än ett forskningsprogram.”¹⁷ Snarare än att efterlikna Jasanoffs samproduktionsstudier metodologiskt och empiriskt, delar vi Bragesjös och Hallbergs förhållningssätt till idén om samproduktion, vilket medför en flexibilitet i såväl tillvägagångssätt som empiriska exempel och analys.¹⁸

Syftet med vårt bidrag är att pröva idén om samproduktion för att nå en fördjupad förståelse för relationerna och samspelen mellan litteratursociologi och samhälle, vid tiden för litteratursociologins etablering i Sverige. Våra frågeställningar är följande: Hur har samhället möjliggjort litteratursociologin och dess kunskapsbildning? Hur har litteratursociologin påverkat samhället?

Analysen baseras på nedslag i ett antal skeenden, förhållanden och arenor i ett svenskt sammanhang. Tidsmässigt undersöks perioden som föregår och följer på bildandet av Avdelningen för litteratursociologi vid Uppsala universitet 1965. Följaktligen är vårt källmaterial historiskt och representerar argument och exempel som visar var, när och hur relationer mellan litteratursociologi och samhälle manifesteras och samproduceras.

På detta sätt gör inte vår undersökning anspråk på att vara allomfattande eller grunda sig på ett systematiskt urvalsförfarande i metodologisk mening, utan kan ses som ett prövande försök att tillämpa begreppsapparaten från idén om samproduktion för att belysa sambanden mellan litteratursociologi och samhälle.

Dispositionen av vår analys inspireras av de rubriker som ofta används för att beskriva litteratursociologins kunskapsobjekt och strävanden (samhället i litteraturen, litteraturen i samhället, litteratursamhället), men befinner sig i vårt sammanhang alltså på en metanivå, där det är forskningsfältet i sig, dess kunskapsprocesser och relationer till samhället som är i blickfånget.

Vår analys börjar med att spåra hur bildandet av den litteratursociologiska avdelningen vid Uppsala universitet präglas av samhället och adresserar därmed den första frågeställningen: Hur har samhället möjliggjort litterateratursociologin och dess kunskapsbildning?

För att närma oss frågeställningen krävs först en kortare fördjupning i de två ämnesområdena litteratur och sociologi som tillsammans bildar namnet litteratursociologi.

Med utgångspunkt i ovanstående kan vi konstatera att samhället möjliggör litteratursociologin och dess kunskapsbildning vid tiden för avdelningens bildande. Detta visar å ena sidan hur litteratur sociologin influeras av samhället, men inte hur litteratursociologin å andra sidan gör avtryck i och potentiellt påverkar samhället. I detta avsnitt fokuserar vi därför på vår andra frågeställning: hur har litteratursocio login påverkat samhället?

Inom idén om samproduktion kan representation förstås som bilder av vetenskaplig kunskap och hur dessa samspelar med samhälls aktörer och samhällsintressen. Litteratursociologiska representationer befinner sig på olika nivåer, där vissa aspekter hör ihop med ovan tecknade bild av hur sociologin och litteraturvetenskapen samproduceras med samhället vid tiden för avdelningens bildande. En sådan representation utgörs av Lars Furulands medverkan i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt som studerar folkrörelsernas historia.⁴⁰

Kännetecknande för litteratursociologiska representationer är även att de tydligt knyts till de pågående omvandlingarna av högre utbildning och tilltalar specifika yrkesgrupper som kan komma att behöva – och tillämpa – litteratursociologiska kunskaper. I samband med att ”Litteraturhistoria med poetik” byter namn till ”Litteraturvetenskap” publiceras även ett antal nya antologier som kan sägas ha ett dubbelt syfte. Dels ska de presentera forskningsområdet för studenter inom högre utbildning i form av att utgöra kurslitteratur, dels vänder de sig samtidigt till en intresserad allmänhet. Den här formen av representationer visar hur det samhällstillvända forskaridealet kommer till uttryck, och förmedlar samtidigt synsätt som gör gällande att forskningen ska vara användbar. I en recension av den då nya antologin Forskningsfält och metoder inom litteraturvetenskapen utgiven 1970, lyfter Louise Vinge hur de nya antologierna, där litteratur sociologiska perspektiv ingår, kan knytas till samhällets utveckling genom ett ökat intresse för utgivning av facklitteratur. Vinge hävdar att dessa läro medel ”skräddarsytts för de nya kurserna”⁴¹ och nämner konkret utbildningsreformen PUKAS, som har beskrivits som en strategi för att profilera högre utbildning mot ett tydligare nyttoideal. Därmed visar och bekräftar Vinges recension att utbildningspolitiska förändringar möjliggör och ger gynnsamma förutsättningar för litteratur sociologin, som ovan diskuterats, men också hur denna utveckling leder till att litteratursociologiska representationer ökar vid tiden.

Ökningen av litteratursociologiska representationer inom högre utbildning återspeglas också i de uppsatsämnen som studenterna inom ramen för universitetskurser väljer att behandla. Vid en genomgång av uppsatsämnen inom litteraturämnet vid Uppsala universitet 1965–1975, konstateras att en tredjedel av uppsatserna behandlar litteratursociologiska perspektiv i bred bemärkelse, med ämnen som handlar om barn- och ungdomslitteratur, populärlitteratur eller knyts till litteraturkritiska eller bok- och bibliotekshistoriska teman.⁴² Detta intresse för litteratursociologiska frågor kan sägas återspegla ämnesutvidgningen som präglar tiden, men visar också hur litteratursociologins kunskapsobjekt – litteraturens roll i samhället – även intresserar studenter. Men ämnesvalen kan i sig också tolkas som representationer av hur litteratursociologiska perspektiv omvandlas till – och går att använda – för att undersöka nya genrer och områden som exempelvis barn- och ungdomslitteratur eller populärlitteratur.

Att litteratursociologiska perspektiv och kunskapsbidrag har relevans för en tid som präglas av en samhällelig diskurs som främjar tvärvetenskapliga forskningsinitiativ (vilket sociologins breddning även genererar och som Furuland själv medverkar till) illustreras också av det redaktionella förordet till antologin Litteratursociologi, publicerad 1970. Förordet kan tolkas som en representation som synliggör och legitimerar litteratursociologiska kunskapsbidrags användbarhet till såväl pågående abstrakta samhälleliga diskurser som till konkreta ämnesområden eller specifika yrkesgrupper. Redaktörerna betonar också hur litteratursociologiska kunskaper vänder sig till ”alla dem som är intresserade av litteraturens ställning i samhället”.⁴³

Men litteratursociologiska representationer finns även utanför universiteten, i form av att litteratursociologiska kunskaper efterfrågas av andra aktörer som har intresse av att få nya kunskaper om litteraturens roll i samhället i vid bemärkelse. Under 1960- och 70-talen anlitas litteratursociologiska forskare som experter och utredare eller utför uppdrag som resulterar i utvärderingar, sammanställningar eller underlag inför politiska utredningar, betänkanden, remisser eller beslut. Ett exempel är 1968 års litteraturutredning, med dess huvudbetänkande Boken (SOU 1974:51). Litteratursociologiska representationer i form av publicerade betänkanden tematiserar bland annat bokförsäljning, studier och statistik gällande bokbranschens förutsättningar, folkbibliotekets roll och utveckling, samt litteraturens roll i skolan. Sammanfattningsvis visar detta på hur litteratursociologins kunskapsobjekt (litteraturen i samhället) kan användas för att förstå förutsättningarna för litteraturens kretslopp i vid mening och de institutioner (skola, bibliotek, bokhandel) där litteratur konsumeras och distribueras.⁴⁴ En annan slutsats av dessa representationer är även att litteratursociologins kunskapsbidrag har betydelse för politikområden som kulturpolitik, litteraturpolitik och utbildningspolitik.

Genom att litteratursociologiska forskare involveras i statliga utredningar kan vi konstatera att litteratursociologiska kunskaper anses användbara och värdefulla för utredningsväsende och politiskt beslutfattande. Att det finns en närhet mellan (den statliga) kulturpolitiken och litteratursociologin uppmärksammas även av profilerade litteraturvetare, som exempelvis när Kurt Aspelin i Textens Dimensioner. Problem och perspektiv i litteraturstudiet beskriver litteratursociologin som ”i tjänst hos den samhälleliga kulturpolitiken”.⁴⁵ Aspelins iakttagelse gör gällande att det faktiskt är möjligt att som litteratursociologisk forskare – genom representationer – påverka olika typer av institutioner.

Representationer utgörs även av de studier som publiceras av litteratur sociologiska forskare och når bokmarknaden, där även modeller presenteras som kan användas för vidare studier av litteraturens roll i samhället. I antologier introduceras nya teoretiska perspektiv för att betrakta frågor och teman som tillhör kunskapsområdet, men också resultat av undersökningar som genomförts av litteratursociologiska forskare.⁴⁶

Litteratursociologins kunskapsobjekt och vetenskapssyn representeras i olika former och sammanhang såsom studentuppsatser, antologier där forskningsfältet presenteras för allmänheten, eller genom att litteratursociologiska forskare får uppdrag som resulterar i kunskapsunderlag som kommer samhället till del. Representationerna av litteratursociologin får inflytande och påverkar därmed statliga institutioner i deras beslutsfattande. Inom utbildningssektorn syns även detta inflytande genom att många av studenterna som läser litteratur sociologi blir verksamma som lärare och genom sin yrkesroll kan reproducera eller förmedla kunskapsbidrag från litteratursociologin.

I denna undersökning har vi med hjälp av idén om samproduktion dels fokuserat på hur samhället möjliggör litteratursociologin, dels hur litteratursociologiska kunskapsbidrag påverkar och präglar samhället vid tiden för litteratursociologins framväxt och etablering i Sverige. Analysen har synliggjort hur relationerna mellan litteratur och samhälle (”samhället i litteraturen”, ”litteraturen i samhället” och ”litteratursamhället”), som är litteratursociologins kunskapsobjekt, är sammantvinnade och beroende av varandra, och att de även återfinns på en metanivå. Vi har identifierat hur litteratursociologins kunskapsobjekt och kunskapsbidrag samproduceras.

Den litteratur – i vid mening – som cirkulerar i samhället är avgörande för att forma litteratursociologin, samtidigt som litteratursociologin gör avtryck genom den litteratur som den producerar i form av rapporter, översikter, betänkanden och antologier. I samhället finns även litteratur som litteratursociologin tar del och influeras av från exempelvis sociologin, som sedan sprids på nytt i samhället genom litteratursociologins forskningsbidrag och publikationer. Genom dessa exempel synliggörs ytterligare en dimension av hur forskningsfältet samproduceras med samhället, eftersom litteratursociologin därmed även bidrar till att skapa ett litteratursamhälle. På detta sätt kan samproduktionsanalys av litteratursociologin visa hur den är en medskapare till det kunskapsobjekt som forskningsfältet studerar, och därmed aktivt förhåller sig till litteraturens roll i samhället, i en av varandra beroende skapelseakt. Detta innebär att litteratursam hället vidgas genom litteratursociologiska kunskaper, vilket även innebär nya sätt att tala om litteraturens roll i samhället. Diskursen förändras genom att nya områden blir synliggjorda och begreppsliggjorda som exempelvis populärlitteratur, det vidgade textbegreppet, litterära värderingsprocesser samt aktörers eller institutioners betydelse för litteratursamhället.⁴⁷

I vårt försök att applicera idén om samproduktion på litteratursociologins relationer till samhället har samhällets påverkan på litteratursociologin framstått som mer tydlig än hur litteratursociologin påverkar samhället. En möjlig förklaring till detta kan vara att ” [ h ] umanvetenskapernas samhällseffekter är indirekta och långsiktiga”.⁴⁸ En annan svårighet med en samproduktionsanalys är att dess analysförfarande med nödvändighet innebär att dela upp sammansatta och momentana skeenden till hanterbara enheter i en lämplig kronologisk följd. Dispositionen av våra analytiska avsnitt avspeglar i någon mån dessa svårigheter.

En av fördelarna med idén om samproduktion är dock att den inte behöver begränsas till en specifik teoretisk eller metodologisk utgångspunkt. Den kräver heller inte ett visst ontologiskt ställningstagande, utan kan utföras i STS-traditioner där distinktionen mellan natur och samhälle upprätthålls (dualism), som i den klassiska vetenskapssociologin, såväl som i inriktningar där denna distinktion upplöses (monism), som exempelvis i aktör-nätverksteorin. Därmed anser vi att samproduktion också kan studeras i enlighet med vetenskapssociologiska och andra STS-traditioner, som söker förklaringar i makroperspektiv, såväl som med dem som betonar mikronivåns betydelse för studier av kunskapsproduktion.

Avslutningsvis kan vi konstatera att en samproduktionsanalys av litteratursociologins formativa period i Sverige synliggör hur litteratursociologin befinner sig i ständig förändring genom dess speciella relationer till samhället. Forskningsfältet och dess kunskapsobjekt (om)formar ständigt varandra genom samskapande processer, vilket förtjänar kontinuerlig uppmärksamhet genom både inom- och utomvetenskapliga forskningssträvanden.