Lärande i terrorns residens.

Iakttagelser och insikter vid elevers besök i Gestapos högkvarter

Abstract

Genom skolans utbyggnad har samhället påtagit sig ett allt större ansvar för barns och ungas utveckling. Under senare decennier har det uppkommit ett intresse från många andra institutioner (muséer, vetenskapscenter m. fl.) att bidra till lärande, undervisning och bildning som kan komplettera det skolan erbjuder. Artikeln rapporterar en studie av en sådan extramural miljö—ARKIVET i Kristiansand—som är ett freds- och människorättscenter. Byggnaden användes under andra världskriget som högkvarter för Gestapo. En permanentutställning ger en bild av de aktiviteter som ägde rum i byggnaden under ockupationen. ARKIVET har ett besöksprogram för elever och föreliggande studie analyserar hur elever (14 till15 år) uppfattar besöket på ARKIVET och vad de fäst sig vid. Data samlades in genom enkäter (N=50) och fyra fokusgruppsintervjuer. Materialet analyserades med tematisk analys (TA). Resultaten visar hur besökarna reagerar på miljön och den terror som företrädare för Gestapo utövade mot misshagliga personer i lokalsamhället. Ur pedagogiska och didaktiska utgångspunkter är det uppenbart att byggnaden och dess historia ger upphov till emotionellt laddade upplevelser och detaljerade insikter i konkreta förhållanden om går bortom vad klassrummet erbjuder. Eleverna gör således erfarenheter i Deweys bemärkelse, men det är samtidigt inte uppenbart att de artikulerar den roll som ideologier spelar för att motivera människor att begå detta slags brott mot mänskligheten. För att en sådan utveckling ska komma till stånd krävs systematiskt upplagd undervisning som integrerar starka emotionella reaktioner i demokratiskt baserade narrativ.