Hunneberg
Ett diskussionsinlägg
DOI:
https://doi.org/10.69489/nob.112.65506Nyckelord:
place-names, mountain names, etymology, interpretationAbstract
Hunneberg is a large hill in the province of Västergötland (hundæbiærgh from around 1325; hwndaberg 1461). Elof Hellquist and Ivar Lundahl addressed the first element of the name Hunneberg. They reflect upon the interpretations *hund- ʻheightʼ and hund ʻdogʼ. Lundahl considers hund ʻdogʼ the most probable alternative. The present author discusses another potential starting point for the interpretation of Hunneberg: OGerm. *hunþ- ʻcatch; bootyʼ (Goth. ‑hunþ, OE. hūð).
Referenser
Barber, Charles Clyde, 1932: Die vorgeschichtliche Betonung der germanischen Substantiva und Adjektiva. Heidelberg. (Indogermanische Bibliothek 3. Untersuchungen 12.)
Brøndum-Nielsen, Johs., 1957: Gammeldansk Grammatik i sproghistorisk Fremstilling 2. Konsonantisme. København.
Dalslands diplomatarium utarbetat av Per-Axel Wiktorsson & Eva Odelman. 1996. Åmål.
DGNB = Greule, Albrecht, 2014: Deutsches Gewässernamenbuch. Etymologie der Gewässernamen und der dazugehörigen Gebiets-, Siedlungs- und Flurnamen. Unter Mitarbeit von Sabine Hackl-Rößler. Berlin–Boston. DOI: https://doi.org/10.1515/9783110338591
Feist, Sigmund, 1939: Vergleichendes Wörterbuch der gotischen Sprache mit Einschluss des Krimgotischen und sonstiger zerstreuter Überreste des Gotischen. Dritte neubearbeitete und vermehrte Aufl. Leiden. DOI: https://doi.org/10.1163/9789004611641
Friberg, Sven, 1938: Studier över ortnamnen i Kållands härad. Uppsala. (Nomina Germanica. Arkiv för germansk namnforskning 5.)
Die Gotische Bibel. Hrsg. von Wilhelm Streitberg. 2. Gotisch-Griechisch-Deutsches Wörterbuch (um zwei neue Wörter ergänzt von Piergiuseppe Scardigli). 6. Aufl. 2000. Heidelberg.
Hellquist, Elof, 1903–06: Studier öfver de svenska sjönamnen, deras härledning ock historia [1–6]. Stockholm. (Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv 20:1–6.)
― 1948: Svensk etymologisk ordbok. 3 uppl. Lund.
Holthausen, F., 1963: Altenglisches etymologisches Wörterbuch. Zweite, bis auf das Literaturverzeichnis unveränderte Aufl. Heidelberg. (Germanische Bibliothek. Zweite Reihe. Wörterbücher.)
Magnússon, Ásgeir Blöndal, 1989: Íslensk orðsifjabók. Reykjavík.
Moberg, Ivar, 1950: Västergötlands geografi. En orienterande översikt. 1. Naturlandskapet. Stockholm. (Västergötland. Bidrag till landskapets kulturhistoria och naturbeskrivning A 7.)
Natur i Älvsborgs län. Inventering och handlingsprogram för allmän naturvård. 1976. Vänersborg.
Noreen, Adolf, 1904: Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen. Halle. (Sammlung kurzer grammatiken germanischer dialekte 8. Altnordische grammatik 2.)
Olson, Emil, 1916: De appellativa substantivens bildning i fornsvenskan. Bidrag till den fornsvenska ordbildningsläran. Lund.
Sahlgren, Jöran, 1920: Forna tiders jakt och djurfångst belysta av ortnamnen. I: NoB 8. S. 146–173.
Schönfeld, M., 1955: Nederlandse waternamen. Amsterdam. (Bijdragen en mededelingen der naamkunde-commissie van de Koninklijke Nederlandse Akademie van Wetenschappen te Amsterdam 6.)
Strandberg, Svante, 2024: Tankar kring namnet Hunneberg. I: Föreningen för västgötalitteratur. Meddelande 2024:3. S. 12–14.
Særheim, Inge, 1992: Sirdal. Namn og stader 1. Namnetolkingar. Sirdal.
― 2007: Stadnamn i Rogaland. Bergen.
TopC = Topografiska corpsens karta öfver Sverige. Blad I.W.35. 1847. Öfversedd 1858.
Wessén, Elias, 1971: Svensk språkhistoria 2. Ordbildningslära. 5 uppl. Stockholm. (Nordiskt kursbibliotek.)
ÄVgL 2 = Äldre Västgötalagen och dess bilagor i Cod. Holm. B 59. Utg. av Föreningen för västgötalitteratur genom Per-Axel Wiktorsson. 2 utvidgade och reviderade uppl. 2. 2022. Skara. (Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie 112.)
Publicerad
Referera så här
Nummer
Sektion
Licens
Copyright (c) 2025 Svante Strandberg
Det här verket är licensierat under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell-licens.
