Ute är jag fri

Kvinnliga, förklädda sjömän och föreställningar om kvinnligt sjömanskap i svensk fiktion, 1848-1921

Abstract

Artikeln undersöker hur förklädda kvinnliga sjömän porträtteras i svensk sjöfiktion från perioden 1848 till 1921, med fokus på fyra centrala berättelser i roman- och följetongsform. Genom en tematiskt strukturerad närläsning analyseras hur kvinnornas transformation från landbaserade liv till yrkesverksamma sjömän motiveras och iscensätts, samt hur deras sjömanskap, kroppslighet och avslöjande behandlas i texten. Artikeln argumenterar för att fiktionen inte enbart speglar samtidens genusnormer, utan även fungerar som en kulturell arena där gränser för kön, arbete och maritimt aktörskap omförhandlas. I berättelserna framträder både materiella och emotionella drivkrafter bakom förklädnaden, men också en påfallande närhet till kustliv och maritima praktiker redan före transformationen. Genom att inkludera dessa fiktiva gestalter i en maritimhistorisk analys, synliggörs tidigare förbisedda aktörer och ett kulturellt minne av kvinnors närvaro till sjöss, och det maritima rummet framträder som föränderligt och tillgängligt även för kvinnor. Artikeln bidrar därmed till en mer inkluderande maritimhistoria i enlighet med det växande fältet ”New Maritime History”, och belyser fiktionens roll som historisk källa och aktör.