Barnperspektiv och ekonomiskt bistånd

I vilken utsträckning kan generositet respektive restriktivitet ses som ett uttryck för skilda strategier?

Abstract

Det ställs alltfler krav på svenska samhällsinstitutioner att i sitt beslutsfattande ta särskild hänsyn till barn. Inom socialtjänsten är ett uttryck för detta att begreppet barnperspektiv har blivit ett viktigt ledord. Ett verksamhetsområde som statliga myndigheter menar ska präglas av ett barnperspektiv är ekonomiskt bistånd. Det är emellertid inte självklart vad det innebär att inta ett barnperspektiv i en traditionellt vuxencentrerad verksamhet som ekonomiskt bistånd. Denna artikel bygger på fallstudier i sex kommuner med låg respektive hög beviljande- och generositetsgrad till barnfamiljer. I enlighet med nyinstitutionell teori analyseras begreppet barnperspektiv som en idé som är föremål för översättning på det lokala planet. Syftet är att beskriva och analysera arbetssätt och värderingar i förhållande till barnfamiljer samt om, och i så fall hur, kommuner med låga respektive höga utgifter skiljer sig åt. Det empiriska underlaget utgörs av kommunala riktlinjer, intervjuer (n=24) med socialtjänstföreträdare samt information från personakter (n=344). Studiens huvudsakliga resultat är att det förekommer en mångfald tolkningar av vad som utgör ett barnperspektiv inom ekonomiskt bistånd. Samtidigt fokuserar kommunernas organisation och arbetssätt i förvånansvärt liten utsträckning barn och det kan ifrågasättas om de strategier som likväl kan urskiljas faktiskt påverkar barns tillvaro. Vidare är de skillnader som syns mellan kommuner med hög respektive låg beviljande- och generositetsgrad överlag små. I diskussionen relateras resultatet till teori och tentativa förklaringar ges till de (om än små) skillnader som identifierats mellan kommunerna.