Kvinnoidentitet och missbruksbehandling

Abstract

Sedan början av 1900-talet har det i Sverige funnits institutionsbehandling för missbrukande kvinnor. Denna har haft olika skepnader. Alkoholistanstalten för tvångsvård av kvinnor ersattes under slutet av 1960-talet av främst frivillig behandling tillsammans med män i terapeutiska samhällen. En återgång till ren kvinnobehandling både i i frivilligvård och tvångsvård skedde under 1980-talet, efter att forskare funnit hur kvinnorna var osynliga och kom i skymundan av männen i vården. I artikeln berörs möjligheter att synliggöra  och möta kvinnors behov av missbruksbehandling i  ett terapeutiskt samhälle, som utvecklats utifrån ett genusperspektiv.