Globalizing Scandinavian Warfare

Plans for Colonial Wars in the Danish-Swedish Wars in the 17th Century

Abstract

Artikeln syftar till att undersöka betydelsen av kolonialkrig i rivaliteten mellan Danmark och Sverige under andra halvan av 1600-talet. Det sker genom att undersöka tre planer för krig utanför Europa från 1650-talet och 1660-talet: 1) den danska planen för att erövra Fort Carolusborg 1657, den svenska kolonin på Afrikas Guldkust, 2) den danska planen för att erövra kolonin Nya Sverige i Delaware 1657 och 3) den svenska planen från slutet av 1660-talet för att erövra Trankebar, den danska kolonin i Indien. Av de tre planerna var det bara den första som förverkligades då den svenska kolonin i Afrika, Fort Carolusborg, övertogs av danskarna under ledning av Hendrik Carloff. Det pekar på att krig i kolonierna bara spelade en begränsad roll i den skandinaviska rivaliteten på 1600-talet. De långa avstånden och Danmark och Sveriges relativt begränsade mängd kolonier gjorde att krig i Afrika och Asien hade lägre prioritet jämfört med krigshandlingar i Europa. Däremot kunde konflikterna få stor betydelse för koloniernas historia. Den danska erövringen av Fort Carolusborg ledde till slutet av svensk kolonisering av Afrika och början på en dansk närvaro där som varade i nästan 200 år. De undersökta fallen visar också betydelsen av individer på plats i kolonierna. För att kunna angripa fiendens kolonier var Danmark och Sverige beroende av individer med lokala erfarenheter och kontakter, som Hendrik Carloff på den afrikanska Guldkusten och Olle Borg i Trankebar. För dessa individer innebar krig mellan Danmark och Sverige i Europa möjligheter att främja deras egna kommersiella och ekonomiska intressen – att de kunde säkra kungligt stöd för planer på att erövra fiendens kolonier. I ett vidare perspektiv bidrar undersökningen av det dansk-svenska fallet till att stärka bilden av att kolonialkrig under 1600-talet ännu inte hade någon avgörande betydelse i europeiska maktkamper. Snarare var kolonialkrig en av många möjligheter som makthavare kunde nyttja för att försöka skada sina fiender. Möjligheten var särskilt lockande om de kunde använda privata intressen utan att det uppstod några kostnader. Det gav i sin tur möjligheter för individer som Carloff och Borg för att kunna utnyttja konflikten till att främja sina egna intressen.