Vǫlundarhús

Abstract

Flera isländska texter från 1300- till 1700-talet behandlar eller hänvisar till det från den antika litteraturen väl kända fenomenet labyrint.1 Detta görs med såväl text som bilder. Redan i de äldsta beläggen används ett särisländskt ord om detta, vǫlundarhús, med syftning på mästersmeden Vǫlundr i eddadikten Vǫlundarkviða (Völundskvädet).2 Han beskrivs i en prosainledning till dikten som ”hagastr maðr, svá at menn viti, í fornum sǫgum” (Eddukvæði I: 429), dvs. ’den mest hantverksskicklige man som man känner till i forna berättelser’. Detta ord har sedan använts i isländskan för labyrint i alla ordets betydelser, direkta såväl som symboliska. I betydelsen ’en byggnad med många slingrande gångar av så invecklad art att man har svårt att finna vägen ut ur den’ (SAOB, labyrint bet. 1) förekommer ordet i texter från tidigt 1300-tal. I en utvidgad metaforisk betydelse (SAOB bet. 2, ”utvidgad l. bildl. anv., om plats l. anläggning l. föremål som mer l. mindre påminner om en labyrint”, med exempel som dock alla syftar på fysiska föremål), ser man ordet t.ex. i en uppbygglig skrift från 1630 (Þórunn Sigurðardóttir 2004), där livet jämförs med en labyrint. I betydelsen ’ett organ i innerörat’ (SAOB bet. 3), vilket är en bildlig medicinsk-terminologisk betydelse, finns ordet först, som det synes, i en översättning av en handbok om fysik från 1852. Översättaren var en ung präst.