Telemedicin i primärvården

Erfarenheter och angelägna behov

Abstract

I mitten av 1990-talet engagerade Västerbotten läns landsting intresserade eldsjälar för ut­veckling av telemedicin. Tidigt skapades en fast organisation som bedriver ett kontinuerligt utvecklingsarbete. I primärvården startades 1996-99 ett treårigt videokonsultationsprojekt mellan primärvården i Tärnaby och Storuman och tre kliniker på Norrlands universitetssjukhus, hud-, ÖNH- och ortopedklinikerna. Närmare två hundra konsultationer genomfördes. Undersökning och kart läggning av patienters och vårdgivares attityder och inställning till konsultation på distans ge­nomfördes. Resultaten visade hög acceptans från alla inblandade och mest positiva var patien­terna. Antalet inbesparade remisser var 40-48%. Detta ledde till fortsatta investeringar i nätverk och utrustning i hela Västerbotten. Flera primärvårdscentra och sjukhus har anslutits. Men trots de lovande resultaten från projektet har rutinanvändandet i primärvården inte tagit fart. Projektet har följts av externa utvärderare. Dessa har bland annat pekat på betydelsen av att ledningen ser telemedicinens strategiska betydelse. Administrativa stödstrukturer behövs för att få acceptans och snabbare genomslag. Avgörande för det telemedicinska konsultationsprojektets framtid i den form som det utövats i Västerbotten är eldsjälarnas uthållighet och förmågan att övertyga nya brukare i primärvård såväl som på sjukhus. Kunskapen om potentiella vinster måste få bättre spridning, administra­tiva stödstrukturer bör organiseras, positiva incitament tillskapas och telemedicin bör integre­ras i befintliga informationssystem och i sjukvårdsledningarnas framtidsstrategier. Telemedicin borde vara ett naturligt verktyg i dagens primärvård och morgondagens närsjukvårdskoncept.