Idéburen välfärd är välfärd som produceras i civilsamhället av organisationer som inte är del av den offentliga sektorn och som inte delar ut vinst till sina ägare. Under den svenska välfärdsstatens historia har regeringar från både den politiska högern och vänstern uttryckt att idéburen välfärd är något vi borde ha mer av. Idéburna aktörer som ideella organisationer, stiftelser, trossamfund och kooperativ har ansetts kunna berika den offentligt finansierade välfärden med mångfald och nya innovationer, utan att motiveras av vinstintresse. Trots dessa fördelar med idéburna aktörer, och trots det politiska stödet, utförs endast en mindre del av den offentligt finansierade välfärden av den idéburna sektorn i Sverige. I detta temanummer utreds i flera artiklar de övergripande förutsättningarna för idéburen välfärd. På olika sätt undersöks om idéburna aktörer verkligen har kvaliteter som andra sorters välfärdsproducenter saknar, och vilka dessa i sådana fall är.
Hur ska man göra för att förbättra vården, stödet och behandlingen vid missbruk eller beroende? Naturligtvis vill ”alla” att samhällets och civilsamhällets insatser skulle resultera i bättre resultat: minskad förtida dödlighet, bättre livskvalitet, ökad hälsa för brukarna. Men hur gör man? Att det skulle behövas en generell ambitionshöjning är många överens om, men då behövs nog mer resurser och det är inte så lätt att ordna. Att det delade ansvaret mellan sjukvård och kommuner kan bidra till ineffektivitet, och att ansvaret för behandling borde samlas hos sjukvården ansåg Missbruksutredningen redan för 12 år sedan, och Samsjuklighetsutredningen lämnade likartade förslag under 2023. Hur det verkligen blir återstår att se. Alldeles oberoende av den typen av stora reformer så finns det stora möjligheter till kvalitetsförbättringar och effektiviseringar, hävdar författarna till fem artiklar i detta nummer av SMT. Deras grundsyn är att missbruk och beroende i grunden är bio-psyko-sociala ohälsotillstånd, och att därför problemen måste tas om hand i enlighet med detta synsätt. En viktig strategi är att planera och följa upp de insatser som erbjuds brukarna på ett systematiskt sätt. Trots att redskapen för sådan systematisk behovsbedömning, planering och uppföljning finns, och är väl spritt i den svenska socialtjänsten, utnyttjas inte potentialen fullt ut. Skillnaderna är stora sett över Sverige, både mellan och inom kommuner och regioner. Det som beskrivs är ett implementeringsforskningsprojekt för att denna potential ska börja utnyttjas.
Idrott har länge setts som ett bra sätt att främja folkhälsan och har bland annat därför uppmuntrats med hjälp av olika former av subventioner och föräldrars ideella insatser. I den typ av utvecklade välfärdssamhälle som vi har i Sverige, med omfattande sociala investeringar i barn och unga, kan främjande hälsoarbete uppfattas som mindre paternalistiskt än traditionellt förebyggande av ohälsa, skador och sjukdomar. Men som flera av artiklarna i detta temanummer visar finns det en baksida i och med risker för social snedfördelning. På senare tid har det uppmärksammats att flickor, och särskilt flickor med utländsk bakgrund, har ett lägre idrottsdeltagande än andra. Eftersom det mesta av idrottandet sker på fritiden så kan det ju tyckas att det bör vara upp till de enskilda individerna att välja själva vad de vill göra. Men hur stora valmöjligheter har de egentligen? Och om deras enskilda val leder till kort- eller långsiktiga hälsoproblem på individuell- eller gruppnivå, hur gör vi då? Artiklarna i detta temanummer diskuterar dessa typer av frågor både på en mer övergripande teoretisk nivå och med hjälp av kvalitativa analyser av intervjuer med barn, och kvantitativa analyser av data om idrottandet i bostadsområden med olika socioekonomisk status.
Centrum för social hållbarhet på Karolinska Institutet har initierat och stöttat forskning och utbildning med fokus på medkänsla, empati, tillit och altruism mellan individer, grupper, samhälle, djur och natur under 10 år. De senaste åren har globala kriser avlöst varandra. SARS-Covid 19 har haft genomgripande effekter på både individ-, samhälls- och global nivå, inte minst avseende hur vi ser på det gemensamma ansvaret att minska smittspridning. Kriget i Ukraina har återigen satt ljuset på vikten av samarbete, empati och medmänsklighet. Energikris och efterföljande lågkonjunktur gör det synnerligen angeläget att undersöka hur social hållbarhet kan stimuleras, och stärka individer och samhälle för att minska ojämlikhet samt mildra negativa sociala konsekvenser och öka resiliensen. Och kanske viktigast av allt, klimatkrisen och den minskade biologiska mångfalden. Framtiden är helt beroende av hur vi gemensamt arbetar för att rädda klimatet idag och imorgon. Tillsammans står vi inför enorma utmaningar men också möjligheter att arbeta för ett socialt hållbart samhälle. Detta nummer innehåller bidrag som belyser hur ovanstående kriser har påverkat och kommer att påverka människor och samhällen, och förslag på hur negativa effekter av dessa kan förebyggas och hanteras.
Existentiell hälsa avser förmågan att tro på och ta vara på livet och är en viktig del av hälsa och välbefinnande och kan vara en nyckel till att motverka den ökande psykiska ohälsan. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) påverkar din existentiella hälsa hur du uppfattar din fysiska, psykiska och sociala hälsa. Om människor kan känna förundran, inre lugn, hopp och tro ökar också den fysiska och psykiska hälsan. I temanumret vill vi diskutera vad existentiell hälsa är och hur den kan mätas för att studera dess betydelse som en determinant för hälsa, men också belysa forskning och praxis om påverkan och interventioner för att påverka den existentiella hälsan.
I detta temanummer vill vi redovisa betydelsen av musikterapi i vård och omsorgsverksamhet. Musik engagerar och stimulerar hjärnan, nervsystemet, motoriska och emotionella system och påverkar oss människor biopsykosocialt. Musik inverkar på bl.a. blodtryck och hormonsystemet. Studier har visat att sång kan öka halten av lugn- och ro-hormonet oxytocin, och öka halterna av testosteron, som stimulerar kroppens förmåga att reparera och bygga upp celler. Syftet med detta temanummer är att mot ovan bakgrund presentera vad musikterapi är och ge exempel på forskning och praktik för olika åldersgrupper.
Omkring år 2010 kommer en fjärdedel av Sveriges befolkning att vara första eller andra generationens invandrare. Det är ingen sensation, vi härstammar alla i någon form från ”invandrare” från andra delar av världen. Det som gör situationen speciell är den snabba ökningen av personer från andra delar av världen och deras ohälsa. Det här numret av SMT handlar om våra möjligheter och metoder att ta emot människor från andra delar av världen, att bedöma deras hälsa och ta oss an deras hälsoproblem.
Det är snart tio år sedan handikappreformen genomfördes med en ny lag (LSS) och statsbidrag för utveckling av nya metoder för rehabilitering. Utvärderingen av de mer än 500 projekt som fick bidrag visade ”att statsbidragen stimulerat utvecklingen av habilitering och rehabilitering genom att nya arbetsformer tagits fram och ett ökat antal yrkesgrupper ... deltar i rehabiliteringsarbetet” Frågan är om en ny utvärdering idag skulle ge samma positiva bild. Har fler yrkesgrupper involverats? Har de goda effekterna stått sig? I detta temanummer rapporterar Forsknings- och utvecklingsenheten vid Försäkringskassan i Stockholms län om de senaste årens utveckling i Sverige.
Om tidskriften
Socialmedicinsk tidskrift (SMT) har funnits sedan 1924 och är en tidskrift med flervetenskaplig inriktning och ett brett ämnesområde i korsningen mellan socialtjänst, socialförsäkringar, socialpolitik, folkhälsa och hälso och sjukvård. Sex nummer ges ut per år.
Socialmedicinsk tidskrift | ISSN (Online) 2000-4192 | ISSN (Print) 0037 833X
Utgiven av Stiftelsen Socialmedicinskt tidskrift | Open Access enligt Creative Commons CC-BY 4.0 
Värdplattform: ”Publicera” av Kungliga biblioteket | Hantering av personuppgifter | Rättigheter
