Om åldrande, hälsa och livskvalitet

Abstract

I de nordiska länderna, liksom i största delen av den övriga sk. västvärlden, lever människor allt längre. Det betyder å ena sidan att den del av livet där människan är frisk och har en god funktionsförmåga har förlängts. Å andra sidan betyder det att människor också lever allt längre med ökat antal kroniska sjukdomar och avtagande funktionsförmåga. Vanliga sjukdo­mar som drabbar äldre är hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, sjukdomar i stöd- och rörelse­organen, Alzheimers sjukdom och depression. Eftersom hälsan enligt många teorier och empiriska forskningar i något avseende är central för livskvaliteten (Sarvimäki 1990; Nor­denfelt 1991; Lindström 1994; Nilsson et al. 1998), kunde man dra den slutsats som tex. Ferrucci et al. (1995) drar, dvs. att de äldres livskvalitet är god så länge som deras hälsa och funktionsförmåga är goda och börjar sjunka i takt med tilltagande sjukdom och avtagande funktionsförmåga. Att försämrad hälsa och funktionsförmåga verkligen tenderar att av­spegla sig i försämrad livskvalitet finns det empiriska belägg för (Ojala 1989; Heikkinen 2000; Sarvimäki & Stenbock-Hult 2000) Relationen mellan åldrande, hälsa och livskvalitet är emellertid komplicerad och hänger ihop med hur man uppfattar åldrandet, hur man ser på hälsa och vad man menar med livskvalitet. Syftet med denna artikel är att diskutera relatio­nen mellan dessa mot bakgrunden av empiriska forskningar.