Anhörigas expertkunskap som utgångspunkt för samverkan och individuellt stöd

Abstract

Personal inom vård och omsorg är inte tillräckligt medvetna om betydelsen av personkunskap i bemötandet av äldre. Anhöriga upplever att de ger en mer per­sonlig vård än den som ges i offentlig regi. Denna inställning beror på att anhöriga har en överlägsen kunskap beträf­fande den individuella vården. Den of­fentliga vården erkänner inte alltid vär­det av en sådan kompetens. I artikeln beskrivs modeller för samverkan mellan personal och anhöriga så att anhörigas expertkunskap kan värderas likaväl som personalens.