Vem är jag och hur blir jag bemött av signifikanta andra?

Identitetsutveckling hos funktionshindrade ungdomar

Abstract

Syftet med denna studie var att förstå och kunna beskriva hur ungdomar med rörelsehinder själva definierar sin identitet och på vilket sätt de tillmäter möten med signifikanta andra me­ning och innebörd. Totalt intervjuades 17 ungdomar med rörelsehinder i åldrarna mellan 15 och 23 år. Studien var inspirerad av "grounded theory". lntervjutexterna analyserades enligt de "riktlinjer'' som finns inom denna teoretiska ansats och resulterade i ett huvudtema "Den dubbla identiteten". Huvudtemat (kärnkategorin) var relaterad till tre överordnade kategorier (Jag är jag, Annorlunda och ändå lika, Annorlunda) samt till ett antal underordnade kategorier som samtliga tillsammans formade en psykosocial erfarenhetsvärld. Resultaten visade att ungdo­marna uppfattade att de hade en dubbel identitet. A ena sidan fanns den egna uppfattningen av jaget att man var en unik person, men inte på något särskilt sätt annorlunda än tonåringar i allmänhet. Denna uppfattning rådde enligt ungdomarna också inom familjen och bland ungdo­marnas goda vänner, där ungdomarna visste vem de var och hade en stabil identitet. A andra sidan upplevde ungdomarna att de i möten med obekanta jämnåriga blev påtvingade ett an­norlundaskap. I dessa möten upplevde ungdomarna att de blev betraktade i första hand som "handikappade" och denna uppfattning kom att dominera den kommunikation som de hade med dessa personer. I möten med allmänheten upplevde ungdomarna att de blev betraktade som helt annorlunda och avvikande, dvs. på ett stereotypt och stigmatiserade sätt, vilket gjorde att de kände sig sårade av det samhälle de tillhör.
För att komma tillrätta med svårigheterna kan man hjälpa de intervjuade ungdomarna att utveckla adekvata copingstrategier, och hjälpa de "signifikanta andra" att relatera till personer med funktionshinder på ett respektfullt och adekvat sätt.
Nyckelord: identitet, funktionshinder, annorlundskap, ungdomar