Utveckling av forskning kring konstkultur och hälsa från slutet av 70-talet till nu

– mitt eget subjektiva perspektiv

Abstract

Forskning kring sambandet mellan konstkultur (t ex bildkonst, dans, musik, teater och litteratur) och hälsa har förekommit under tusentals år. Det som hela tiden stått i centrum är utforskandet av hur individer reagerar i samband med ”passivt” och ”aktivt” deltagande i konstkulturella aktiviteter. Detaljerade beskrivningar av individuella förlopp har alltid ingått i sådan verksamhet och har fyllt en viktig funktion i motiverandet av samhälleliga satsningar på konstkultur. Ett berömt exempel från bibeln är Davids harpospel för kung Salomo, vilket skall ha botat kungens depression. Systematiska studier av fysiologiska reaktioner i form av pulsförändringar i samband med musikupplevelser finns rapporterade t ex i tysk vetenskaplig litteratur från 1950-talet. Men i samband med stora framsteg i studiet av hormonreaktioner i basal neuroendokrinologi på 1980-talet och av teknik för ”filmning” av processer i hjärnan ”online” (framförallt fMRI, funktionell magnetresonans-imaging) under aktiva processer har det under den senaste 20-årsperioden blivit möjligt att se vad som händer i kroppen och även i hjärnan i samband med kulturella upplevelser. Dessutom har det blivit möjligt att följa hur hjärnans utveckling hos barn påverkas av konstnärliga aktiviteter. Detta gör att det finns betydligt starkare vetenskapliga argument i debatten om konstkulturens roll i samhället än någonsin tidigare i människans historia. Vi som sysslar med sådan forskning tycker inte att samhället tar till sig den nya kunskapen.