Fyra etniska gruppers förankring i Sverige och dess samband med hälsan

Abstract

Socialstyrelsens rapport, publicerad i juni 1999, analyserar livsvillkor bland invandrare som kom till Sverige på 1980-talet från olika delar av världen, från Chile, Iran, Polen och Turkiet. Rapporten visar vilka som lyckas att komma ut ur de problem som hänger samman med de första åren i ett nytt land och vilka som fortfarande efter sju till 16 års vistelsetid i Sverige har det besvärligt. Analyserna visar även på möjliga förklaringar till att vissa lyckas bättre än andra och att en svag förankring har samband med sämre hälsa.
Rapporten belyser en rad frågor: Vilka får arbete och därmed sin försörjning? Vilket stöd och bidrag kommer från välfärdsinstitutionerna? Vad betyder familj, släkt, vänner eller be­kanta för invandrarnas nya liv i Sverige? Hur många och vilka av de intervjuade har samtidigt svag förankring på arbetsmarknaden, svaga ekonomiska resurser och svaga kontakter inom familjen? Hur många, och vilka har inte dessa problem alls? Dessa två kategorier, de "problem­tyngda" och de "problemfria" har med stor sannolikhet skilda levnadsvillkor i övrigt. Hur är deras hälsa, deras sociala relationer, politiska resurser och trygghet?
En del frågor är idag inte möjliga att besvara. Vi anser därför att en upprepad studie som åtminstone till en del skulle omfatta samma individer är mycket angelägen. Den skulle belysa en rad viktiga frågor. Hur lång tid det tar för den enskilde invandraren att få en social och ekonomisk förankring i Sverige? Vad beror det på att somliga lyckas med detta tidigare än andra? Hur utvecklas den enskildes hälsa under vistelsetiden i Sverige?