Rehabiliteringsmedicin en del av Socialmedicinsk tidskrift:s styrelse under några decennier

Abstract

Rehabiliteringsmedicin och socialmedicinsk rehabilitering utvecklades inom ramen för arbetet gemensamt med socialmedicinsk tidskrift under många år på 1900 talet. I övergången till 2000 talen avskildes den kliniska delen av socialmedicinen. Samtidigt blev Rehabiliteringsmedicin en egen specialitet med en egen tidskrift. Senast i ett temanummer av SMT 2003 beskrevs under rubriken ”Rehabiliteringssamordnaren - en blivande profession” samordningen mellan olika delar av samhället i rehabiliteringsarbetet (1). Efter att man i utredningar avskilt sig från klinisk socialmedicin - specialiteten ska utmärkas av ett samhälls- och grupperspektiv varför klinisk socialmedicin inte ska vara en regelmässig del av verksamheten. Samtidigt har Rehabiliteringsmedicin utvecklats till att - utan att specifikt inrikta sig på arbetslivet – öka människors livskvalitet och förbättra deras förutsättningar att fungera självständigt i samhällslivet. De är i dag de kliniska socialmedicinarna. Betydelsen understryks av såväl medicinska, sociala, psykologiska som arbetsinriktade insatser och arbetsverktyget är det intradisciplinära teamarbetet. Det gäller att ta till vara inte bara läkarnas kompetens utan också fysioterapeuternas (sjukgymnasternas), arbetsterapeuternas och kuratorernas.