Temaledare: Stödenheten för närstående till personer som tagit sitt liv

Abstract

Varje år finner omkring 1800 människor i Sverige livet så outhärdligt att de väljer att avsluta det på egen hand. I Lund-Orups upptagningsom­råde (c:a 240 000 inv.) visar uppgifter från Rättsmedicin att cirka 30 personer årligen tagit sitt liv. En påtaglig minskning noterades 1997. Var och en av dem som begår självmord efterlämnar närstående som mycket starkt påverkas av dödsfallet. Att ta sitt liv är vederbörandes eget ansvar och beslut, inte de efterlevandes. Men livet för dessa har oåterkalleligen förändrats och blir aldrig mer detsamma. De måste söka nya oprövade sätt att fortsätta leva.

Arbetet på Stödenheten har handlat om både liv och död, men mest ändå om livet, där döden fått bilda fond och utgångspunkt för samtalen. Terapeu­terna har haft förmånen att få följa de sörjande i deras arbete med att ur djupaste förtvivlan åter kunna möta livet och dess villkor. För alla har döds­fallet inneburit en mycket stor förändring i livet, men denna förändring tycks inte alltid ha varit enbart negativ. För somliga har den till slut inneburit ett fördjupande av upplevelsen av att vara människa.