Fattigvård och rösträtt. Motsättningar mellan sociala och politiska rättigheter i den tidiga välfärdsstatens Sverige

Abstract

Den så kallade allmänna rösträtt som infördes i Sverige år 1921 inkluderade inte personer som var omhändertagna för långvarig försörjning av den skattefinansierade fattigvården – i praktiken ekonomiskt utsatta åldringar på ålderdomshemmen (då: fattigvårdsanstalter). Uteslutningen av denna grupp från rösträtten motiverades med hänvisning till deras beroendeförhållande till fattigvårdsmyndigheterna och inskränkta självbestämmanderätt – vilket i sin tur ansågs stå i direkt konflikt med idén om den självständige politiska medborgaren. I denna artikel föreslås dock att argumentationen byggde på ett regelverk som i själva verket var avskaffat när den nya rösträttsreformen trädde i kraft.