Civilsamhällets matdistribution – en ideal lösning på fattigdom och klimatkris?

Abstract

Syftet med denna översiktsartikel är att sätta in matdistribution till personer i fattigdom i ett sammanhang, för att bättre förstå dess betydelse för mottagare, civilsamhällesorganisationer och i förlängningen även välfärdsmodellen i Sverige. Artikeln synliggör en förändring där ett ökat behov av kostnadsfri eller billig mat för fattiga grupper möts av ett ökat utbud av mat distribuerat av civilsamhället, en till synes ideal lösning för minskad fattigdom och klimatkris. Analysen visar dock på en spänning och en dubbelsidighet mellan synbart högst önskvärda effekter (att mat ej kastas och människor i fattigdom får mat för dagen) och förvånansvärt allvarliga potentiella bieffekter och underliggande problem. Till det senare räknas transformation och risk för institutionalisering av civilsamhällets arbete som innebär en diffusion av ansvar och mix av institutionella logiker mellan offentlig välfärd, näringsliv och civilsamhälle. Konklusionen blir att en hållbarhetsparadox tar form och att fattigdom och klimat kan visa sig vara två separata problem som kräver sina separata lösningar.