Jag har också ett liv - anhörigas upplevelse och behov av stöd vid vård av en närstående med demenssjukdom

Abstract

Syftet är att beskriva betydelsen av stöd till anhöriga för att de ska kunna hantera det dagliga livet när de lever med en partner som har demenssjukdom. Tio kvinnor och män intervjuades. Analysen utfördes med hjälp av konstant komparativ metod. Resultatet visar att anhöriga som vårdar en partner med demenssjukdom i hemmet, rör sig mellan en känsla av att livet är begränsat och att få möjlighet till eget liv. Dessa känslor är inte konstanta utan är en rörelse som kan gå fram och tillbaka och påverkas av olikartade[MOU1]  faktorer. Om anhöriga ska ha möjlighet till ett eget liv så bör stödet från samhället vara flexibelt och anpassat till den anhörige och hens situation. Ett proaktivt förhållningssätt och tidiga insatser tidigt i sjukdomsförloppet är viktigt för att anhöriga ska kunna uppleva att de har ett eget liv.

 [MOU1]flera  ?

Syftet är att beskriva betydelsen av stöd till anhöriga för att de ska kunna hantera det dagliga livet när de lever med en partner som har demenssjukdom. Tio kvinnor och män intervjuades. Analysen utfördes med hjälp av konstant komparativ metod. Resultatet visar att anhöriga som vårdar en partner med demenssjukdom i hemmet, rör sig mellan en känsla av att livet är begränsat och att få möjlighet till eget liv. Dessa känslor är inte konstanta utan är en rörelse som kan gå fram och tillbaka och påverkas av flera  faktorer. Om anhöriga ska ha möjlighet till ett eget liv så bör stödet från samhället vara flexibelt och anpassat till den anhörige och hens situation. Ett proaktivt förhållningssätt och tidiga insatser tidigt i sjukdomsförloppet är viktigt för att anhöriga ska kunna uppleva att de har ett eget liv.