"Don't panic!" – myten om befolkningsexplosionen

Abstract

Begreppet "befolkningsexplosion" kom att myntas och användas i ökande omfattning kring 1950 och återupplivade malthusianska föreställningar om diskrepansen mellan befolkningstillväxten och mattillgången i världen. Fram till cirka 1990 blev detta katastrofperspektiv tämligen allenarådande. Tvångssteriliseringarna i Indien på 1970-talet kom att leda till ifrågasättandet av "population control". "Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter" (SRHR) fick rollen som hemvist för "familjeplanering". Insikten om den fallande fertiliteten i Europa, Asien, Nord- och Sydamerika bidrog till att underminera "befolkningsexplosionen" som ett axiom. Genom att påvisa dels denna nedgång, dels den ökande livslängden kom Hans Rosling att påvisa att vi snart når "peak child", d.v.s. antalet barn stannar vid cirka 2 miljarder och ökar inte, medan det snabbt ökande antalet äldre utgör ett nytt "befolkningsproblem". Sannolikheten är 95% att världens befolkning som allra högst når drygt 13 miljarder år 2100.