Strategisk samverkan kring personer med psykiska funktionshinder: Om organisering, beslut och beslutsfattande

Abstract

Samverkan har blivit en allt viktigare styrform i välfärdsproduktionen. Behovet av samverkan förefaller ha ökat på grund av en intensifierad specialisering, arbetsdelning och divisionalisering. Samverkan har setts som lösningen på komplexa och konfliktfyllda problem i produktionen av välfärdstjänster. Syftet med artikeln är att undersöka hur styrning genom strategisk samverkan organiseras och att beskriva och analysera hur rådsmedlemmarna ser på beslut och beslutsfattande i råden.  För att besvara dessa frågor har medlemmar ur åtta strategiska samverkansråd intervjuats och de har dessutom fått besvara en mindre enkät. Resultatet visar att det finns betydande problem i fråga om vem som egentligen bör sitta i dessa råd, samt att man inte alls är överens om hur arbetet i råden ser ut.

Collaboration has become an increasingly important way of governance in the welfare state. The need and demand for collaboration have increased due to specialization of professions, divisionalization of organizations and an increasing number of actors, among other things, resulting from the marketization of public services in Sweden. The aim of the article is to describe and analyse how strategic collaboration councils are organized and to consider the council members’ point of view when it comes to decisions and decision-making. The results show that there are some considerable problems and dilemmas in deciding upon who should be in these councils, and that there is no general agreement about what the councils’ work should entail.