Det autoimmuna jaget – om att sätta gränser

Abstract

Att leva med en autoimmun sjukdom som typ 1-diabetes innebär att man tvingas till ställningstaganden som en frisk individ sällan eller aldrig behöver ta i beaktande. Dessa ställningstaganden kan utifrån sett tyckas vara obetydliga men är för diabetikern livsviktiga. Denna artikel är skriven utifrån ett första-personsperspektiv och lyfter fram aspekter som blir en del i en slags överlevnadsstrategi för vardagen och som relateras till samtidens alltmer accelererande livstempo där prestation sätts i fokus. Istället vill jag betona pausens betydelse för överlevnad eftersom denna bildar själva överlevnadsstrategins ramverk.