Berättelsens läkande kraft vid allvarlig sjukdom

Abstract

Medicinens röst med sina objektiva mätresultat har tillskrivits större betydelse än patientrösten. Emellertid kan narrativisering av den kris som nödvändigtvis följer med allvarlig sjukdom innebära en integration av sjukdomen i livsberättelsen. Jag använder vinjetter som utgår från patientens, vännens och den deltagande observatörens perspektiv för att belysa berättelsens läkande kraft. Framför allt reflekterar jag över vad som sker då en berättelse inte tillåts växa fram.