Självmedkänsla – en vän i nöden

Abstract

På senare tid har inom populärpsykologi, psykoterapi och akademisk forskning ett för oss västerlänningar mindre använt begrepp vunnit mark: självmedkänsla (self-compassion). Självmedkänsla har definierats som ett fenomen med tre centrala aspekter: förmåga att uppleva och vara närvarade i den egna upplevelsen av smärta och lidande, en önskan att lindra, stödja och hjälpa sig själv, samt en upplevelse att vara delaktig i den mänskliga gemenskapen, där vi alla erfar smärta, motgång och lidande. Självmedkänsla skiljer sig från det väl studerade fenomenet självkänsla på flera avgörande punkter, och nyare forskning har visat på ett konsekvent starkare samband mellan självmedkänsla och psykisk hälsa än mellan självkänsla och psykisk hälsa. I en individorienterad tid som betonar betydelsen av kraft, hälsa och framgång kan uppmärksammandet av självmedkänsla ses som en hälsosam motrörelse.