Sverige och läkare på flykt undan nazismen

Abstract

Med nazismens maktövertagande 1933 förändrades värderingsgrunden i den tyska sjukvården. För tusentals läkare, judar eller politiskt misshagliga, innebar nazisternas makttillträde stigmatisering, marginalisering, uppsägningar, häktningar och misshandel som skulle sluta med landsflykt, självmord eller deportation till koncentrationsläger. Av de 6 000 läkare som lyckades fly från sitt hemland var det ett femtiotal läkarflyktingar som nådde Sverige. De mötte frivilliga som sökte hjälpa dem, men de mötte också oförståelse och avståndstagande. Läkarflyktingarna blev en stridsfråga mellan Läkarförbundet och Medicinalstyrelsen. Flyktingarna hamnade i långtidsarbetslöshet. Auskultationsplatser erbjöds på universiteten, Karolinska Institutet och ett fåtal sjukhus. Ingen flyktingläkare fick arbetstillstånd innan krigsutbrottet. Endast två fick svensk läkarlegitimation under kriget, medan 16 fick begränsad läkarbehörighet. Först efter krigsslutet erhöll ett antal av dem svensk legitimation.