”Valfrihet” och privata lösningar i vården av psykiskt störda

Abstract

Valfrihet inom vården i Sverige förutsätter privata lösningar. Privata alternativ är ingenting nytt. Missbrukarvården t ex, har erbjudit privata alternativ sedan flera decennier. I Stockholm ges klienten utrymme att välja alternativ som föreläggs dem. Problemet är att de erbjuds biståndsformer som definieras i mätbara termer. Biståndets karaktär blir instrumentellt. Sociala relationer, som är av central betydelse för återgången till normalt liv, lämnas därhän. Ett begrepp i artikeln är ”konkret socialitet”. Begreppet avser det sociala samspelet mellan två eller flera konkreta personer. Biståndsformer upphandlas på en marknad och offentlig upphandling tillåter inte annat än mätbara kriterier. Konkret socialitet kan definitionsmässigt inte upphandlas. Företrädare för brukarrörelsen har uttryckt sig starkt kritiskt till det s k valfrihetssystemet.