Delaktighet med förhinder. Vardagsetiska perspektiv i habilitering.

Abstract

Social delaktighet har kommit att bli ett centralt värde för landstingens habiliteringsverksamheter. Habiliteringens utformning riktar inte enbart in sig på den enskilda individens utveckling utan bör också ha som mål att ge individen möjligheter att vara en del av samhället. Omsorgen har härigenom gått från att i hög grad kontrollera individen till att vilja ge denne möjligheter att leva ett självständigt liv. Detta är samtidigt en utveckling där det uppkommer värdekonflikter mellan vad habiliteringsverksamheten vill och hur individen blir bemött av samhället. Utvecklingen är en etisk utmaning som genom ett kulturanalytiskt perspektiv på vardagsetik kan synliggöras.

Social inclusion has become a central value for the country council’s habilitation activities. Habilitation should in this way not only focus on the individual’s development, but also give the individual an opportunity to participate in community life. Hereby has the care gone from controlling the individual to a perspective that is giving the individual possibilities to live an independent life. At the same time, this development has resulted in value conflicts between what the habilitation activities wants to achieve and how the individual is met by others in the society. This development is an ethical challenge for the habilitation activities and through a cultural analytical perspective on everyday ethic this challenges can be made visible.