Ett litet steg för läkarkåren – ett stort steg för sjukskrivningsprocessen

Abstract

Svenska läkares arbete med sjukskrivning har under senare år utvecklats positivt. Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd tycks ha bidragit till mer enhetliga sjukskrivningar, samtidigt som kontakten med patiententerna blivit bättre. Fortfarande finns mycket att göra. Kvaliteten i de medicinska underlagen har fortfarande brister. Läkarnas bedömningar och beskrivningar av funktionstillstånd och aktivitetsnivå kan bli betydligt bättre än de är i dag. I artikeln beskrivs det internationella klassifikationssystemet International Classification of Functioning (ICF). Systemets fokus på aktivitetsförmåga respektive aktivitetsbegränsning hos individer framhålls som inspirationskälla och förebild för utvecklad kompetens på området. Det viktiga är att etablera ett systematiskt tänkande i termer av vad patienter kan respektive inte kan göra givet ett visst medicinskt tillstånd. Detta är fullt tillräckligt för de tusentals arbetsförmågebedömningar tidigt i sjukfall som landets läkare dagligen genomför.

The Swedish Medical profession has in resent years become more competent in handling sick listing. The Sick leave Guidelines, published in 2007 by the Swedish Board of Health and Welfare seems to have contributed. Sick leave periods have become more uniform across the country and communication with patients concerning sick leave are reported to have benefited. Still, a lot of improvement is to be done. The information in the sick leave certificates issued by physicians is one example. Descriptions of function and disability as a result of sickness or injury are often poor. The article tries to promote progress toward a new way of thinking in the Medical profession – a thinking that, whit inspiration from International Classification of Functioning (ICF), focuses on the individual’s capacity for activity.