Socialmedicinens väg till specialitet

Abstract

Specialistbegreppet och specialistkompetensen var ursprungligen en facklig fråga som reglerades av Svenska läkarförbundet. I takt med att behörighetskraven för läkare successivt skärptes kom även kompetensen i fokus. Relativt sent kom denna behörighet att formaliseras i termer av ”specialitet”. Den första mer genomgripande regleringen av medicinska specialiteter inom den offentligrättsliga sfären ägde rum 1960. År 1974 kom socialmedicinen att inkluderas i behörighetsämnena, sedermera specialiteterna. Vid en utredning i början av 2003 föreslogs att socialmedicinen skulle avföras från specialitetsförteckningen. Efter ett väl genomfört utredningsarbete av Bernhard Grewin, där det klart fastslogs att socialmedicinen var en viktig del av hälso- och sjukvården beslöt regeringen att behålla socialmedicinen som medicinsk specialitet, och ge den status av basspecialitet.

The concept of a medical speciality was from the beginning a trade union matter which was handled by the Swedish Medical Association. As competence requirements gradually were increased, the medical qualification also came into focus. The formalisation of this authority was made into terms of “specialities”. The more thorough regulation of the medical specialities within the public sphere came about in 1960. In 1974 social medicine was included in the medical specialities. In a report in 2003 there was a proposal to remove social medicine from the list of medical specialities. After a thorough work by Bernhard Grewin, where it was brought about that social medicine was an important part of public health and medical care, the government decided to keep social medicine as a medical speciality and also gave it the standing of a base medical speciality.