Svenska kyrkans arbete med suicidprevention

Abstract

Att arbeta suicidpreventivt innebär att våga finnas kvar när alla andra lämnar, att lyssna när de svåra frågorna kommer och inte backa för mötet med psykisk ohälsa, ångest, oro och skam. I bland annat själavård, diakoni, sjukhuskyrka och konfirmationsundervisning har kyrkan lång erfarenhet av sådana möten. Parallellt med allt gott arbete har det funnits behov av att arbeta med de tabun som varit förknippade med suicid och ta till sig de nya kunskaper som kommit fram de senaste decennierna. Artikeln redogör för vad som i dag görs inom kyrkans suicidprevention utifrån en telefonenkät kompletterat med några arbetssätt från Göteborgs stift.

To work with suicide prevention means staying put, when others leave, to listen when difficult questions are asked and not to step aside when you meet someone suffering from mental illness, anxiety, worry or shame. In for example pastoral cure, in the diaconate, the churches work in hospitals and in confirmation preparation, the Church has long experience from meeting these people. Parallel to keeping all this good work up, a need to work with all the taboos connected to suicide and to learn facts from research of the latest decade, has emerged. This article gives an account of work with suicide prevention in the Church of Sweden, through a questionnaire by phone, completed with some examples from the diocese of Gothenburg.