Hemlöshetens politik

Abstract

Under 1990-talet genomgick den svenska bostadspolitiken stora förändringar och ansvaret för bostadslösheten flyttades från stat till kommun. Samtidigt skärptes allmännyttans vräknings- och uthyrningspolicy. Denna utveckling ledde till att socialtjänsten började hyra ut bostäder i andra hand till sina bostadslösa klienter. Bostadslöshet har emellertid inte någon självklar organisatorisk hemvist inom socialtjänsten. Samtidigt som socialtjänsten har tagit på sig ansvaret har den definierat om problemet. Dess ”bakomliggande” orsaker antas vara missbruk och dess lösningar bestå i missbruksvård och träning i eget boende. En hemlöshetspolitik har utvecklats lokalt, i kommunerna. I min avhandling Hemlöshetens politik – lokal policy och praktik (Löfstrand 2005) analyseras lokal hemlöshetspolitik i två kommuner (Göteborg och Luleå), under 199 0-talet och 2000-talets början. I fokus är hur hemlöshet/de hemlösa hanteras och relateras till andra problemkonstruktioner. Dessutom studeras den lokala hemlöshetspolitikens konsekvenser för de bostadslösas boendesituationer och personliga relationer. Denna artikel är en sammanfattning av nämnda avhandling.