Rättsliga aspekter på arbetsoförmåga p g a sjukdom

Abstract

Sjukdom och arbetsoförmåga är de två grundläg­gande begrepp som bygger upp sjukförsäkringar både i Sverige och i alla andra länder som har en sjukförsäkring som har till uppgift att kompensera ett inkomstbortfall. I många europeiska länder är sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen de äldsta försäkringsformerna. Tillkomsten av dem hänger ihop med den sociala trygghet som den för­värvsarbetande befolkningen måste tillförsäkras för att trygga tillgången på en fungerande arbetskraft. På grund av begreppens fundamentala karaktär har man ofta upplevt dem som självklara. Om man stu­derar tillämpningen av sjukförsäkringen under de tre senaste decennierna, kan man notera, att man låtit begreppen få ett skiftande innehåll allt efter konjunktursvängningarna. I ekonomiska nedgångs­perioder har man "zoomat in" kretsen av ersätt­ningsberättigade, och i ekonomiskt goda tider har man vidgat kretsen, utan att lagtexten på något sätt ändrats. Detta har medfört en bristande rättssäkerhet för den enskilde. Genom att det försäkringsrättsliga innehållet i begreppen sjukdom och arbetsoförmåga har fluktuerat, har detta också kommit att påverka den enskildes rätt till rehabili­tering. Det är därför viktigt att det rättsliga innehål­let i begreppen utreds, eftersom det har stor bety­delse för hela rehabiliteringssituationen.