Arbetslivsinriktad rehabilitering och senare sjukfrånvaro
Rehabiliteringens effekt för anställda och arbetslösa långtidssjukskrivna
DOI:
https://doi.org/10.62607/smt.v74i8-9.47410Abstract
Syftet med studien var att undersöka vilken effekt arbetslivsinriktad rehabilitering har på anställdas och arbetslösas senare sjukfrånvaro. Studien baseras på hos försäkringskassan registrerade långa sjukfall (>90dagar) som påbörjades under 1992-94 i Stockholm. Av sammanlagt 3 073 fall, hade 416 (352 anställda och 64 arbetslösa) erhållit arbetslivsinriktad rehabilitering. Våra hypoteser var 1) att rehabiliteringen skulle leda till minskad sjukfrånvaro och 2) att rehabiliteringen skulle påverka anställda i högre grad än arbetslösa. Resultaten styrker våra hypoteser såtillvida att både de anställda och de arbetslösa har väsentligt mindre sjukfrånvaro efter rehabiliteringen än före. Vidare har de anställda mindre sjukfrånvaro än de arbetslösa efter rehabiliteringen, men också före. Den proportionella minskningen är ungefär lika stor. En upptäckt var också att män, i synnerhet de arbetslösa, förbättrades i högre grad än kvinnorna
Downloads
Publicerad
Referera så här
Nummer
Sektion
Licens
Författare till innehåll publicerat i SMT behåller upphovsrätten till sina verk.




