De gamle och gudarna

Synen på äldre och åldrande i de stora världsreligionerna

Abstract

Vad betyder religionen för de äldre? Det är en fråga som diskuterats i många sammanhang och avsatt en rikhaltig litteratur i ämnet. Det går inte att dra säkra slutsatser av den forskning som föreligger men många tecken tyder på att åtminstone intresset för religion ökar på ålderdomen. (Gustafsson 1991: 27f). Olika fakto­rer försvårar forskningen på området. Det är bland annat förenat med stora svårigheter att definiera vad som menas med att "bli religiös" och därför är det svårt att avgöra sanningen i påståendet "när fan blir gam­mal blir han religiös" (Payne 1985: 151)

Det är dock klarlagt att människor i allmänhet blir mer intresserade av livsåskådningsfrågor på äldre da­gar (Gustafsson 1991: 28) Det är naturligt att stor­slagna tankar om livets mening kan locka den åldrande till eftertanke och engagemang. Men är kärleken be­svarad? Är världens religioner lika intresserade av de äldre som de äldre är av religion? Vilket anseende har ålderdomen och de äldre i olika religioner? Det är den frågan som föreliggande uppsats skall belysa. Bland alla världens religioner görs här ett urval. Synfältet skall begränsas till de stora världsreligionerna.

Christer Hedin är religionshistoriker och docent vid Uppsala universitet.

Artikeln har tillkommit med stöd av FRNs program "Individ ,samhälle, hälsa".