Samverkan mellan socialtjänst och primärvård

Abstract

Kravet på en helhetssyn i behandlingsarbete hävda­des allt starkare under 1960- och 70-talet. Samar­bete över gränserna - främst mellan socialtjänst och medicinsk service - skulle vara ett led i strävan att fullfölja denna filosofi för omsorg.
En rad försöksverksamheter, uppmuntrade av visionärer bland politiker, administratörer och vissa socialmedicinskt inriktade läkare och socialarbetare, syftade till att skaffa erfarenheter om hur en integra­tion av medicinsk och social service skulle kunna ut­vecklas på lokalplanet och vilka effekter ett så inrik­tat arbete skulle få - för den enskilde hjälpsökaren, för personalen och för samhället.
Vad ledde försöken fram till? Artikeln redogör över­siktligt för några studier och utredningar, som beskri­vit i vilken omfattning en integration kommit till stånd. De har även pekat på problem i ett organiserat sam­arbete och kartlagt personalens attityder till samver­ kan.
En enkätstudie från Enheten för forskning inom pri­märvård och socialtjänst till ett urval av befattnings­havare inom socialtjänst och hälso- och sjukvård vi­sar att ett formaliserat samarbete bäst konkretiserats omkring äldrevård och vård av långvarigt sjuka. Vi­dare framkom att informell regelbunden samverkan var vanlig i några kommuner - särskilt utvecklat är den mellan distriktssköterskan och hemtjänstassisten­ten. Omkring en tredjedel av socialsekreterarna och distriktsläkarna har uppgivit att de har regelbundna informella samråd omkring klient/patientproblem.