Temaledare: Handikappforskning idag

Abstract

Handikappforskningen karaktäriseras av sin bredd och sin probleminriktning. Bredden avser i första hand en mångvetenskaplighet, d v s det är nödvändigt att det finns en bred bas av forskare inom många olika ämnesområden - sam­hällsvetenskap, teknik och medicin - med uttalad inriktning på att lösa handikapproblem

Sitt första lovande lyft fick handkappforskningen i samband med det interna­tionella handikappåret 1981, vilket via en forskningspolitisk proposition ledde till en stark tillväxt av välfördelade forskningsanslag till branschen. Till orsa­kerna hör att man lokaliserat ett samordningsansvar och gjort påpekanden om
ett fördelat finansieringsansvar.

Den successivt alltmer Gauss-liknande kurvan, vi nu ser, med vikande trend för anslag trots att den kompetenta kadern av handikappforskare ökar är ett dystert tecken. Möjligen är bilden i verkligheten ljusare, beroende på hur man drar gränsen mellan forskning och utvecklingsarbete, eftersom tillskott nu bör­jat komma handikapptekniken till del, dels från det s k TIDE-projektet inom EU och dels från Stiftelsen för strategisk forskning.