Definition och aktualisering av copingbegreppet vid rehabilitering av patienter med kroniskt smärtsyndrom

Abstract

När en patient söker hjälp för sin smärta behöver vi inte anta att detta i första hand beror på själva den negativa upplevelsen, utan att anledningen ofta lig­ger i att de sätt på vilket patienten sökt hantera sin smärta har lett fram till en ohållbar situation, t ex i form av inskränkningar av en mängd vardags­aktiviteter. Problemet är således ett hanterings­ problem och denna hantering benämns inom den kognitivt beteendeterapeutiska litteraturen för coping, med vilket menas individens sätt att vidmakthålla en inlärd reaktion.
När det gäller copingstrategier vid kroniska smärt­tillstånd möter vi som regel de som syftar till att på kort sikt reducera det obehagliga i situationen, dvs smärtan och som ofta innebär vila, konsumtion av smärtreducerande läkemedel, passivitet. Även om dessa copingstrategier skulle fungera skapar de inget positivt i sig, enbart frånvaron av negativa upplevel­ser är inget positivt.