Barns reaktioner och psykiska hälsa vid föräldrars skilsmässa

Abstract

I ett normalmaterial om 11O familjer som genomgått skilsmässoförfarande vid Linköpings tingsrätt stude­rades barnens psykiska symptom och reaktioner på föräldrarnas skilsmässa. I familjerna fanns samman­lagt 183 barn i åldern 0-18 år. I samband med skils­mässan gjordes personliga intervjuer i 2/3 av famil­jerna, varvid även barnens reaktioner och beteende­störningar kartlades. Efter två år undersöktes åter barnens psykiska hälsa och de barn som ökat sin symptombelastning sedan det första tillfället studera­des särskilt. Vid detta tillfälle intervjuades 63 barn i åldern 7-18 år. Samma frågor ställdes även till bar­nens föräldrar. Barnen uppvisade ingen högre frek­vens av psykiska symptom än en jämförelsegrupp barn till icke-skilda föräldrar. Efter två år framträdde dock en liten, icke-signifikant, ökning av andelen skils­mässobarn med symptom. Framför allt gällde detta pojkar, företrädesvis sådana som varit yngre än 5 år vid skilsmässan. I tvåårsperspektivet visade följande faktorer samband med sämre psykisk hälsoutveckling hos barnen: om en eller båda föräldrarna vårdats för psykiska besvär, om missbruk hade förekommit hos en eller båda föräldrarna, om skilsmässan hade ägt rum under uppslitande former. Författarna understry­ker skillnaden mellan reaktioner på skilsmässan, nå­got som är både sunt och önskvärt, och yttringar av psykisk ohälsa. Vidare betonas vikten av att kontak­ten mellan fadern och barnen, i synnerhet yngre poj­kar, inte bryts. Väsentligt är också att barnen får till­fälle att tala om skilsmässan med föräldrarna, inte bara då den inträffar utan fortlöpande under lång tid, efter­som nya tankar och funderingar uppstår i takt med att barnen blir äldre.