Om konsten att dö
DOI:
https://doi.org/10.62607/smt.v71i2-3.51601Abstract
Hur sjukdomspanoramat har förändrat människors döende är ämnet för denna artikel, som bygger på föredrag som författaren hållit vid seminarier i Örebro 31 augusti - 1 september 1993. Under gångna tider med epidemiska sjukdomar hörde det till det vanliga att dö ensam. Som vägledning utformades i slutet av 1400-talet en broschyr, Ars moriendi, som beskrev dödskampen och möjligheterna till ett fortsatt liv efter döden. Idag vill vi leva självföverkligande medan insikten om livets ändlighet förträngs. Vi borde lära av våra förfäder och utforma tidsenliga regler för konsten att dö. Att odla och fördjupa intellektuella intressen är viktigt. Betydelsen av en modern Ars vivendi, en livsplan som omfattar även döden måste läras i unga år.
Arthur E lmhof, född 1939 i Schweiz, är sedan 1975 professor i socialhistoria vid Freie Universität Berlin. Hösten 1993 var han Svenska institutets gästforskare vid tema H, universitetet i Linköping.
Downloads
Publicerad
Referera så här
Nummer
Sektion
Licens
Författare till innehåll publicerat i SMT behåller upphovsrätten till sina verk.




