Om konsten att dö

Författare

  • Arthur E lmhof

DOI:

https://doi.org/10.62607/smt.v71i2-3.51601

Abstract

Hur sjukdomspanoramat har förändrat människors döende är ämnet för denna artikel, som bygger på föredrag som författaren hållit vid seminarier i Örebro 31 augusti - 1 september 1993. Under gångna tider med epidemiska sjukdomar hörde det till det vanliga att dö ensam. Som vägledning utformades i slutet av 1400-talet en broschyr, Ars moriendi, som beskrev dödskampen och möjligheterna till ett fortsatt liv efter döden. Idag vill vi leva självföverkligande medan in­sikten om livets ändlighet förträngs. Vi borde lära av våra förfäder och utforma tidsenliga regler för kons­ten att dö. Att odla och fördjupa intellektuella intres­sen är viktigt. Betydelsen av en modern Ars vivendi, en livsplan som omfattar även döden måste läras i unga år.

Arthur E lmhof, född 1939 i Schweiz, är sedan 1975 professor i socialhistoria vid Freie Universität Berlin. Hösten 1993 var han Svenska institutets gästforskare vid tema H, universitetet i Linköping.

Författarbiografi

Arthur E lmhof

Arthur E lmhof, född 1939 i Schweiz, är sedan 1975 professor i socialhistoria vid Freie Universität Berlin. Hösten 1993 var han Svenska institutets gästforskare vid tema H, universitetet i Linköping.

Downloads

Publicerad

1994-03-01

Referera så här

lmhof, A. E. (1994). Om konsten att dö. Socialmedicinsk Tidskrift, 71(2-3), 72–76. https://doi.org/10.62607/smt.v71i2-3.51601

Nummer

Sektion

Tema: Vård och död - omvårdnad, hospice, etik